Inget som vanligt ....
....men ändå.... Jag är tillbaka i vardagen men ändå inte. Ingen är väl i något som vi är vana vid. Jag tycker det är så skönt att vara i en grupp, ett team. Växeldra, hjälpas åt, en lapp på datorn "tack för hjälpen" en chokladask på fredagen "bra jobbat", någon att gnälla på, någon att snacka skit om. Vad händer med alla som tvingas ut ur detta sammanhang i dessa tider. Hur hittar man tillbaka ? För de elev och studenter som skickas hem, är det inte bara lärare och undervisningen som försvinner det är sammanhanget och att relaterar till andra. Och det är ju där vi blir någon, men och i ögonen av andra. Och när stats makterna säger till oss, lås in dig så ingen ser dig. Ja det kommer att få stora konsekvenser för oss. Fortsättning följer.