Att vara nån
Jag håller på att avsluta ett epok i mitt liv. Ett jobb som har varit mitt liv i 9 år. Jag vet , jobbet ska inte ta över ... men jo det kan det faktisk få göra. För i det här jobbet har jag utvecklats själv och utvecklats med andra. Jag har utvecklat andra och jag har utvecklat en verksamhet och jag ska avveckla.
I maj 2009 startade jag det som skulle bli Hedegården och om två veckor lämnar jag in nyckel. Just nu håller vi på och rensar, kastar och plockar ihop. Jag (och mina kollegor) är helt slut på dagarna. Kanske inte för den fysiska ansträngningen, men den mentala.
För det är så att jag under dessa år skapat en person som jag nu inte vet vad jag ska göra med. Jag har varit en bland fantastiska medarbetare och ungdomar. Och vi har skapat varandra. Vi har stött och blötts. Lärt känna varandras pros and cons. Även om jag som chef inte "somnat ihop och vaknat ihop" som en medarbetare beskrev det, så har jag fått vara en del av detta.
Jag har varit med i process där människor fått växa, och där jag vuxit.
Och vad blir det nu... det som just nu gör mig trött och slut är oron inför framtiden. Det blir säkert bra. Men nu har jag varit någon bland andra som varit något för varandra. Vi har varit några för någon annan.
Men det är med en oerhörd stolthet jag ser bilder på facebook med unga vuxna som snart tar studenten, tar examen från högskolan, får stipendium, träffar de som ska rösta i valet för första gången och de som blivit en naturlig del av mitt liv.
Tack till er alla som gjort mig till den jag är idag.
I maj 2009 startade jag det som skulle bli Hedegården och om två veckor lämnar jag in nyckel. Just nu håller vi på och rensar, kastar och plockar ihop. Jag (och mina kollegor) är helt slut på dagarna. Kanske inte för den fysiska ansträngningen, men den mentala.
För det är så att jag under dessa år skapat en person som jag nu inte vet vad jag ska göra med. Jag har varit en bland fantastiska medarbetare och ungdomar. Och vi har skapat varandra. Vi har stött och blötts. Lärt känna varandras pros and cons. Även om jag som chef inte "somnat ihop och vaknat ihop" som en medarbetare beskrev det, så har jag fått vara en del av detta.
Jag har varit med i process där människor fått växa, och där jag vuxit.
Och vad blir det nu... det som just nu gör mig trött och slut är oron inför framtiden. Det blir säkert bra. Men nu har jag varit någon bland andra som varit något för varandra. Vi har varit några för någon annan.
Men det är med en oerhörd stolthet jag ser bilder på facebook med unga vuxna som snart tar studenten, tar examen från högskolan, får stipendium, träffar de som ska rösta i valet för första gången och de som blivit en naturlig del av mitt liv.
Tack till er alla som gjort mig till den jag är idag.
Kommentarer