VID LANDSVÄGEN

Ovesundberg är en kaffetunna! När jag var ner till pannan så passade ha på att ta en slurk från min kvarlämnade kaffekopp. Med resultatet att det var kaffe över hela golvet. Trodde han kunde nöja sig med det, men inte Ove! Han skulle sitta mitt i pölen och lapa kaffe, när jag torkade upp eländet. Och resultatet blev att det är kaffetassar i stortsett överallt, i hela huset.

Huskurerna räckte inte och jag fick ge efter. Besök hos doktorn idag. En hostning: antibiotika, hostning nr 2: slemlösande  och en blick på mitt allmäntillstånd: Cocillana att sova på. Ära vare Gud att det finns gamla erfarna läkare. Och tacksamheten över att bo i ett land där läkarbesöket kostar 150 kr, medicinen gick på 500 kr. Mot bakgrund av att det var sex år sedan jag hämtade ut något recept senast så har jag ingen giltigt högkostnadsskydd. Att jag sedan kunde ät stekt strömming och hemgjordpotatismos till lunch har inte gjort förmiddagen sämre. Så trots förkylning och Ebola så mår jag relativt bra, tack så mycket.

Någonstans så inser jag att jag inte kommer att bota förkylningen med glögg, Long Island icetea eller några andra slattar som finns i skafferiet. Apelsin och varm te, nja... Kanske inte ens medicinen som jag har och som INTE är utskriven på mig. För det ingår liksom i hypokondrikerns handlingsmönster, Jag går inte till doktorn, för jag vill inte belasta vården och skattebetalarna med ebola, diffteri, malaria, skabb och nu senast rosenfeber. Huskurer gör nog mer till våra tankar än till vår hälsa och det kan vara tilläckligt. En obehandlad förkylning tar en vecka, med behandling 7 dagar. När jag var liten bodde ett äldre syskonpar granne med oss. Broder sa: Ja, Valborg och jag har delat på en apelsin hela vintern och vi har inte blivit förkylda. Men de är ju döda sedan många år.

Framför mig ligger en bunt med 'glossy magasins'. Det är min last i livet. Jag har lagt ner mycket pengar på dem. Första numret av Oprah, sista numret av Månads Journalen från sekelskiftet. Numera är det Kentaur, Equipage, Horse & Hound och Ridsport special. Hur tydligt kan det vara att livet ser annorlunda ut idag mot för 15-20 år sedan? Och jag älskar det! Vardag, kanske gråtrist, men så behaglig. Att välja min tid. Just nu funderar jag över vart det ska leda mig. För hade tidningen Land ett glossy månadsmagasin så skulle det också hamna på mitt köksbord. Lantliv och Gods och gårdar funkar också.

Jag lyssnade på Vetenskapsradion på väg till jobbet. Ny revolutionerande vetskap om månen. Den figur som vi ser på månen som ser ut som "gubben i månen" (det var så reportern sa!) är inte en krater utan ett vulkanutbrott. Om det hade varit en gubbe som satt och tittade ner, då hade det varit revolutionerande!! Vulkan eller krater, mig kvittar det lika. Men tänk om de kom fram till att det sitter en jättegubbe och tittar på oss år ut och år in. O M G!!