VID LANDSVÄGEN

Adventsstämningen är väl inte total. Det är 9 grader varmt och blåser stormstyrkor. Men ljusen är tända och jag lyxar till med kaffe och frukost framför tv och hästhoppning. Stallet är gjort och jag känner mig inspirerad till att få fart på hästkraken, när stormen har lagt sig. Tidigare har jag förbannat lera och regn i november. Det är snudd på bottenlöst i hästhagarna. Men som husägare känns det skönt med plusgrader och värme. Pelletsen spar jag till kylan, och hoppas att den kommer först i februari och vara till mars. Det är skönt att inte behöva bylsa på sig underställ och fleecetröjor hela tiden. Innan stormen kom in i morse var det helt lugnt och tyst. När jag klev ur bilen vid stallet strax före 7 var det knäpptyst. Det var bara min egen andning och vinden mellan luvan och örorna som hördes.

Förra veckan var Transportstyrelsen inte mina favvisar. Men idag är de det. Jag undrar hur många samtal Transportstyrelsen och Trafikverket har haft senaste veckan? Väntetiden i telefonkön var längre än till Telia. Men när jag väl kom fram så var de väldigt hjälpsamma. All den där ilskan jag hade uppanammant rann bara av mig. Det är kunden i centrum! Så det vara bara att åka hem och ta sig an böckerna. Men jag är lätt betänklig om jag inte ska lämna in mitt körkort istället för att ta ett nytt. Det är med stor förundran att jag inte orsakat fler olycker än jag gjort. Kan egentligen bara dra mig till minnes två. Och bara en där någon annan blivit drabbad. Inget mindre än ett under detär vad det är. Men det går bättre och bättre. Och jag tror att det finns sämre bilförare än jag som har klarat det här. Nästa del lär bli värre. Det står i boken att det går inte att teoretisk beskirva hur man backar med ett släp. Det måste sitta i händerna. Hur ska det gå? Jag som har tummen där!

Har massor att göra. Vad händer? Fastnar framför fejjan, twitter och bloggar. Och får inget av det där viktiga gjort. Nu bryter jag upp, kopplar ner och ska inte röra den här prylen förrän tidigast ikväll. Solen skiner faktiskt! jag har ett tak att mål, golv att bona och badrum att städa, PM att skriva och körkortsteori att skriva. Trevlig söndag på er!

Mitt i november ska det vara som mörkast, som tråkigast och den tiden på året vi bara längtar efter jul och juleljus. Det är mörkt men det är ta mig tusan inte det minsta kallt. Och tiden går så fort så hoppas att det inte blir jul alltför snart. Jag har cyklat till jobbet två dagar och förstår inte varför jag tyckte det var dax att sluta i början av september. Vardagsmotion i sin bästa form. Cykelturen gör att jag har förberett mig tills jag kommer till jobbet och får faktiskt ganska mycket gjort. Imorgon väntar nya utmaningar. Känns som att det är dax att pitcha upp tillvaron och anta nya utmaningar. Även om det är trevligt att vara kvar i sin komfort zon behövs nya utmaningar. Inte för att jag hinnar ha tråkigt, men bara för att jag kan....

Dagen började med ett chefsmöte. Vi pratade mycket om anpassningar, åtstramingar och hur dåligt människor mår när det blir oro på en arbetsplats. Sedan gick vi över och pratade om Grekland, och vad dåligt människor kan må när ett land håller på att gå i konkurs. Därefter konstaterade jag att jag övertrasserat mitt konto. Något som inte hänt på många år. Kontot har varit tomt, men aldrig övertrasserat. Det har nu åtgärdats. Men de tankar jag tänkte från bankomaten till datorn var KRIS. Men därefter började det att lätta. Jag kom hem, promenderade till stallet och red min underbara häst!! Sedan snabb promendad hem ( jag har fått ihop 13000 steg idag!!) och iväg till Hedegården för hejdåfest. Men traditionsenlig pizza och kakkalas. När Josef höll tal så kom tårarna, det gör det jämt på dessa tillställningar. Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen. Jag är bara SÅ stolt över "mina" killar och MIN personal. De är fantastiska människor!! Allihopa och tillsammans är d...