VID LANDSVÄGEN

Den här helgen är den jobbigaste helgen på hela året och den roligaste. Vi har hopptävlingar på ridklubben. Det är varmt, sandigt, stressigt... men så himla kul. Jag har tävlar inte själv,jag har inga barn som är med. Vad är det som är så roligt? Vi tjänare inte lika mycket pengar på det som vi gjorde för några år sedan heller.... Jo, för att vi gör det tillsammans. Stora och små, nybörjare och sådana som gjort det i 12 år. Och alla behövs. Från Ida står i insläpp, Erika och Matilda i utsläpp och Birgitta som dömer och Bengt som kollar och Anna-karin som bestämmer. Vailett som steker ägg och Helen som tömmer bajjamajor... alla behövs och alla kan göra något som behövs göras. Det är på riktigt, fast det i grunden är en lek. Det fantastiska med föreningsliv, alla kan vara med.

Midsommarhelgen är slut och sommaren är här. Sommar är här, då är det sommar!Lika mycket som jag njuter av de ljusa nätterna och hur värmen blir mer påtaglig för varje dag. Lika betänklig blir jag över hur olika människor tar vara på denna tid. Visst är det väl så att sommar, ljusa kvällar, nattbad kommer med goda vänner och alkohol. Men jag känner med sorg i hjärtat när det går över styr. En druknad i Bäsingen, påkörd av en full tjej på vattenskoter. Två liv....som krossas. Så ur detta ljus och detta fantastiska hamnar jag på tillbaka till de existensiella tankarna som lätt leder till det mörka och det allvarliga. Jag måste vända på de så att jag går mot det ljusa.

Vissa saker håller jag kvar vid, krampaktigt utan att veta varför. Andra sakar håller jag kvar vid för att jag tycker om dem. Men ibland lämnar saker oss mig bara för att det är tid för det. Idag ramlade min apa i golvet och gick i småbitar. Den köpte jag i Sydafrika, det är sex år sedan nu. Men det känns som igår. Och det är en viktig del av mig, Sydafrika. Apan köpte jag vid ett studiebesök på ett boende för gamla där man också hade en verkstad för kriminella ungdomar. Den sitter (satt) men huvudet i handen och tänkte. Apan satt med mig många studer i Kapstaden och tänkte över livet och ordningen. Men idag var det dags för våra vägar att skiljas. Dammsugarslagen svepte tag i den, och på golvet låg tusen bitar av Sydafrika. Men det var dags. En ny Apa har tagit plats som tankestopp i min tillvaro och jag kunde, men sorg i hjärtat, låta denna vandra vidare.

Vissa veckor är jag rädd för, rädd att jag inte ska överleva. Jag tar ett djupt andetag och tänker på vad guiden på Robbin Island sa, was not the argument that killed it was the bullits. (min egen tolkning) Men visst kan det kännas som ord kan döda? Eller i alla fall gör stor skada. Frågan är om det är de uttalade orden eller de tolkade orden? Hur det än är med den saken så känns de ibland knepigt att hålla näsan ovanför vattenytan när det är mycket som ska sägas och många stenar som måste vändas. Men jag har överlevt, tror jag.

Efter att under ett år hävdat att tonårsproblem är ett internationellt fenomen, det beror mer på omgivningen än på ursprunget kan jag nu bevisa nästa situation där gränser inte existerar. Kattor.... det är ingen skillnad där heller när det gäller tonårsproblem, bara att det går så mycket fortare. Två tjejer som förra veckan sov i min säng och kom när jag ropade är nu som förbytta. De har - med berott mod slagit av datorn två gånger ikväll, de sitter vi ytterdörren och låter som Marilyn Manson, de vägrar svara när jag pratar med dem. Och vad gör jag då? Jo jag pratar ännu högre, som om det någonsin hjälp till varken kattor eller människor. Å fast det bara är måndag funderar jag på att ta till spriten. Äh vad kan hända, ring soc!! Ska jag behöva ha det så här hela natten, eller? Nu regrederar de också, slå ner blommor har de inte gjort på flera månader. Å nu klättrar de på fönstrena det är till att vilja komma ut. Nej tacka vetja den störste av mina fyrfota familjemedlemmar, han följer m...

Vaknade av fåglesång! Fantastiskt, men det är kallt och varmt på samma gång. I fredagskväll hade storspoven konsert, de är fortfarande två som håller till nere i hagen. Ett underbart och underligt ljud. Med våren är här. Även om det tvekar.

