VID LANDSVÄGEN

Morgonpromenaden innebar ett  annat ljus och en annan tid.Men att möta gryningen och soluppgången är en enorm kraftkälla. Likväl som kvällspromenaden innebär ett omslutande tryggt mörker. För sedan kommunen tog bort de flesta gatlyktorna så är det svart som en kolsäck, om det inte är månsken. Idag innebar promenaden även ett annat möte. Jag gick min meditationsrunda. Vilket innebär att fötterna går av sig själv, under tystnad och grusknaster. Jag tänker tankar som ska läggas unda och tankar jag ska bygga dagen på. Där, över vägen kommer en uggla flygande. Den flyger från skogen över till en gles dunge. Jag stannar och tittar och i mörkret kan jag inte utröna vilken sorts uggla der är. Ugglan piper till och jag gör ett ljud som jag försöker härma ugglans. Ugglan lättar från sitt träd och landar i en björk precis ovanför mig. Jag fortsätter att gå och jag hör pipet igen. Ugglan har följt efter och åter landar i ett träd bredvid mig. Så där håller vi på i ca 100 meter. När skogen gles...

Ovesundberg går här hemma och undrar vad som hänt. Han kom in och åt frukost och två timmar senare är han hemma, naken - och det är inte bara pälsen som är borta. Men under alla tovor fanns en ganska välmående hankatt ( nja, inte längre) som troligen inte är så lastgammal . Som sagt, ibland blir det inte som man tänkt sig. Varken för djur eller människor. Nästan lika ful som innan men charmig som få. Kan inte annat än förundras över den här individen.