Nya kunskaper, nya bekantskaper
I helgen har jag varit på PalestinaIsrael seminarium på Sjöviks folkhögskola. Jag gör sådana saker alltför sällan, men nu blev det av. Tack vara att min väninna Marina i Göteborg kom upp, ville hälsa på och sova här så kom jag mig för att anmäla mig och vara med.
Jag känner inte någon som anser att Israels ockupation av Palestina är något vi kan acceptera. Men jag har inte träffat så många personer som kunnat berätta om everydaylife i Gaza och på Västbanken. Det är lätt att lägga ansvaret på palestinier som spränger sig själv och hela bussen i luften. Men det ansvaret ligger på ockupationsmaketen och på oss, som står vid sidan och låter detta ske. Lihi, israelisk feminist och aktivist, pratade om den militarisering som finns i det israeliska samhället. Hur det finns överallt och hur det reproduceras i olika delar av samhället. I låg ålder i skolan, i reklam för läkemedel, you name it. Saana, 45 år, bor i en by på Hebron arbetar med kvinnor och barns möjligheter till ett drägligt liv i en tillvaro där hon lever sitt liv beroende av israelernas "nycker" eller snarare terror, när de stänger av vattnet dagar i sträck. Värdigheten som människa när du inte kan tvätta dig, laga mat eller ens dricka färskt vatten. Det är inget flyktingläger, det är en akut situation som har pågått i årtionden. Och pågår as we speak! Alex, aktivist, pratade med hård fakta i form av siffror om hur Israel använder vatten som medel att diskriminera, eller snarare bristen på vatten.
När vi kommer ut från seminariet skiner solen från klarblå himmel, det är svensk sommar , vattnet i sjön är gnistrar i solskenet. Jag och Marina tog en ridtur när vi kom hem. Konstrasterna gör det svårt att sätt ord på känslorna. Men hästarna fick bara varsin hink färskt vatten!! Jag kommer inte att köpa varor från Israel. Men jag vet att det finns personer i Israel som kämpar innefrån för att förändra systemet.
Tack Marina för att hjälpe mig att öppna ögonen!
Nu ska jag gå och lägg mig och läsa om Palestinagrupper, EWASH, BDS mm mm och försöka smälta mina intryck. Samtidigt som jag känner mig så fantastiskt lyckligt lottad med vart jag har hamnat i livet. Och det är en synd att inte utnyttja detta till något som gör skillnad för andra som inte har det så.
Jag känner inte någon som anser att Israels ockupation av Palestina är något vi kan acceptera. Men jag har inte träffat så många personer som kunnat berätta om everydaylife i Gaza och på Västbanken. Det är lätt att lägga ansvaret på palestinier som spränger sig själv och hela bussen i luften. Men det ansvaret ligger på ockupationsmaketen och på oss, som står vid sidan och låter detta ske. Lihi, israelisk feminist och aktivist, pratade om den militarisering som finns i det israeliska samhället. Hur det finns överallt och hur det reproduceras i olika delar av samhället. I låg ålder i skolan, i reklam för läkemedel, you name it. Saana, 45 år, bor i en by på Hebron arbetar med kvinnor och barns möjligheter till ett drägligt liv i en tillvaro där hon lever sitt liv beroende av israelernas "nycker" eller snarare terror, när de stänger av vattnet dagar i sträck. Värdigheten som människa när du inte kan tvätta dig, laga mat eller ens dricka färskt vatten. Det är inget flyktingläger, det är en akut situation som har pågått i årtionden. Och pågår as we speak! Alex, aktivist, pratade med hård fakta i form av siffror om hur Israel använder vatten som medel att diskriminera, eller snarare bristen på vatten.
När vi kommer ut från seminariet skiner solen från klarblå himmel, det är svensk sommar , vattnet i sjön är gnistrar i solskenet. Jag och Marina tog en ridtur när vi kom hem. Konstrasterna gör det svårt att sätt ord på känslorna. Men hästarna fick bara varsin hink färskt vatten!! Jag kommer inte att köpa varor från Israel. Men jag vet att det finns personer i Israel som kämpar innefrån för att förändra systemet.
Tack Marina för att hjälpe mig att öppna ögonen!
Nu ska jag gå och lägg mig och läsa om Palestinagrupper, EWASH, BDS mm mm och försöka smälta mina intryck. Samtidigt som jag känner mig så fantastiskt lyckligt lottad med vart jag har hamnat i livet. Och det är en synd att inte utnyttja detta till något som gör skillnad för andra som inte har det så.
Kommentarer