självspäkning

I tisdags när jag skulle rida tysken var han lite sig och spänd. Vi var ute på den lite hala ridbanan så jag skänklade på och tänkte "Du din lata ...." Jag red en halvtimme, mest skritt. Onsdagmorgon och jag skulle rida ordentligt i ridhuset innan han skulle skos. När jag kommer och öppnar boxdörren ställer han sig och lutar huvudet mot mitt ben, ett tecken som jag borde ha lärt mig vid det här laget - det är något som inte är som det ska. Men jag tänkte att han var lite trött. Klockan var 6.45!. På väg mot ridhuset går han lite stuttigt, "Isigt...!) I ridhuset är han seg, han tycker om att vara i ridhuset på morgon och brukar vara allert. När jag ska trava är han block halt!! Jag konstaterar att han är lite varm i höger bakkota. "Han har lekt med nya kompisen i hagen". Väl inne i stallet kan jag konstatera att bakskon sitter snett. Tur att hovslagaren är på väg. Hovslagaren kunde dock kostatera att "Där hade du tur! Några millimeter till och det hade varit en rejäl hovskada". I tre dagar har jag haft lätt ångest över detta. Kan ni tänka er att tvingas att gå med klämda tår och onda fötter. Försöka tala om hur ont ni har det och den ni ska tala om det för Bryr sig inte! Hemska människa. Idag började jag dagen med ett bodypumppass. Jag la på extra tungt för att ge igen på mig själv. Så nu har jag lättat på ångesten.