VID LANDSVÄGEN

Vid årets slut är det dax att rensa, ut med det gamla och in med det nya. Så jag rensar i min mail och där hittar jag ett mail från en vän som gick bort mycket hastigt för några år sedan. Vi hade inte haft kontakt på ett halvår när hon dog och jag är än idag inte riktigt säker på vad som hände. Imorgon skulle det varit hennes födelsedag, så det kom en påminnelse. (Eftersom iphonen hämtat all information från min hotmail) Idag hittade jag ett mail som jag fick för fyra år sedan. Och jag vet att varför jag sparat alla mailen från min vän, av den anledningen att jag inte ville acceptera och förstå att hon var borta. I det här livet är jag en kvinna. I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn. När man är björn måste man gå i ide. Man bara sover i sex månader. Jag skulle kunna leva med det. Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat. När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen. När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramg...

Som jag berättar tidigare fick jag julkort från Kenya, under julhelgen har jag lyssnat på engelska christmas carolls och idag visar de en dokumentär om Nelson Mandela. Är det konstigt att man längtar bor nån gång...? Behöver få vädra passet och resväskan. Finns det någon som kan sponsra? Genomlever just nu stormen Dagmar. För andra natten i rad viner det kring husknuten och det känns som att taket ska lyfta. Åkte in till ÖB och köpte ficklampa och batterier, så nu kan det komma!! I morse när jag kom hem från stallet och stormen lagt sig var det helt tyst. Inte ett ljud, inte ett ljus. Som ett märkligt antiklimax. Som att allting tog andan, och inte andas ut för då kunde det sättas igång igen. Annandagjul och 9grader varmt. Toppen före en husägare. Men inte så roligt för en skidåkare. Nu är det ett program om Italien, vill åka, snälla någon - betala!!

Nu vänder det, vi har passerat vintersolståndet. Nu blir det ljusare för varje dag. Igår kände jag att jag hade koll på tillvaron. Jobbet, hemmet och livet i största allmänhet. Men kursansvariga på kursen jag läser i Falun har nu rubbat det. Så hela julledighet går nu åt att skriva examinationsuppgift. Vad jag tycker om det får ni bara föreställa er. Men om man bedriver en kurs för yrkesverksamma mellanchefer i kommunen så är det viktigaste som ska förmedlas: planera din tid. Det är nämligen det enda sättet att hålla stressen stången. Men att lägga ut en examinationsuppgift, som man gått ut med att man ska lägga ut "i tid". kommer precis över jul - och som är daterad två veckor tidigare än del läggs , ja jag säger inget mer om det. Men det lär troligen bli flera långa nätter över julen för mig!! Med ska passa på att dela med mig av irritationen, så att ni kommer i rätta julfrustrationen. Jag läste Hanne Kjöller på DN:s ledarsida i går. Jag kan hålla med henne om att många ...

Fick ett kort från Kenya idag!! Någon läser min blogg, tack Josse!! Men de gör att jag måste berätta, viktiga saker. Att snön kommit, att det är halt, att ....ja, livet går på som vanligt. Det är ju alla fall mindre än en vecka kvar till jul. Jag har lyckats ladda ner appar till iphonen. SR, Spotify, nått kameraprogram. Helt fantastisk. Hur klarade jag mig utan den (!) Man kan allt, utan om att ringa den jag vill. Jag ringer mest till de som ringt mig eller till de jag just pratat med. Svårare att ringa någon ny, om inte de ringer mig först. En annan sak som hänt är Musikhjälpen. Detta enorma projekt. Inte för att jag skänkte några pengar. Men jag har skickat till UNICEF, Rädda barnen och SOS barnbyar. Hinner någon mer skicka inbetalningskort så kanske jag sätter in en slant till. OBS det här gäller bara 90-konton och är inget för gemene man. Nej ny ska jag och och lägga mig och lyssna på julmusik på iphonen. (undrar om det kostar pengar, det visar sig) Har en kollega som undrade hur...

Lyssnar på väderleksrapporten, snö mellan Dalarna och Gästrikland. Undrar var det är om inte här. Men det snöar nog i Horndal. Jag inviger bloggning på iPhone oväntat på. Ja, den kom som utlovat. Men jag får fortfarande sms från Telia m leverans på väg, undrar vad jag nu har beställt.

