När jag var liten hade vi ingen rhodedendronbuske hemma. Men den var så fascinerande. Som vuxen har den fascinationen hållit sig kvar. Tills för några år sedan. När jag kom på att jag tycker mycket mer om pelargoner. Och jag tror att det var mer min dyslexiska hjärna som kände beundran för stavningen. Med det är en ok blomma.
PS. Rättstavningsprogram är dyslektikerns bäste vän!
Kommentarer