När drömmar slår in!

För över 25 år sedan, en sommardag 1991 kom jag till Heleneborgsgatan på Södermalm. Det var en varm sommardag, Stockholm var ganska tomt på folk. Jag var på väg ner för att träffa kompisar på Långholmen. Jag hade promenerat från Södra station och hade gått fel, skulle gå Högalidsgatan ner till Långholmsgatan, en gick lite för långt. När jag svänger in på Heleneborgsgatan, som är så där sommarvarm som bara en sommarstad kan vara, spelar någon klarinett vid ett öppen fönster och det ekar mellan husen. Och just där och då så beslutade jag mig: Här ska jag bo!!
Ett år senare på födelsekalas hos en kollega hör jag någon säga : Vet ni någon som behöver hyra en lägenhet på Heleneborgsgatan? JAAA!!
Jag hade tänkt mig en paradvåning med utsikt över gatan och mot Riddarfjärden. Där jag kunde öppna fönstret och spela cooljazz, så att det ekade över gatan. Nu var Heleneborgsgatan 20, längst ner mot porten. Men det var Heleneborgsgatan, och är bodde jag i två år.

Och visst är det så, att ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Men det blir bra ändå. Och det gäller att ha drömmar och våga hoppa på när tåget rullar in på stationen.
Nån gång ska jag berättat när jag lyckades låsa in mig på toan, höll på att få besök av Sven Wollter, mina möten med Ulf Lundell och när JAS-planet störtade i trädgården. Alla dessa saker är i alla fall nästan sanna.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

På resa ut i landet, måste göra det oftare!

 Varit på turné idag . Underbart att åka tåg och se på människor och natur. Sommarsverige är fantastisk.  Hittat en ny favoritartist den här veckan  och det förstärker känslan av allt som är just så där svenskt .  Intressant hur människor reser. Integritet och närhet i en skön mix. På vägen ner satt jag i tyst avdelning. Men om 5 personer pratar tyst, blir den ackumulerade ljudnivån till buller. Bastonen intogs av mannen som satt mitt emot mig och snarkade så bordet vibrerade.  Sedan är det intressant hur SJ inte kan hålla tiden. Det går bara inte, stört omöjlig om ni frågar mig. Någon minut här någon minut där. Men lagom mycket för att min dag blev så där spännande - ska de gå ? Och det gick  Och utanför är det så grönt, i alla nyanser. Även om det antagit högsommarens djupgröna  i det mest. Det är hjortar, tranor, älgar, hästar och får. Frågan slå mig, Vad gör man i Hälleforsnäs en torsdagkväll i juni?  Jag har gjort mitt sista byta och med Davi...
Läs mer

En vanlig kväll i maj

Bild
Jag hittade ingen bättre bild. Men en fantastisk soluppgång för symbolisare denna fantastiska majonsdag. Kalender har varit full idag! En dag som jag har våndats för. Skulle det gå ihop eller skulle jag vara ständig sen? Men det har gått bra och jag känner att jag gjorde bra prioriteringar. Det har varit en rad intressanta möten med nya bekantskaper. Det väger verkligen upp oron för att inte hinna eller räcka till. Kortveckor är både något att se fram emot, och stresshöjare. Just nu sitter jag och dricker ett litet glas sherry och lyssnar på SMHI:s väderleksrapport. Och jag kan för mitt liv inte förstå vad som det är som någon kan hetsa upp sig på för. För mig har väderleksrapporten varit en tidsmarkör sedan jag började gymnasiet. Det har också fått mig att få ett grepp om Sverige. Att det är olika förhållande in Falsterbo och Nikkaluokta , höga flöden i Västerdalälven - Undrar vad det innebär för som bor där? Tyborönn , Naven , Anholt, Drogden - att följa dessa orter...
Läs mer

Att vara nån

Bild
Jag håller på att avsluta ett epok i mitt liv. Ett jobb som har varit mitt liv i 9 år. Jag vet , jobbet ska inte ta över ... men jo det kan det faktisk få göra. För i det här jobbet har jag utvecklats själv och utvecklats med andra. Jag har utvecklat andra och jag har utvecklat en verksamhet och jag ska avveckla. I maj 2009 startade jag det som skulle bli Hedegården  och om två veckor lämnar jag in nyckel. Just nu håller vi på och rensar, kastar och plockar ihop. Jag (och mina kollegor) är helt slut på dagarna. Kanske inte för den fysiska ansträngningen, men den mentala. För det är så att jag under dessa år skapat en person som jag nu inte vet vad jag ska göra med. Jag har varit en bland fantastiska medarbetare och ungdomar. Och vi har skapat varandra. Vi har stött och blötts. Lärt känna varandras pros and cons. Även om jag som chef inte "somnat ihop och vaknat ihop" som en medarbetare beskrev det, så har jag fått vara en del av detta. Jag har varit med i process där männi...
Läs mer