Hur ska man beskriva december, ingen snö, minusgrader och halt väglag? Jo som en finsk tango. Det känns som det är något tragiskt över det. Jag förstår mig inte riktigt på det men det är något lätt sliskigt. Finsk tango är den diamentrala motsatsen till Diane Krall när hon sjunger Jingel Bells, det är bara lättsamt och glättigt. Det var det som hände mellan Avesta och Fors idag. Det var när jag slog över från musik till nyheter så var det just, finsk tango. Till det ska läggas lukten från ett finskt pappersbruk och där har ni essensen i den finska tangon i flera dimensioner.

Jag har beställt en iphone. Det var flera faktorer som avgjorde att det blev just nu. Mest för att min mobil inte är så mobil längre. Den vill vara ihopkopplad med laddaren mest hela tiden. Hur som helst. En iphone fick det blir. Och nu ger Telia mig valuta för pengarna. Jag har inte fått den än. Men jag har fått åtta sms från Telia. 1. Bekräftels på att jag beställt, som om jag inte visst det. 2. Att någon tagit emot beställningen, denne någon är troligen en dataserver. 3. Att beställningen skickats till lagret. 4. att lagret tagit emot den. 5. Att den kommer att skickas till mig. BRA ! Tack för det. 6. Att någon håller på att packa den. Och nu kom det två senaste. 7. Att leveransen blir försenad, jamen det är klart.Ska de skicka sms varja gång de händer något då tar det tid. 8. att leveransen är på väg. Jaja, jag undrar det? Nu hoppas jag bara att Telia kräver att de barnarbetare som monterar iphonen få avtalsenliga löner, de har inte skickat något sms om de. Men som sagt jag har int...

Stallmorgon, underbart! Frukost framför tv, med både Förnuft och känsla och Svindlande höjder. Engelska romanare när de är som bäst. Visst är det underbart att det troligen inte kan göras bättre tv-serier än de som görs efter romaner skrivna av kvinnor i en helt annan tid och en helt annan anledning. Berättandet betyder något och det har en mening. Igår var till Näs och drack glögg. Åt skinka och köttbullar och fantastiskt goda Mozartkulor. Och vi pratade om sånt som är viktigt i livet. Allt från vargfrågan till förhållningssätt till ungdomar. I morse hörde jag ett oerhört klokt "Varför göra fel, när det är så lätt att göra rätt?". Bra sagt Titti Schultz. Sedan har jag köpt en iphone. Det har absolut ingen mening alls. Och jag känner mig svag, som att jag har fallit för påtryckningar. Behöver jag en sån? Är den överhuvudtagit anpassad tillmig. Jag som tappar och slarvar med telefonen. Tror inte att jag kan få en med studseffekt, eller...? Som sagt helt meningslöst.

Adventsstämningen är väl inte total. Det är 9 grader varmt och blåser stormstyrkor. Men ljusen är tända och jag lyxar till med kaffe och frukost framför tv och hästhoppning. Stallet är gjort och jag känner mig inspirerad till att få fart på hästkraken, när stormen har lagt sig. Tidigare har jag förbannat lera och regn i november. Det är snudd på bottenlöst i hästhagarna. Men som husägare känns det skönt med plusgrader och värme. Pelletsen spar jag till kylan, och hoppas att den kommer först i februari och vara till mars. Det är skönt att inte behöva bylsa på sig underställ och fleecetröjor hela tiden. Innan stormen kom in i morse var det helt lugnt och tyst. När jag klev ur bilen vid stallet strax före 7 var det knäpptyst. Det var bara min egen andning och vinden mellan luvan och örorna som hördes.

Förra veckan var Transportstyrelsen inte mina favvisar. Men idag är de det. Jag undrar hur många samtal Transportstyrelsen och Trafikverket har haft senaste veckan? Väntetiden i telefonkön var längre än till Telia. Men när jag väl kom fram så var de väldigt hjälpsamma. All den där ilskan jag hade uppanammant rann bara av mig. Det är kunden i centrum! Så det vara bara att åka hem och ta sig an böckerna. Men jag är lätt betänklig om jag inte ska lämna in mitt körkort istället för att ta ett nytt. Det är med stor förundran att jag inte orsakat fler olycker än jag gjort. Kan egentligen bara dra mig till minnes två. Och bara en där någon annan blivit drabbad. Inget mindre än ett under detär vad det är. Men det går bättre och bättre. Och jag tror att det finns sämre bilförare än jag som har klarat det här. Nästa del lär bli värre. Det står i boken att det går inte att teoretisk beskirva hur man backar med ett släp. Det måste sitta i händerna. Hur ska det gå? Jag som har tummen där!

