VID LANDSVÄGEN

Jag har länge levt i tron att jag har full koll på Sveriges geografi. Men för en tid sedan dök ett nytt namn upp: Fyrbodal! Första gången var på Centerpartiets stämma. Ombuden från Fyrbodals distriktet var mycket aktiva i talarstolen. De utnyttjade sin tilldelade 6 minuter väl. Om inte så satt de Fyrbodal på kartan. Döm om min förvåning när jag i gårdagens DN ser bilden av polisens områdeschef i östra Fyrbodal. Inte nog med att det finns något som heter Fyrbodal, det är så pass stort att det är delat! För finns östra, så måste ett västra finns. (Nu får jag upp Tage Danielssons monolog om Harrisburg och sannolikheten) .  Tror att jag kan kasta min gamla skolatlas från 70talet, när det även dyker upp nya ortsnamn på nära håll. Var Fyrbodal ligger vet jag inte det får ni söka i Googlemaps.

 Nu är det igång. Min egen utbildningssatsning på mig själv. Förra veckan tre dagar på Strömsholm  och hästundertstödda insatser och nu två dagar på ErstaSköndal och psykosocial handledning. Så här lång så är det mest underbara att få träffa många nya människor. Människor som är på väg i utveckling. Intressanta och utmanade samtal kring kaffe automaten och på lunchraster. Efter de första ut dagarna känns det som att det här kommer att bli några intressanta terminer ! Ett dygn i Stockholm innebär också en promenad för att övertyga mig själv att jag är på rätt plats i livet där jag är. Även om det är härligt men en sväng längs Högbergsgatan, runt Mariatorget och Mosebacke och runt Katarina kyrka. Så är en kvällsritt med galopp över stubbåkern oslagbart.  Det är inte omgivning utan vilka som befolkar läsa vidare om kunskapen och lärandets mysterium.  Dagen slutade med en intressant diskussion om vad som är tillåtet i handledning . Ena sidan : om chefen och ledningen har...

Det går som ett snäpp. Sommar övergår till höst. Fullt med folk och rörelse övergår till tystnad och tomhet. Det är så i By måndag vecka 31. Då är Slånkveckan över och festivalstämningen försvinner. Inte sällan är det också den dagen som hösten infinner sig. Eller i alla fall känslan av höst. Det är just i det mellanrummet som jag känner att det kan komma ut något nytt, ny energi. När vi tvingas till att börja ladda om och se nya möjligheter. Att lämna det gamla. Vi gör det hela tiden. När naturen runt omkring oss förändras så blir det tydligt att det sker. Notera och vara i nuet, istället för att bara konstatera att tiden gått. Det ger en känsla av kontroll och även en kraft i förändringen.

 Min blogg började jag för många år sedan, har glömt när. Jag ville berätta om min vardag, en sorts dagbok. Nu, så många år senare så vet jag inte vad jag ska göra. Även om jag vill berätta så får jag inte till det.  Hur som helst så ... helgen har varit ut. Från 6-7 på morgonen till sena kvällen. Känslan när jag lägger huvudet på kudden är Medelhavssemester, och det är inte så dåligt. Sommaren är här.  Gräsmattan är klippt, hästen på sommarbete och jag kastas från Sara Lidmans Sydafrika till Midsomer. Jag så är livet.  och jag orkar inte tänka på resten.  Fr o m nu kommer jag att befinna mig i fortbildning tom näst höst - det ska bli så kul. Frågan är om man kan ansöka om att får några extra timmar varje dygn, nån som vet nått?

Det är något med brytningar. När vintern bryter och våren gör entré. Likaväl som den första galoppen genom nysnö, första ridturen efter jobbet, utan att ha flexat ut tidigare, så är även första ridturen en vårmorgon när fåglarna sjunger och solen värmer  En galopp över fälten...  Och skritta hem genom skogen 

När värmepannan fått bulimi, kylan som  inte vill släppa taget, hyresgäster som inte får fart på elementen, bilen som totalt tröttnat ur på kylan och jag missade fettisdagen, ja då räcker det med det här

 Om livet ger dig en citron - se till och gör lemonad av den.  Lite så är det i dessa tider. Vi måste alla göra det bästa av det vi har, kanske kan det leda till något som skapar något nytt .  Det var det jag tänket på när jag i lördagskväll åket hem genom skogen.  Efter en kväll med fina människor, nya bektantskaper.  Men goda samtal och många skratt. Och allt detta med mycket god mat.  Kan det bli bättre? En bra start på ett bra år, eller vad tror ni?

16 januari  Den bästa av mornar är i stallet. Medan jag lägger på täcken ondgör jag mig detta tilltag. Men när hästarna glada och    pigga och lydiga låter sig ledas ut smittas jag av deras entusiasm och kraft. Att efter mockning få ta en kopp kaffe lite frukost och lyssna klart på naturmorgon och Lundströms bokradio, ja då januarimorgonen toppen . Samtidigt håller jag på och läser klart en bok som jag hållit på med ett tag. Den har kommit långt ner i bokhögen. Och faktiskt, det var från Lundströms bokradio som jag fick tipset, James Redbank ”Fårbondens dagbok ”. Om passionen till sitt ursprung och hembygd, om att livet tvingar honom till andra platser och att göra ett medvetet val om var man vill vara i livet. Trots att livet innebär att offra något av social frihet , men känslan av att höra hemma. Kanske ingen bok som kommer att leda till nobelprisets. Men en fin    beskrivning sv Lake District och livet där.