Jo tack

Månen lyser och pannan tuggar på. Ännu en kalla natt och inte det minsta av snön har försvunnit tills imorgon. Det skulle vara skönt om man kunde komma upp t ex på fredag morgon till en snöfri gräsmatta och en torrvägbana. Men nej, mer snö på väg in.
Känns som det enda som finns att klaga på är vintern som håller sig kvar som en taskigt placerad vagel i ögat. Jag är dock så oerhört tacksam för att ha en massa människor runt mig som ger mig kraft och inspiration. Jag blir rörd när jag tänker på det. Ja, så jag får fortsätta beklaga mig över snön så jag får lite balans i livet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På resa ut i landet, måste göra det oftare!

En vanlig kväll i maj

Att vara nån