VID LANDSVÄGEN

Jag läste en intervju med landslagsryttaren Jens Fredricsson igår. Om vikten att ha ett system i sin ridning, och hålla det. Jag tittat mig omkring i mitt hem och inser varför jag har problem. Kan ni se någon koppling? Eller.... det skär sig liksom. Men mångfalden berikar och jag är en jävel på både TP och musikquiz!

Det är söndagsmorgon och dax att sumera den här veckan. Både roliga och tråkiga saker, men jag känner att jag landar på plussidan. Extra stolt är jag över det här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6118509 Min socialarbetardröm har gått i uppfyllelse, Att vara med och göra en förändring.  Att höra Heidar och Hamid sätta ord på det som varit min och personalens målsättning under 6 år, känns så fantastiskt!! Och det som gör mig så förbannad är att det i min vänkrets är att det finns personer som tar sig kraft till att klaga över att personer som nyss kommit till Sverige inte har.... reflexväst. Amen stanna och erbjud dem skjuts då. Nu tror jag inte att det var någon som gjorde det (jag tror inte - jag vet). jag är så glad över att jag bor i Sverige, där vi har fri sjukvård. Den är inte gratis, för vi har betalt den själva. Men vi får vård när vi behöver. Och veckans stora ros går till ALLA undersköterskor som är på rätt plats inom vården. För et är ...

Idag ha jag varit lite mer och lite bättre än er andra, ohh yeah I'm modest!  Klockan ringde kl 6 - söndag morgon, känn på den. Utfodring av hästar och omhändertagen av sjuk katt. Frukost och mer pyssel med kattkraken, därefter utsläpp av hästar. Jag och Mia tog en snabb ( med emfas på snabb) ridtur. Full galopp på 700 kg irländare, ger gott byte av luft i lungorna på mig själv och hästen. På väg hem så mötte vi tofsvipor!! Svanar och gäss blåste också in idag. Våren är här, även om det blåst storm hela helgen.  Efter en snabbdusch var det dax för språkkafe på Solbacka. Två timmar med gott fika och trevliga människor. När jag kom hem satt jag lyssnade på Sverige med Kent och då kom tårarna.  Att ta del av nya vänners historia och lyssna på texten blev bara för mycket.  Men jag känner mig glad och stolt att vi gör en skillnad, två timmar i veckan.... Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.  Sedan har jag lagat mat, matat katten, bakat bröd, lindat benlindor...

Jag hade tänkt sjunka ner i tvfotöljen. Men inte då... 36 kg nötkött som skulle paketeras. Nu kan nödåren komma. Frysen är FULL! Med köttfärs i massor,  innanår och ytterlår, entrecote och en rejäl bit file'.  Visst är det något speciellt att märka fem fåsar med Märgpipa, känns som om det fyller hela skalan med husmorspoäng. Jag undrar bara hur jag tänkte när det här var en av två böcker jag köpte på årets bokrea?

Egentligen var jag inte påverkad med jag måste bara reagera! Söndagar på vårvintern är sportsöndagar! Igår var en verklig höjdpunkt! Världscup hoppning i Göteborg, VM 5 mil i Falun, därutöver alpint, hockey mm mm. Och det är då vi ser att inte ens tvsändningarna är på lika vilkor. SVT bryter sändningen mitt i omhoppningen. För att sända ett redan inspelat program från Utbildningsradion! Det skulle vara som att bryta 5-milen i samma stund som Northugh nådde främre delen av klungan. Kan någon av er se det hända? I Sportspegeln på kvällen så får en finsk skidskytterinna ett längre inslag än Världscuphoppningen. Inte vet jag, det kanske beror på att sändningsrättigheter. Men, vi kan kalla det könsmaktordning om vi vill vara politiskt korrekta. Vi kan kalla jävligt klantigt - mindre politiskt korrekt. Men det sitter en redaktör någonstans som bästämmer vad som ska sändas och de/n personen/ personerna kanske skulle ge sig ut från kontrollrummet. Scandinavium i Götebortg har varit fullsatt he...

