VID LANDSVÄGEN

Midsommarhelgen är slut och sommaren är här. Sommar är här, då är det sommar!Lika mycket som jag njuter av de ljusa nätterna och hur värmen blir mer påtaglig för varje dag. Lika betänklig blir jag över hur olika människor tar vara på denna tid. Visst är det väl så att sommar, ljusa kvällar, nattbad kommer med goda vänner och alkohol. Men jag känner med sorg i hjärtat när det går över styr. En druknad i Bäsingen, påkörd av en full tjej på vattenskoter. Två liv....som krossas. Så ur detta ljus och detta fantastiska hamnar jag på tillbaka till de existensiella tankarna som lätt leder till det mörka och det allvarliga. Jag måste vända på de så att jag går mot det ljusa.

Vissa saker håller jag kvar vid, krampaktigt utan att veta varför. Andra sakar håller jag kvar vid för att jag tycker om dem. Men ibland lämnar saker oss mig bara för att det är tid för det. Idag ramlade min apa i golvet och gick i småbitar. Den köpte jag i Sydafrika, det är sex år sedan nu. Men det känns som igår. Och det är en viktig del av mig, Sydafrika. Apan köpte jag vid ett studiebesök på ett boende för gamla där man också hade en verkstad för kriminella ungdomar. Den sitter (satt) men huvudet i handen och tänkte. Apan satt med mig många studer i Kapstaden och tänkte över livet och ordningen. Men idag var det dags för våra vägar att skiljas. Dammsugarslagen svepte tag i den, och på golvet låg tusen bitar av Sydafrika. Men det var dags. En ny Apa har tagit plats som tankestopp i min tillvaro och jag kunde, men sorg i hjärtat, låta denna vandra vidare.

Vissa veckor är jag rädd för, rädd att jag inte ska överleva. Jag tar ett djupt andetag och tänker på vad guiden på Robbin Island sa, was not the argument that killed it was the bullits. (min egen tolkning) Men visst kan det kännas som ord kan döda? Eller i alla fall gör stor skada. Frågan är om det är de uttalade orden eller de tolkade orden? Hur det än är med den saken så känns de ibland knepigt att hålla näsan ovanför vattenytan när det är mycket som ska sägas och många stenar som måste vändas. Men jag har överlevt, tror jag.