Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke
Det blev ingen strejk! När jag mötte vaktmästern i morse, han som skulle vara hemma och strejka, så uttryckte han en stor tacksamhet om att få vara på jobbet: Vem fan skulle ha gjort det här annars?
Det får mig att fundera...
Det blev liksom lite antiklimax i fredags, stress att hinna allt som skulle hinnas, besked och nya besked. Idag har det varit nästan helt tyst på mailen och telefonen.
Men det är ingen rast och ingen ro. Nya projket och gamla arbetsuppgifter. Efter 4 år känner jag en viss, men bara en viss, rutin i detta. Och jag känner att jag kan vila i det och tycker att det är ganska skönt när samma arbetsuppgifter kommer upp år från år.
I tidsdag var jag och lyssnade på en föreläsare från Kairos Future. Det var som att sitt två timmar i Spanarna i P1, helt fantastiskt! Framtiden är spännande och utmanande. Men det kanske inte behöver vara så krångligt. Det blir som det blir. Det viktiga är att försöka anpassa sig. Det är kul med framtidsspaningar. För vissa saker känner jag : Vad var det jag sa! och andra : Det där rör inte mig!. Och mitt emellan detta kommer jag att leva. Det som jag vet och det jag inte (tror mig) bryr mig om.
Det som känns positivt är att vi blir yngre när vi blir äldre. Åldersnojan är det bara att lägga ner.
För övrigt har jag fått nya grannar, börjat kratt löven, börjat klippa ner buskar, deklarerat, gjort sommarprojektet med tomt, hästarna är har ridits. Ja, dagarna går. I morgon kommer Kelda från Irland och vi ska hoppträna i tre dagar! Hur kul som helst.
Sköna maj välkommen.
Det får mig att fundera...
Det blev liksom lite antiklimax i fredags, stress att hinna allt som skulle hinnas, besked och nya besked. Idag har det varit nästan helt tyst på mailen och telefonen.
Men det är ingen rast och ingen ro. Nya projket och gamla arbetsuppgifter. Efter 4 år känner jag en viss, men bara en viss, rutin i detta. Och jag känner att jag kan vila i det och tycker att det är ganska skönt när samma arbetsuppgifter kommer upp år från år.
I tidsdag var jag och lyssnade på en föreläsare från Kairos Future. Det var som att sitt två timmar i Spanarna i P1, helt fantastiskt! Framtiden är spännande och utmanande. Men det kanske inte behöver vara så krångligt. Det blir som det blir. Det viktiga är att försöka anpassa sig. Det är kul med framtidsspaningar. För vissa saker känner jag : Vad var det jag sa! och andra : Det där rör inte mig!. Och mitt emellan detta kommer jag att leva. Det som jag vet och det jag inte (tror mig) bryr mig om.
Det som känns positivt är att vi blir yngre när vi blir äldre. Åldersnojan är det bara att lägga ner.
För övrigt har jag fått nya grannar, börjat kratt löven, börjat klippa ner buskar, deklarerat, gjort sommarprojektet med tomt, hästarna är har ridits. Ja, dagarna går. I morgon kommer Kelda från Irland och vi ska hoppträna i tre dagar! Hur kul som helst.
Sköna maj välkommen.
Kommentarer