Peter LeMarc-moment

å blev det inte monsunregn i kväll också. I två timmar öste det ner. Vi hade pay 'n jump i stallet. Å det regnade och regnade å regnade. Men det var liksom ingen ide att bli sur eller arg för alla var lika blöta. Men vad är hästmänniskor för sort? Vanliga dödliga hade packat ihop och åkt hem. Men inte vi, nejdå. Nu sitter jag här och väntar på att pajerna till ridlägerbarnen ska bli färdiga så att jag kan gå och lägga mig. Med en kliande hals och genomfrusen, så frusen att sydafrikafleccen åkte på. (En rejäl fleccetröja som är gjord för att klara den afrikanska vinter. Och de är ju ungefär som svensk sommar. ) Och var kom Peter LeMarc in i bilden. Jo, när livet är ganska trist och tråkigt så finns det alltid små ljuspunkter i livet som gör det värt alla vedermödor, genomblöta regnkläder och stallkängor som det kommer att ta en evighet att torka. " nånstans här inne klappar ett troget hjärta....".