Jobbat hemma idag, och faktiskt fått en hel del gjort. Men det är oroande var alla andra befinner sig. Jag ringer och ringer. Störningsmomentet har varit katter på tangentbordet! Nu väntar en helg med fullt schema. Det ska bli avkopplande!! Solen skiner och vinden viner, vårkänslorna har inte infunnit sig men det får dug så här långt.

1 maj och jag har inte gjort klart deklarationen. Nu får det bli nätet, bära eller brista. Det är väldigt praktiskt och jag kan egentligen inte förstå varför skatteverket skickar ut en bunt papper på det där viste. Måste kunna gå att göra elektroniskt för alla. Men det kankse är så att skatteverket vill hjälp oss att få markkänning i vårtiden. Nästa teknikfråga: hur tar jag bort en blogg som jag följer och som inte längre är aktuell? Några förslag?

så kom det mer snö. Solen har varit underbar hela påskhelgen till sidag. +2 och snö - hela dagen. Undrar om det är för att påminna om att inte ta ut lyckan i förskott och inse att " it ain´t over until the fatlady sings". Lite mindfullness träning och njuta i varje stund är aldrig fel och att njuta. Mina fönster är rena och jag önskar solen välkommen tillbaka närhelst den vill.

Det var ett tag sedan senast....mycket har hänt. Semestern är avklarad och det var två månader sedan. Snön ligger fortfarande kvar och det var 4 ½ månader sedan den kom. En lång vinter. Nu skiner solen och det är 10 grader varmt. Det är konstigt hur fort jag glömmer det kalla och ruskiga och att uppvärmningen har kostat en ...hel förmögenhet. Påsken är här och det inger hopp. Jag känner hur energin återvänder och, jag faktiskt lite återuppstånden. Med enerigin kommer ljuset och det syns att även fönstrena måster återfå sin glans. Det blir så fint när det blir klart. Det här inlägget blir lite fragmentariskt. Jag har en katt i knäet som älskar att kliva på off-knappen på datorn.

Människor är fantastiska! De flesta av oss i alla fall. Först tänker jag på "mina" pojkar. Och sedan läser jag på svd.se om hur, 10 dagar efter en av de värsta jordbävningar vi upplevt i modern tid, tillvaron börjar normaliseras. Mitt favoritcitat är när Henning Mankell sa " vi få ofta se hur människor dör i Afrika,men sällan hur de lever". Kanske skulle vi behöva ägna oss lite åt det. Hur vi lever, inte bara hur vi dör och lider. Och vara tacksamma över den tiden när vi inte lider (för att känna med dem som inte är så lyckligt lottade).

Trettondagshelgen är över. Julen är officiellt slut. (jag räknar inte tjugondagKnut). Något slut är det inte på kylan. Men det kan väl inte hålla på hur länge som helst, eller? Det två senaste dagarna har det varit mycket tv. Jag hade hoppats på lite läsning men det bliv liksom aldrig så. Småfåglarna är det synd om. Men att vattnet hållit i stallet är en gåta. Kanske på grund av mycket sunt förnuft och klokhet. Det är vid sådana här situationer som man måste ha respekt för vädret. Det låter sig inte styras. Jag ska nu avsluta helgen som jag började den för trettondagar sedan. Att läsa om anledningen till varför vi firar jul. Jag hade lovat mig att ha positiva löften vid nyår. Ett är ändå en negation: jag ska inte svära så mycket. För när fan blev gammal blev han religös.

I morse när klockan ringde, å det är söndag. Vad tänkte jag när jag tyckte att det var en bra grej att låta bilen stå över helgen. Eller mitt nyårslöfte om mer goda gärningar. En god gärning är att låte bilen stå om det är mindre än 2 km. Men gäller det när det är -15. Ja faktiskt. På med tredubbla lager kläder. Skavsåret gjorde så ont att jag tänkte vänta i en snödriva tills de andra kom och hämtade upp mig. Men, 2 timmar senare och några grader varmare var det värt allt besvär. Det tyckte både hästar och ryttare. Solen sken, lagom mycket snö och ystra hästar. Det var en härlig tur.

