Lämnar landsvägen

Motvilligt lämnar jag min landsväg. Vilken är nödvändigt i dagsläget när hela Mellanöstern genomgår... snudd på revolution. Ser ett inslag med Muammar Khadaffi. Är detta galenskapen personifierad? Eller vad en vettskrämd människa kan åstadkomma? Det skrämmer mig och jag boppas att det ska få en lösning. Läkare utan gränser är på plats i Libyen. Det känns bra, men ändå mycket oroväckande betyder det att allt annat rasat samman och samhällsystemnet rasat samman.
Jag tänker på min kollega från London, A. Hans "idol" var Khadaffi, men endast av den anledningen att han vägrade sälja olje-ledningarna till amerikanska bolag och han stod emot västvärldens marknadsekonomiska tänkande. Det känns inte som detta är helt politiskt korrekt idag. Men det visar också hur svårt det är att ta ställning. Men i slutändan, vi måste ta ställning och se till enskilda människors delaktighet, även i kollektiva samhällen.
Rädda människor är farliga människor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På resa ut i landet, måste göra det oftare!

En vanlig kväll i maj

Att vara nån