VID LANDSVÄGEN

Ska det bli någon ordning på det här så måste jag skärpa mig, varje gång jag loggar in har jag glömt lösenordet!!! Det är inte speciellt ofta jag bloggar m a o. Hur som helst, tiden går så fort att det bara försvinner. Hemkommen efter en vecka på hästryggen på den ungerska Pusta har ännu ett av årets projekt avklarats. Nu är det bara att upp med axlarna, in med huvudet och plöja sig igenom hösten och mörkret för att komma ut till våren. En vinter rikare.

Hur kommer det sig att man måste dela med sig av sitt illamående. Jag tycker att finns en mening med att ha gränser i livet. Inte bara för gränsernas skull. Men att passera en gräns betyder att du bryter nu mark och pröver nya saker. Att hela tiden vara gränslös man svara så oerhört ångestdrivet. Det är lite som att resa i Europa, man vet inte om och när man passerar gränsen till nästa land, ingen stämpel i passet, inget pirr i magen " här har vi aldrig varit förut". Att lägga ut sitt dåliga mående med kryptiska ord blir som att be människor att följa med på denna resa utan att veta om det är verkliga eller fiktiva gränser som passeras. För språket blir ju obegripligt.

Varför kan inget vara vid det gamla? Till och med inloggningen på den här sidan har ändrats. Det är flera steg innan man kan börja. Det kanske blir lättare i längden men allt nytt är ett bekymmer. Tänk om de var som förr? Hualigen, folk dog vid 46, av kallbrand och tandvärk. Men vissa saker skulle behöva vara "som förr". Jag var på föreläsning med Matts Pettersson, rekommenderas starkt. Att äta så att man orkar vara ledig! Barns fetma idag beror inte på fett utan.... just det SOCKER. Jag pratade senare med en kollega: barnen (åk7-9) kan inte äta med kniv och gaffel. Jag pratade men en kvinna som berättade att hennes son kunde stå och äta socker med en sked ur påsen!!!! Vad hände med uttryck som " sitt kvar tills du har ätit upp maten" eller "glass?" det får du efter maten". Nu säger man inte åt barn att "ta ner armbågarna från bordet" utan "kan du gå ner från bordet". Låter det här konservativt? ja, det kanske är det . Men jag bl...

Just nu så kommer den där svidande klumpen i magen för ofta för att det ska vara sunt. Mycket att göra på jobbet, hästarna, ekonomin ja det är mycket. Jag tänker mer på att ge hästarna bra, balanserad kost än vad jag själv stoppar i mig. Jag tänker mer på hur mycket skrikande tonåringar orkar med än vad jag själv står ut med. Jag sitter och hör kollegor säga att de är raka och lätta att kommunicera med när jag inte förstår ett ord av vad de säger. Jag säger till min libyske pskykläkare till kursare att "det är bara den som låter sig trampas på som blir trampad" och sitt i möte med en svensk psykläkare och låter honom göra ner mig totalt. Hur dum får man vara, finns det någon gräns för vad 230 högskolepoäng gör för nytta? Eller är detta bara ett behov av dålig bekräftelse, som vilken loser som helst. Svårigheten är att se att jag har samma kamp att ta med mig själv som "mina" gapande, missbrukande tonårstjejer. Å dom har problem.

Fyra månader sedan sist!!! Unbelievable. Men jag har inte tid. Jo jag har tid, jag har 24 timmar som vem som helst. Men jag använder nästan varje minut som det är nu. Jag har skaffat mig en viss balans mellan jobb och fritid. Ingen TV, två timmar i stallet. Några timmar framför datorn. Sedan sover jag som en stock. Däremellan lite Johnny Cash och julmust. Det är nästan lite oförskämt när folk säger "jamen är det inte ett förfärligt jobb du har?" Jajamensen men det är inga problem. det var längesedan jag kände mig så avstressad från jobbet. Men det finns annat... fortsättning följer