Igår kväll gick filmen Hannah and her sisters på TV. Jag har sett filmen massor med gånger, så jag kände inte att jag behövde göra det igen. Det kom ett meddelande från Facebook. Vi var tre vänner från förr som tänkt samma sak samma stund. Det kändes mäktigt: Att vi sett filmen när vi var au-pairs i London 86-87 med pudelfrillor och allt. Och jag är glad att det inte lades upp något foto!  idag är det 29 år sedan min mamma väckte mig tidigt på morgonen och tv:n var på, extrasändning. Olof Palme var skjuten.  Det slår mig ofta att detta var en av de viktigaste händelser under min uppväxt. Hur hade det sett ut om det inte hänt? Under snart trettio år har det varit den nationens gåta. Men idag finns det vuxna människor som inte har något minne av den här mannen eller av mordet. Där 9/11 är den händelsen som omnämns i andan - jag vet precis vad jag gjorde. 

Ännu en  fantastisk söndag, började på bästa sätt med en lång tur i skogen med härliga galopper. Vårkänningar redan i slutet på februari. Det knakar i skogen och bäckarna porlar. Om bara förkylningen ville ge sig så är livet på topp. Den gångna veckan har jag levt på känslan från Storycoachingen. Det var en fantastisk resa , eller snarare början på en resa som jag inte vet målet på.

YJag bestämde mig inatt, att stå fast vid vad jag trodde ( och tror) på. Och skulle fått kosta jobbet. Men nu gick det inte så långt. Men det kändes oerhört viktigt att fatt ett beslut som jag skulle kunna leva med. Nu sitter jag och väntar på veterinären för besiktning. Våra vägar kommer att skiljas 

  Idag har det varit helg och tid för återhämtning. Och verkligen återhämtning!!Lunchen bestod av korvgrillning med La Famillia vid Leknäsforsen. För er som inte har varit där, så ska jag ta med er någon gång. Det är där Dalälven går från att vara en smal inlandsälv till ett flod som mynnar ut i ett delta mellan Gävle och Älvkarleby. Det är också en resa tillbaka till barndomen. På väger som för 40 år sedan var körvägar, knappt farbara med traktor och vagn. Men det funkade att rida. Idag är det fina vägar där det inte är några problem att ta sig fram med en fransk bil. Det som under perioder varit igenvuxna snårskogar är idag gallrade skogsdungar med fin utsikt. Där finns bäverhyddor och det går att paddla kanot (tips, gör det på sommaren) från Avesta till havet! Jag är tacksam att bli påmind om att denna fantastiska plats finns bara några minuter bort.  

Det har varit bloggtorka några veckor. Oklart vad orsaken är till detta. Men nu hoppas jag vara tillbaka. Slutet på januari är en så där lagom stimulerande tid. Trött och håglöst. Men nu är det bara en vecka kvar. Och redan börjar det gå lättare. Det är lite ljusare och februari är bara några dagar, sedan mars och få är det vår. Idag vann jag 90 kr på triss, jag håller tummarna för att jag får sälja en häst och jag ska på workshop - storycoaching. Ja, det känns som det vänder.

Här är det vinter, med besked! -15 idag och det har varit svinkallt hela julhelgen. Men oj så vackert. Med varma kläder är det en fröjd ute. Under ridturen igår var det  nästan så att vi kunde känna värmande solstrålar, trots att det var -10 mitt på dagen. ( bilden är från julaftonsmorgonen) Idag börjar jag dagen fram tv:n. Repris av konsert med Sven-Bertil Taube, känns väldigt - moget. Men i brist på riktig allsång så får jag hålla till godo. Tango i Nice är inte fy skam på söndagsmorgonen 🎶 Jag gillar dessa mellandagar. Det ger tid att fundera på det kommande året. Vi lägger det gångna till handlingarna. 

De senaste veckorna har varit grisveckor. Det är mörkt och grått. Jag har haft mycket inbokat i kalendern. Men tar jag en sak i taget och inte lägger så mycket energi på att oroa mig. Dagarna kommer ändå och det där som smyckade igen kalender är helt plötsligt över, tjipp tjopp! Idag var det sista - kvinnobad/tjejkväll i badhuset i Horndal . Så fantastiskt roligt. Glädjen över att höra barnens skratt och kvinnan som sa: så här roligt har jag aldrig haft tidigare. Det som är så självklart för oss andra, att gå till badhuset en torsdagkväll är himlen för någon. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Alla som kom ikväll gjorde en liten skillnad.

eller om det är en konst att köpa häst? Men här är det en konst att låta bli att köpa. Tur att stallet är fullt och kontot är tomt. Det är dock den totala avkopplingen. Trevliga människor, god mat och gott kaffe.

