Det kom en fråga
Har du slutat blogga? Jag har en läsare! Tack Jimmy!!
Nej jag har inte slutat. Men om man som jag bloggar om små saker som händer vardagen har det känts som om oktober inte var så mycket att skriv om. Det hände inte så mycket, eller...?
Sommaren tog slut, vi gick över till normaltid ( det är faktiskt vad vi gjorde), Charm åkte till Leksand, Jag vann antikrundan (eller var det i september?) ....
Jobbet är fortfarande fantastiskt! Dessa ungdomar med sina trasiga liv som kämpar så hårt för att fortsätta leva och förstå sin omgivning. De ger mig kraft, ger mig gråa hår och får mig att gråta. Allt på samma gång och hela tiden.
Sedan mina fyrbenta vänner. Charm prövar någon annans tålamod just nu. Boxer har bott in sig och testar det mesta. Men vi har hoppat och kommit på var väggarna i ridhuset finns. Apan har som varje år skräck för mörket och hatar det. Han vill vara i ridhuset med dörren stängd!! Eller i sin box och stå och titta ut. Han gillar sina kompisar i hagen, men bara på dagtid. Apan är verkligen beviset på att hästar har hjärnor stora som valnötter. Han skulle egentligen vilja följa med hem och sitta och dricka te och titta på någon engelsk feelgood såpa.
Minispot ( den vita katten) är borta. Jag hoppas att någon i By tagit hand om en vit katt. Annars har hon vandrat vidare till det evigt gröna ängarna. Eller kanske är det bara hästar som går dit. Men Katara och Ove, kommer troget hem varje kväll.
Ja, så går livet på. Att lägga en dag till en annan,. Igår invigde jag IKEA i Borlänge. Jag hade en klump i magen när jag svängde av i rondellen. Jag tycker verkligen illa om stora affärer med många männsiskor. Men det gick riktigt bra!
Jag vill att ni tittar lite extra på klänningen till höger, den vinröda aftonklänningen. Den står utställd i IKEAs entré.
Den har varit en del av att jag känt mig stolt över vad vi åstadkommer genom att göra vårt jobb, låta individer växa och stå ut när det känns övermäktigt. Samt att se människor, när de ibland inte orkar se sig själva!
Nej jag har inte slutat. Men om man som jag bloggar om små saker som händer vardagen har det känts som om oktober inte var så mycket att skriv om. Det hände inte så mycket, eller...?
Sommaren tog slut, vi gick över till normaltid ( det är faktiskt vad vi gjorde), Charm åkte till Leksand, Jag vann antikrundan (eller var det i september?) ....
Jobbet är fortfarande fantastiskt! Dessa ungdomar med sina trasiga liv som kämpar så hårt för att fortsätta leva och förstå sin omgivning. De ger mig kraft, ger mig gråa hår och får mig att gråta. Allt på samma gång och hela tiden.
Sedan mina fyrbenta vänner. Charm prövar någon annans tålamod just nu. Boxer har bott in sig och testar det mesta. Men vi har hoppat och kommit på var väggarna i ridhuset finns. Apan har som varje år skräck för mörket och hatar det. Han vill vara i ridhuset med dörren stängd!! Eller i sin box och stå och titta ut. Han gillar sina kompisar i hagen, men bara på dagtid. Apan är verkligen beviset på att hästar har hjärnor stora som valnötter. Han skulle egentligen vilja följa med hem och sitta och dricka te och titta på någon engelsk feelgood såpa.
Minispot ( den vita katten) är borta. Jag hoppas att någon i By tagit hand om en vit katt. Annars har hon vandrat vidare till det evigt gröna ängarna. Eller kanske är det bara hästar som går dit. Men Katara och Ove, kommer troget hem varje kväll.
Ja, så går livet på. Att lägga en dag till en annan,. Igår invigde jag IKEA i Borlänge. Jag hade en klump i magen när jag svängde av i rondellen. Jag tycker verkligen illa om stora affärer med många männsiskor. Men det gick riktigt bra!
Jag vill att ni tittar lite extra på klänningen till höger, den vinröda aftonklänningen. Den står utställd i IKEAs entré.
Den har varit en del av att jag känt mig stolt över vad vi åstadkommer genom att göra vårt jobb, låta individer växa och stå ut när det känns övermäktigt. Samt att se människor, när de ibland inte orkar se sig själva!
Kommentarer