VID LANDSVÄGEN

Känner att jag vill blogga mer, men tiden räcker inte till det, eller till datorn över huvudtaget. Jag håller på att ta avstånd från facebook. Relationer som saknar ömsesidig respekt måste ta andra former. Och så är det med facebook just nu. Jag har ingen lust att veta allt om mina vänners kontakter med sina vänner. Jag vill inte ha all den där informationen. Jag vill ha kontakt med mina egna vänner. Nej, då bygger jag på andra relationer. Just nu är det ljudböcker, körkortsteori, arbetsrätt och Ingrid Betancourt. Böcker är intressanta. Även om de inte är bra, faktiskt ganska dåliga, kan de trollbinda. Det är det där med att vara tvungen att vända blad eller byta cdskiva. Sitta kvar vid bordet eller ligga kvar i sängen, att önska att resan inte tar slut eller tvingas sitta kvar i bilen för att höra hur det går. Det är relationer med ömsesidig omtanke. Att någon, som jag inte känner, vet vad jag vill ha och vad jag behöver. Det är goda relationer.

Nu är det höst. Brasan är tänd för första gången den här säsongen. Mysfaktorn är på högnivå. Hittade en flaska sommarvin, som jag öppnade. Jag har druckit en flaska rosé i sommar!! Så jag har öppnat sommarens andra flaska vin för sommaren, bådar inte gott. Men hösten har sina tjusningar. Färger och friskhet. Jag ser fram emot förändringen. I helgen ska sommarblommorna vandra vidare till andra tillstånd. En del på komposten, andra till källaren.

Sitter och tittar på nyheterna känner mig lite konfunderad när det mesta av nyheterna tas upp av något som hände för tio år sedan. Attentaten i New York 9/11. Hela helgen kommer väl att då i detta tecken. En dag som de flesta av oss minns precis var vi befann oss och vad vi gjorde. Sjävl satt jag på ett socialkontor i London. Jag hade mottagningen den dagen. På väg upp till kontoret möter jag mina kolleger som berättar att någon kraschat in World trade center. Vi förstod nog inte rikigt vad som hänt förrän efter lunch. Några surrealistiska scener utspelade sig under eftermiddagen. De som jag minns bäst är när vi alla står i trappen och tittar på tvskärmen ute i väntrummet. Väntrummet är fyllt av människor. De flesat är flyktingar som sitter helt lugnt och tittar på samma skärm. De förstår inte vad som sägs och de bilder som sänds ut är sådant som de sett många gånger. Vi gjorde inte speciellt mycket den eftermiddagen. Jag hade ett besök. En afghansk man som varit asylsökande ...

Jag hamnade, vilket jag ofta gör, framför tv och "Fotbollens sista proletärer". Jag är absolut ingen fotbollsfan, jag är inte fan av proletariat heller. Men två minus blir ju ett plus!! Å det var bättre förr. Att följa IFK Götborgs resa, att se Torbjörn Nilsson, Dan Corneliusson m fl. Bättre, det kan jag kanske inte säga. Men det var annorlunda. Det finns något tilltalande i Torbjörn Nilssons inställning om vad meningen med livet är. Men 81 och 82 hade IFK Göteborg samma inverkan som Stenmark. De fick Sveriga att stanna upp, att förenas kring något som många egentligen inte var så intresserade av. Men det var något annat. Som sagt, jag är inte ett dugg intresserad av fotboll. De enda namnen på fotbollspelare är IFK Göteborgs lag under dessa år. Det fanns tre Glenn i samma lag, bara en sån sak. Varför minns man det? Å så snygga de var! Å så gamla de blivit! Men med enkel matematik måste några av dem vara mellan 55-60. Men inte Glenn Strömberg, aldrig en dag äldre än 25. Men...