VID LANDSVÄGEN

Det har varit en låg helg. Mycket låg, mest under täcket och titta på film. Man hinner med många filmer och halva böcker om man LIGGER i länge. Hur som helst - nu tror jag att det har vänt. När allt känns som djävligast tar jag fram Lundell. Och jag vet att det finns ni där ute som har "issues" angående honom. Både plus och minus. Men för mig är han som den lilla iprenmannen. Tro det eller ej men det finns ett Lundellcitat för de flesta lägen och på alla platser. "När vinden kommer in från sydväst, jag sov ingenting i natt och himlens alla stjärnor dom glimma mot mig som en outtömlig skatt Så kom hit kom hit kom hit kom till mig och dansa morgonen doftar vår och jag är glad igen... Inget mer att tillägga. Full stop

Har just tillbringat en timma med att göra något som verkade meningsfullt och som delades med Lissa i Hong Kong , Sam i Boston, Christy i LA alla ni andra where ever you are. Earth Hour. Vad det har för betydelse spelar ingen roll. Men det har i alla fall fått mig att känna att vi är en värld med ett mål, att försöka att överleva. Det är mysigt med stearinljus och det skulle vi väl kunna utlämna oss till lite oftare? Jag hoppas att ni har överlevt i Cape Town, Luleå, Torsåker, New Yersey och Helsningborg .....

Ännu en gång hamnar jag i sådant jag inte har tid med. Jag skulle ha seminarium, via internet. Jag satt en timme och väntade - men ingen där. Jag år inte tag i någon och inget händer. Jag blir "lite" frustrerad. Jag har inte tid med det här. Räddningen - som fick mig att tänka på annat var Hem till gården. Den går än!! Men inte riktigt så unikt som det var med Amos och Annie på puben. The Dale verkar vara som vilken byhåla som helst men intriger och ansiktsoperationer. Tur att jag inte här hemma så ofta på förmiddagarna för då skulle jag nog kunna fastna.

Tjänsteresa till Uppsala och snöstorm. Inge bra. Jag kör bort mig redan i Sala och förbannar vägverket som bygger om vägar så att jag inte ens hittar i min egen bakficka. Jag förbannar rondeller, sex stycken från kontoret och genom Sala. Nej, tacka vetja när man fick åkt till Hedemora för att köra rondellkörning. Snön vräker ner... I sista rondellen i Sala får jag en snilleblixt - jag kör vänstervarv. Men ändrar mig innan jag kommer fram. Det var nog tur det. Rodeller i Uppsala ... orkar inte räkna. Stressen har minskat när jag kommer fram. Solen skiner och jag ser tornen i domkyrkan. Oförättat ärende - det har jag inte tid med. Hem igen. Kön på McDonalds och adrenalipåslaget är högt. Misstar nästan (bara nästan) mobilen för hamburgaren. Hemväg, snön vräker ner. Tar spolarvätskan slut går jag hem. Men räddningen kommer: Nickelback och Coldplay på högsta volym tack för det Rix FM. "That was when I ruled the world......" Rondellerna i Sala. Varför har man satt älgskylten mitt i...

Jag kan egentligen inte kommentera Melodifestivalen, eftersom jag inte har sett den. Det är lika roligt att läs morgontidningarnas kommentarer - tillskillnade från kvällstidningarnas "bildextra" upplagor. Oj ja, rätt låt vann. I alla fall rätt sångerska. Malena Ernman är bara bäst - hon är sångerksa, artis och en riktig människa. Lycka till säger jag bara :-)

Tisdag förmiddag: snön vräker ner och jag har ett adminstrativt flow. Det är riktigt avkopplande att sitt och vända papper, skriva på datorn, rensa bland gamla saker och boka in i kalendern. Jag behöver inte tänka speciellt mycket och det blir en mindre hög i korgen. När jag behöver ett break tar jag en cafe latte från kaffemaskinen - urk. Det ger ändå en viss tillfredsställelse. Även en vanlig tisdag i mars kan vara kul.

Fredag kväll efter en vecka som varit händelserik - vilket de senaste veckorna tagit för vana att vara. Gin och tonic gör att tankarna får snurra lite fritt. Jag trodde att tillvaron skulle gå i ett upptrampat spår. I och för sig inte så väl trampat men ändock. Jag hade hoppats att jag skulle bidra till att trampa denna stig som min arbetsplats gett sig ut på. Men idag har vi trampat ut på en ny stig. Jag kände inte att vi var på väg ut i träsket. Men tydligen känner ledninge så och vi går tillbak upp på torra land. Men jag hoppas att vi inte stannar på torra land. Jag vet inte om jag vill vara i en organisation som alltid vill vara på "torra land". Men jag ska inte vara med längre. Jag ska sätt mig i en båt som är som på en is som varken bär eller brister. Kanske får jag sparka båten över isen eller annars ska jag försök ta mig fram i is-sörja. I den bästa av världar får jag ro i en isfåra med fasta kanter ute riska att gira fel.

Senaste veckorna har mina moralfilosofiska funderingar tagit mycket tid. Vad är en god människa? Är jag en god människa? Vill jag vara en god människa? Det där sista är naturligtvis inte en fråga jag går omkring och funderar på. Jag vill självklart vara en god människa. Så långt har jag ändå kommit att jag tror att alla vill vara goda, utifrån sin uppfattning om vad det är att vara god. So far so good. Men jag har under den senaste veckan gått med i Rädda barnen och Röda korset. Jag funderar på att (för tredje gången) skaffa mig fadderbarn och jag inser att jag måste börja pensionsspara, naturligtvis i en etisk fond. Jag kommer även att släcka lyset en timme den 28 mars!! Av omtanke på miljön och ren godhet. Idag kom backlashen. Jag kom på varför jag inte kan se på mig själv som helt igenom god. Det finns människor som jag tycker så illa om att jag blir helt likgiltig. Jag skulle kunna säga vad som helst. För bara vetskapen om att det kommer att sår dem, irritera dem eller göra dem hel...