Sign of the times

Jag har gått från förtvivlan till förundran tillbaka till förtvivlan under hösten. När tillvaron förändras hastigt så hamnar vi i chock. Så är det. Chocken är ett tillstånd som kan vara allt från några sekunder av glädjerus till år av förlamning. Men chocken är inte statisk och den utvecklas och förändras.
Jag har haft förmånen att medvetet och i lugn och ro se och uppmärksamma hur jag reagerat på chocken. Detta, för andra gången  mitt liv. Första gången var när mitt hem brann upp i en flyttbil. Då var reaktionen rent fysisk. För det fanns inget som jag själv kunde gör år att situationen.
Jag kände hur hela min fysiska uppenbarelse och energi fokuserdes på att överleva. Kroppen väcktes genom tre dagars promenad genom Berlin. När värken av överansträngda benhinnor gick igenom det lock som fanns mellan kropp och hjärna. Smärtan var omöjlig att hålla ifrån mig. ( Jag leviterade genom Berlin den sista dagen och gick på toaletten första gången på 10 dagar.)

Idag är grunden för min chock något helt annorlunda och jag kan ena dagen känna en tacksamhet över det som har hänt. Och att livet är ganska skönt. Att få gå hemma och styra min egen dag är en förmån. Tills jag kommer på att jag glömmer saker, även småsaker. Jag glömmer att äta, eller jag glömmer att jag har ätit och äter middag två gånger. Ena dagen kan jag inte koncentrera mig och läs, ens en kortare artikel. Jag ser inte bokstäver och förstår inte sammanhang.  Till att senare gå all- in och tappa tid och rum över något jag läser och tappa tid och rum.

Vad är då tecknet i tiden i detta. Jo, att hitta tillfällen där vi går igenom bruset - om det så är din egen hjärna eller det som bara pågår som du inte kan värja dig från. Hitta något där du för en stund kan gå igenom locket som läggs på för överleva som organism. För mig har det varit hästarna och stallet, naturen, träning,  yoga och körsång. Här tillåter jag mig och jag måste stänga av och stänga ner. Bruset på  utsidan stängs ute och bruset på insidan kan stängas av.
Och i stället för att se en luftfärd av hästen som resulterade i spräckt revben och fysisk smärta som ett jävla skit. Har det varit något som gjort att kroppen  kopplas ihop igen.