VID LANDSVÄGEN

Visst är det så tiden är ur led. Det är vår i början sv januari. Ändå är det ingen som riktigt vågar hoppas att det inte kommer ett bakslag. Och klimatångesten gör sig påmind. Men det är ändå fantastiskt. Tidigare k veckan satt jag ute och åt frukost, snödropparna håller på att slå ut, och julrosen som är som en liten sol i sig. Och sen solnedgången, kväll efter kväll. När det börjar skymma, himlen blir so rosa eller vad det nu är. För den fantastiska färgen fastnar inte på bild. Ut och upplev vettja!

Jag har två katter. Lika? , javisst. Men två helt olika individer. Den äldsta är 10 år och man kan säga att jag bor hemma hos henne. Det är så det är med katter. Hon väcker mig på morgonen och med all önskvärd tydlighet talar ho. om när något är fel eller när hon vill något. Och det är ju det som är det fantastiska med djur. När man lärt känna dem och tror dig veta vad de vill. Mat, ligga i knä, bli klappade och gå och lägga sig. Men idag är det annorlunda det är något som skaver och jag vet inte vad. Den äldsta katten är orolig och då blir den andra också orolig , eller är det tvärtom. Kan vara blåsten kan vara ”våren ”.  

Jag vet inte om det är fakta eller bara inbillning. Men visst är det väsentlig skillnad på ljuset. Bara på på två veckor. Är det ett naturfenomen eller bränderna i Australien eller klimatförändringarna. Eller bara det faktum att vi går mot ljusare tider. För varje dag knappar ljuset in på mörkret sekund för sekund, minut för minut. Det idoga arbetet som bara pågår.  Andra saker som är sen gammalt är trettondagsurn, kanske ett dialektalt uttryck. Men det är oväder vid trettonhelgen. Lite märkligt att det känns som mars. Men stormvindar likväl det är trettonhelgen det. God fortsättning på 2020. Minut för minut....