Igår kväll började jag läsa Sofie Bäärnhielm "Transkulturell psykiatri". Men fastnar i inledningsorden. Läser om hunden Artur som får komma till Sverige från Ecuador och lyssnar på reptotage om flickan Yara som blev mördad i Karlskrona.  Möjligheterna i livet är olika.

Det här med sport känns överskattat! 6000 pers i en lada som tittar på 12 män som jagar en snusdosa. Är det sport det? På enda sidan står en grupp och skriker, till en början helt ohörbara ramsor. En person står med ryggen mot arenan. Han ser på bara repriserna på storbildsskärmen. Efter 40 minuter är jag så sömnig att jag mest gäspar. Men det tar sig och efter en timme känner jag att jag skulle kunna gå hit igen. Sa jag förresten att det var hockey? Leksand vann !! Roligaste skylten: Vem behöver tunnelbana!

Vissa saker, små saker sätt sig kvar i hjärna. För precis åtta år sedan befann jag mig i Rom denna dag och denna timme. Eller snarare nu hade jag kommit fram till Orvieto. Jag skulle gå en två veckor inledningskurs genom Harvard Medical School. Det var för mig ett unikt tillfälle. Jag hade betalt kursen för egna pengar, de sista jag hade kvar av försäljningen av lägenheten. Jag hade varit 10 timmar i Rom. När jag kommer till biljettförsäljaren på Centralstationen i Rom och jag ska köpa en enkelbiljett till Orvieto så svara hon: Than you have to take the night train to Vienna. Inte nog med att detta var mitt livs äventyr, jag hamnade i en Agata Christie deckare. Jag tog nattåget och kring 22.30 var jag framme i Orvieto. Jag hade sett på kartan att det var max 1 km från tåg stationen till B&B/klostret där vi skulle bo. Kartan är ju platt!  Det är inte Umbrien!! av 1000 meter var det 250 meter rakt upp! Smal trapp, tung resväska. Men det blev några av det bästa veckorna i mitt l...

Ovesundberg är en kaffetunna! När jag var ner till pannan så passade ha på att ta en slurk från min kvarlämnade kaffekopp. Med resultatet att det var kaffe över hela golvet. Trodde han kunde nöja sig med det, men inte Ove! Han skulle sitta mitt i pölen och lapa kaffe, när jag torkade upp eländet. Och resultatet blev att det är kaffetassar i stortsett överallt, i hela huset.

Huskurerna räckte inte och jag fick ge efter. Besök hos doktorn idag. En hostning: antibiotika, hostning nr 2: slemlösande  och en blick på mitt allmäntillstånd: Cocillana att sova på. Ära vare Gud att det finns gamla erfarna läkare. Och tacksamheten över att bo i ett land där läkarbesöket kostar 150 kr, medicinen gick på 500 kr. Mot bakgrund av att det var sex år sedan jag hämtade ut något recept senast så har jag ingen giltigt högkostnadsskydd. Att jag sedan kunde ät stekt strömming och hemgjordpotatismos till lunch har inte gjort förmiddagen sämre. Så trots förkylning och Ebola så mår jag relativt bra, tack så mycket.

Någonstans så inser jag att jag inte kommer att bota förkylningen med glögg, Long Island icetea eller några andra slattar som finns i skafferiet. Apelsin och varm te, nja... Kanske inte ens medicinen som jag har och som INTE är utskriven på mig. För det ingår liksom i hypokondrikerns handlingsmönster, Jag går inte till doktorn, för jag vill inte belasta vården och skattebetalarna med ebola, diffteri, malaria, skabb och nu senast rosenfeber. Huskurer gör nog mer till våra tankar än till vår hälsa och det kan vara tilläckligt. En obehandlad förkylning tar en vecka, med behandling 7 dagar. När jag var liten bodde ett äldre syskonpar granne med oss. Broder sa: Ja, Valborg och jag har delat på en apelsin hela vintern och vi har inte blivit förkylda. Men de är ju döda sedan många år.