Klockan är snart 2 och det är nyårsdag. Nytt år nya förhoppningar. Jag har firat nyår på mitt arbete. Pina tänker någon, men det är en ren fröjd och en av de roligare nyårsaftnar jag har haft på senare år. Jag är så glad över mina kollegor och över de ungdomar som bor hos oss. Om julen är barnens högtid så är nyår de nya förhoppningarnas, eller alla de som har framtiden framför sig. Våra ungdomar har bara framtid. De vill inte se tillbaka på den resa som livet givet dem fram tills nu. De vill bara framåt. Och vilken ynnest det är att få vara den möjliggörare för denna framtid. Gott nytt år på er alla mina kära vänner.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva, tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva, tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur, grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta. För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta --- »nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» --- slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla. Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen --- korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen; glömsk av sele och pisk och töm Pålle i stallet har ock en dröm: krubban han lutar över fylls av doftande klöver; --- Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne; går till ...

Det är 4 dagar kvar och då ska vi vara lyckliga och ögonen ska tindra som stjärneljus. På den som orkar tindra den här tiden på året. Men visst ska det blir skönt. Jul och nyårshelgen har jag en lite ambivalent inställning till. Skulle helst vilja hoppa över dem. Men det är skönt att avsluta ett år med det omständiga som julfirandet innebär och börja någon nytt med den lite långdragna som nyår och trettonhelgen innebär. Det kommer liksom inte igång förrens någon gång framåt den 10:de så där. Men det är inte undra på att man känner sig gammal, Nu finns Monopol med kreditkort, Strandvägen kostår över 4 miljoner och Gamla stan har flyttat fram sina positioner. Ja vad ska man säga. Jag tar en skumtomte och smuttar på min glögg.

Det har kommit ½ meter snö, fantastiskt!! Jag sitter på mitt kontor och tittar ut i ett julkort. Men någonting skulle behöva justeras. Julgranen lutar - betänkligt. Musiken i bakgrunden är Hark the herald angels sing med Bob Dylan, och det kanske ändå är så de flesta julsånger låter när vi sjunger på julmorgon.

Det är som en räcka av dagar som inte gör så stor skillnad. Just nu är det flera nyanser i grått, som det varit sedan i mitten av oktober. Hade tänkt mig lite decemberstämning genom att slå på tv och titta på skidåkning. Det ger mig barndomsminnen. Men ack nej! WC i Dusseldorf. Det är gröna träd och gräsmattor kring ett spår med vit - troligen- konstsnö. Och det är sprint - det får bli polisskolan till lunchen. November och december är bara en lång räcka dagar...Igår när jag lämnade jobbet låg tre tonåringar och sov så de snarkade i tvsoffan. Den enda som är som piggelin är hästen. Där är det någon som matar honom med studslera och amfetamin. Jag som och vill ligga raklång i tvsoffan varje kväll. Måste tillbringa minst en timme på en trapets på 170! Varifrån ska jag få kraften det går bara på går på går på...

Idag har det varit en vanligt fredag. Men det är november och till frukost satt jag och tittade på svanarna i Bysjön. November? Lite blå himmel och jag kunde ana att det fanns en sol någonstans i ovan. Men det är grått och grönt och brunt. Jag vill ha vitt vitt vitt!! Förmiddagen tillbringade jag med en mycket intressant information som kan ge mycket inför framtiden. Sådant är alltid uppmuntrande. Eftermiddagen tillbringde jag med att inköpa nymodigheter så att jag kan lämna huset och låta ljusen brinna för de går på batteri, strålande. Men adventsmyset känns inte i luften. Ska vi verkligen fortsätta med jul den här tiden på året? Vad tycker ni?

Den senaste tidens debatt får min puls att öka och att önska att det det fanns primalskriksterapi inom landstinget. Att människor som anser att de står bakom demokratiska samhällen kan uttrycka sig som det gör. Att man kan kalla ett parti sverigedemokraterna när de varken vill vara demokratiska eller göra något gott för sverige borde vara straffbart. Kan man upphovskydda Sverige? Dagens lågvattenmärke var nog debatt artikel i den lokala tidningen. Att svenskhet förspråkar kärnfamiljen och genom att bevara det svenska skulle inge oss trygghet. Jag undrar om den som skrev detta bara läst Avesta tidningen under detta sekel.( Då får man mest läsa fotbollsresultat från div 4 och nedåt och hockeyreslutat i någon division som ingen annan bryr sig om.) Undrar om personen funderat över hur det skulle vara att vandra runt i vadmalbyxor, trätofflor och äta rovor och saltsill. Han/hon måste helt att missa både Moberg utvandrarna och Kristina från Duvemåla. Kanske tro att Idol och Let´s dance är s...