Hela våren har gått, och frustrationen har stigit. I över 15 år har jag jobbat med flyktingar. Men det här har varit den jobbigaste perioden. Och ja, det är värre än hösten 2015 när det strömmande in människor som sökte skydd i Sverige och jag det är värre än 2005 när jag funderade över mitt eget uppdrag. Men med över 25 år inom socialt arbete så har jag övat mig i att jobba hårt, se hopp där det kanske inte finns något, se humor i situationer som utomstående inte förstår humorn i. Och att arbeta med insikten att jag har större möjlighet att påverka ett system inifrån. Men nu är det tungt. Jag har inget problem att se att alla som kommer till Sverige ska inte stanna i landet och utmaningen är att hjälpa dem till en annan plats i världen på bästa möjliga sätt. Men när barn - och ja det var barn som kom hit för två år sedan- har satsat 2 - 2,5 år av sitt liv. Men hopp och förtvivlan, får detta krossat efter två år!! Tillbaka till Afghanistan och Somalia, länder dit vi övriga...
Kommentarer