VID LANDSVÄGEN

Det är dax att avrunda en händelserik vecka. En vecka med nytt jobb, kunglig förlovning och mera snö - en ska bort. Den senaste veckans - eller snarare tisdagens (24/2 -09) totala fokusering på kronprinsessans förlovning gjorde mig till republikan. Varför - jag kan inte förklara men jag tror inte på systemet. Men nytt jobb och snö det tror jag på. Att jobba med något jag brinner för, något som får det att pirra i magen och bubbla i huvudet. Det är vad jag behöver just nu, för det är inget att som får det att bubbla i huvudet och pirra i magen, i brist på bröd....... Men livet är underbart och jag kan stå ut med en kunglig förlovning.

eller rapport från sjuksängen. Jag är sjuk, troligen något jag kommer att dö av. Jag har svårt att andas, men kroppen känns relativt fräsch. Jag mår bäst i sängläge och har funderat, tittat på film och TV de gångna två dagarna. I morse såg jag Hammerfall på morgonTV. Det är något motsägelsefullt med hårdrockare i ett morgonprogram. Men Joakim Can verkar så himla trevlig, han ser så glad och snäll ut. Tills han börjar sjunga. Då förvrids ansiktet i något som verkar vara akuta födslovärkar, han headbangar som om han hade krysvärker. Jag lider . Texten är säkert bra men jag kan inte lyssna för min kropp översvallas av hans smärta och ilska. Under programmets reklampaus är det reklam för dansbandet Scotts. Här är det tvärtom. Sångaren ser så himla snäll ut, takten är liksom bara go' och gla'. Men så meningslöst - jag sjunger med, varför vet jag inte. Jag önskar i den stunden att det var Joakim Can som sjöng sådär glada och snälla låtar. I would love him all the way, baby. Men nu gå...

Både facebook och blogg, börjar bli internet nörd. Eller är det för att jag ska kvalificera till KUL-klubben.