Jag blir aldrig hästhandlare

Snart åker Lopploella, över vinter till Rättvik. Och vad det är sorgligt, eller... var det inre det som var meningen. Att hon var menad till någon annan. Att jag har tysken och klarar mig med honom. Jo så var det och så är det. Och Susanne och hennes familj är sådana människor som Loppfia kommer att trivas med. Så skärp dig Annika!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På resa ut i landet, måste göra det oftare!

En vanlig kväll i maj

Att vara nån