Har massor att göra. Vad händer? Fastnar framför fejjan, twitter och bloggar. Och får inget av det där viktiga gjort. Nu bryter jag upp, kopplar ner och ska inte röra den här prylen förrän tidigast ikväll. Solen skiner faktiskt! jag har ett tak att mål, golv att bona och badrum att städa, PM att skriva och körkortsteori att skriva. Trevlig söndag på er!

Mitt i november ska det vara som mörkast, som tråkigast och den tiden på året vi bara längtar efter jul och juleljus. Det är mörkt men det är ta mig tusan inte det minsta kallt. Och tiden går så fort så hoppas att det inte blir jul alltför snart. Jag har cyklat till jobbet två dagar och förstår inte varför jag tyckte det var dax att sluta i början av september. Vardagsmotion i sin bästa form. Cykelturen gör att jag har förberett mig tills jag kommer till jobbet och får faktiskt ganska mycket gjort. Imorgon väntar nya utmaningar. Känns som att det är dax att pitcha upp tillvaron och anta nya utmaningar. Även om det är trevligt att vara kvar i sin komfort zon behövs nya utmaningar. Inte för att jag hinnar ha tråkigt, men bara för att jag kan....

Dagen började med ett chefsmöte. Vi pratade mycket om anpassningar, åtstramingar och hur dåligt människor mår när det blir oro på en arbetsplats. Sedan gick vi över och pratade om Grekland, och vad dåligt människor kan må när ett land håller på att gå i konkurs. Därefter konstaterade jag att jag övertrasserat mitt konto. Något som inte hänt på många år. Kontot har varit tomt, men aldrig övertrasserat. Det har nu åtgärdats. Men de tankar jag tänkte från bankomaten till datorn var KRIS. Men därefter började det att lätta. Jag kom hem, promenderade till stallet och red min underbara häst!! Sedan snabb promendad hem ( jag har fått ihop 13000 steg idag!!) och iväg till Hedegården för hejdåfest. Men traditionsenlig pizza och kakkalas. När Josef höll tal så kom tårarna, det gör det jämt på dessa tillställningar. Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen. Jag är bara SÅ stolt över "mina" killar och MIN personal. De är fantastiska människor!! Allihopa och tillsammans är d...

Lämnat landvägen och vistas i asfaltsland ett dygn. Det är roligt, men det är oerhört skönt att vara hemma. Promenera runt på Östermalm och funda i dyra affärer. Det är lyx. Fast det är fynd så blir det inte billigt. Jag kan sakna det där att det mesta finns på armlängds avstånd. TItta förbi Svenskt tenn och Dramaten. Välja att äta lunch på Tysta Mari eller Beirut Café? Men jag valde Texas Longhorn, mums. Dyra krämer från NK hör liksom till. Men jag har ju medlemskort som jag använder på Granngården, så att jag samlar poäng, som jag sedan använder på dyra affären.Tunnelbanan skulle jag vilja slippa. Men efter sex timmar på benen så blev en promenad till Zinken allt för smärtsamma och alla mina kassar!! Somnade tidigt,fish and chips och två öl gjorde att magen stod i fyra hörn och jag fick sova på rygg. Tur för Linda, min värd att jag inte snarkar. Som sagt, det är skönt att vara hemma.

När jag började skriva den här bloggen så bestämde jag mig för att inte skriva om detaljer på mitt jobb. Dels för att inte lämna ut personer men också för att det mesta som händer på jobbet inte ska hamna på internet. Men vissa dagar är bättre än andra och idag kan jag bara inte låta bli att låta er ta del av mitt arbete. Det har varit en riktigt bra dag. Vaknade tidigt, inga problem att komma ur sängen. Stallet klart till 6.30! Iväg till Avesta och hämtade bil och ElseMay. Iväg genom gröten och grå vädret till Ludvika. Med trevligt sällskap gick resan fort, trots halkan. En mycket bra dag i Ludvika med intressanta föreläsningar. Tillbaka till Avesta och en stund med flera fantastiska kollegor och lika fantastiska ungdomar. Sedan ett pass kettlebells. Nu hemma och en mycket sen middag. Det är en sådan källa till energi och kraft att få ha duktiga och kloka kollegor. Och jag känner mig så stolt - nu blir jag lite gråtmild, igen- när jag träffar våra utflyttade killar och sitter och pr...

