VID LANDSVÄGEN

Åter igen har jag gjort något som jag inte trodde jag skulle klara av. Jag vann KM i dressyr. Det var väl inte så hiskligt höga poäng. Men jag vann! Så jag njuter av det. Jag red på godkända rundor. Och tysken går från klarhet till klarhet, bara en sån sak. Jeanetta sa att jag skulle andas vi varje bokstav, 10 meter mellan bokstäverna, då blev det till att hyperventilera. Men istället för att börja ratta gjorde jag som jag tänkt innan. Bara det är ett framsteg. Att hålla koncentrationen och hålla sig till planen. Sedan kan någon säga att det var tränaren som dömde, att konkurrensen var liten mm mm. Men jag gjorde mer än jag trodde mig själv om, det är huvudsaken.

Äntligen, eller snarare REDAN!!Veckan går mot sitt slut. Oprah har stängt av tv-kameran och med vedmod och viss stolhet hade jag 9rätt av 10 i DN:s frågesport om hennes tv-karriär. Inte för att den varit speciellt svår att följa. Men jag har följt henne, köpte första numret av hennes tidning, följt hennes jojobantning och försvarat henne inför amerikaner som tycket att hon är helt fel. Men det kanske bara bekräfter att vi aldrig kan bli helgon i vårt eget land. Men jag står för det: Jag gillar Oprah! En kvinna som ger av det goda till andra människor. Jaja säger någon men hon tjänar massor på det. Sowhat, säger jag. För några kan det betyda mer att få tillgång till en trygg skola i en kåkstad i Sydafrika än att fundera på syftet hos givaren. Vi som har i överflöd, vi kan välja mellan goda syften och inte så goda syften. Jag sliter på några timmar till och har en dressyrhelg framför mig. Hoppas på sol, men inser att oddsen är låga. Oddsen för städning här bra mycket högre.

Livet är fan inte rättvist. Iblan känns det tungt. Och det kan ge lite skuldkänslor att tänka att vissa människor kan bara ha det. Medan andra är värda det bästa. Men nu är det inte så. Frågan om meningen med livet ställer sig själv. Eller kanske vad som är meningen med det som händer oss. Vissa händelser lämnar oss med ett stor VARFÖR? eller Varför just jag? Att hitta meningen och syftet att gå vidare kan ibland vara svårt, men nödvändigt. Även om det tar lång tid. Let´s make this our University, sa Nelsom Mandela i kalkstensbrotten på Robbin Island. Fattar inte hur han fick ork, enerigi att bara kasta in handduken. Att hitta något lärorikt i varje situation. I´ll keep you in my prayers..

Tro´et eller ej men alla blir frälsta. Senaste anhängarna ät två kollegor, en kvinnlig och en manlig. Hur levde vi innan vi upptäckte denna undergörande tiktur?

Än en gång tv-lös. Åskan tog digitalboxen i torsdags. Så nu blir det radiolyssning istället. Hoppades slippa alla rit-Olor. Men de finns även på radio. Jag håller för öronen och tänker bort det, sjunger en stump. De djupgråa molen drar in väster ifrån, kanske blir jag utan ström vad det lider. Har läst några andra blogga. Och jag blir betänklig över språket och formatet. Inte för att jag tycker att jag är bättre. Men om det bara är svordomar och klagolåtar... vad vill de då dela med sig av? Jag har inte så mycket att klaga på. Skulle vara det funktskadade badrummet och priset på värmepellets... Att uttrycka en åskikt eller berätta något som kan få andra att roas eller tänka efter eller reagera på. Däremellan kan man kanske ge uttryck för en negativ åsikt. Men det finns många som bara talar om hur dåligt det är och hur illa de blir behandlade. Som sagt, jag kanske har det bra, trots fuktskadat badrum och oservad bil. I helgen kom korna! Det ger ett nöjsamt prassel till fågelsången. Jag ...

Boksläpp och skivsläpp så varför inte kosläpp. Alla var där. Och ni som inte var där missade något riktigt trevligt. Ni som kan komma upp med något som slår vårkänslor hos nyss utsläppta kor kan väl berätta vad det är. Och ni som inte upplevt något kosläpp, gör det snarast. Tack till Johanna och Hasse och Storbyns bystugeförening.