Känner att jag vill blogga mer, men tiden räcker inte till det, eller till datorn över huvudtaget. Jag håller på att ta avstånd från facebook. Relationer som saknar ömsesidig respekt måste ta andra former. Och så är det med facebook just nu. Jag har ingen lust att veta allt om mina vänners kontakter med sina vänner. Jag vill inte ha all den där informationen. Jag vill ha kontakt med mina egna vänner. Nej, då bygger jag på andra relationer. Just nu är det ljudböcker, körkortsteori, arbetsrätt och Ingrid Betancourt. Böcker är intressanta. Även om de inte är bra, faktiskt ganska dåliga, kan de trollbinda. Det är det där med att vara tvungen att vända blad eller byta cdskiva. Sitta kvar vid bordet eller ligga kvar i sängen, att önska att resan inte tar slut eller tvingas sitta kvar i bilen för att höra hur det går. Det är relationer med ömsesidig omtanke. Att någon, som jag inte känner, vet vad jag vill ha och vad jag behöver. Det är goda relationer.

Nu är det höst. Brasan är tänd för första gången den här säsongen. Mysfaktorn är på högnivå. Hittade en flaska sommarvin, som jag öppnade. Jag har druckit en flaska rosé i sommar!! Så jag har öppnat sommarens andra flaska vin för sommaren, bådar inte gott. Men hösten har sina tjusningar. Färger och friskhet. Jag ser fram emot förändringen. I helgen ska sommarblommorna vandra vidare till andra tillstånd. En del på komposten, andra till källaren.

Sitter och tittar på nyheterna känner mig lite konfunderad när det mesta av nyheterna tas upp av något som hände för tio år sedan. Attentaten i New York 9/11. Hela helgen kommer väl att då i detta tecken. En dag som de flesta av oss minns precis var vi befann oss och vad vi gjorde. Sjävl satt jag på ett socialkontor i London. Jag hade mottagningen den dagen. På väg upp till kontoret möter jag mina kolleger som berättar att någon kraschat in World trade center. Vi förstod nog inte rikigt vad som hänt förrän efter lunch. Några surrealistiska scener utspelade sig under eftermiddagen. De som jag minns bäst är när vi alla står i trappen och tittar på tvskärmen ute i väntrummet. Väntrummet är fyllt av människor. De flesat är flyktingar som sitter helt lugnt och tittar på samma skärm. De förstår inte vad som sägs och de bilder som sänds ut är sådant som de sett många gånger. Vi gjorde inte speciellt mycket den eftermiddagen. Jag hade ett besök. En afghansk man som varit asylsökande ...

Jag hamnade, vilket jag ofta gör, framför tv och "Fotbollens sista proletärer". Jag är absolut ingen fotbollsfan, jag är inte fan av proletariat heller. Men två minus blir ju ett plus!! Å det var bättre förr. Att följa IFK Götborgs resa, att se Torbjörn Nilsson, Dan Corneliusson m fl. Bättre, det kan jag kanske inte säga. Men det var annorlunda. Det finns något tilltalande i Torbjörn Nilssons inställning om vad meningen med livet är. Men 81 och 82 hade IFK Göteborg samma inverkan som Stenmark. De fick Sveriga att stanna upp, att förenas kring något som många egentligen inte var så intresserade av. Men det var något annat. Som sagt, jag är inte ett dugg intresserad av fotboll. De enda namnen på fotbollspelare är IFK Göteborgs lag under dessa år. Det fanns tre Glenn i samma lag, bara en sån sak. Varför minns man det? Å så snygga de var! Å så gamla de blivit! Men med enkel matematik måste några av dem vara mellan 55-60. Men inte Glenn Strömberg, aldrig en dag äldre än 25. Men...

När jag vaknade i morse hade någon hällt ut mjölk över hela landskapet. Det var 8 grader. Alla spindelnäten var daggvåt och det låg som gråa kuddar i dikena. Jag for i väg, något motvilligt, på yoga. Undrar hur klokt det verkar att ta sig upp kl 6.30 för en timmes yoga. Eller är det just det det är, klokt. Väl utkommen från gymet hade dimman börjat lätta. Älven var dock fortfarnade som ett tjockt töcken. Men där ovan var himlen blå och träden börjar att anta en rödgrön färg i toppen. Det var så vackert. Grått, grönt, rött och blått. Blå är förresten färgen på min tå, som fick ta stöten från en tekopp igår kväll. Hur stor är chansen att tekoppen landar med kanten precis under nagel på min "lång"tå. När den har hela köksgolvet att slå ner på? Min bästa tekopp från Nittsjö och min längsta tå. Inget lyckat möte.