Färgglatt och härligt
Känsloätare. Att äta för att still känslor. Det är min fälla. Ofta handlar det om mat och händelser som är förenade med lukter. När jag går förbi ett bageri så har jag svårt att stå emot en nybakad fralla. En doft av nygrillat - kroppen vill ha kött och rödvin. Ja, ni fattar!
Men att väcka minnen med mat. Där personer, bilder och händelser kommer upp tillsammans med "mat", det hjälper motivationen och lugnar själen.
När jag under 2001 bodde i London fanns ett litet lunchställe där de serverade raps och smoothies. Detta var relativt nytt och stället var mycket populärt. Jag har varit skeptisk mot smoothies. Jag tycker att jag kan äta frukten som den är. Och det går inte att göra dricka på rödbetor utan att köpa en hip och dyr råsaftcentrifug. Ja, ni hör hur mycket motstånd det finns i det argumentet. Men nu! Minnena från hålet i väggen på Westbourne Grove i Notting hill läggs på rad. Jag fastar med juicer på fänkål, rödbetor, lime, gurka, annans, citron, avokado. Huvudvärken är ganska påtaglig. Men de glada minnena gör det värt det. Så till frukost har jag slukat en liter av denna goding.
Intressant hur det går att bygga motivation. Grunden är ju att jag känner att jag kommer att vinna något på att göra något. Jag mår bättre av det, då kan jag utstå smärta och uppoffringar på vägen. Nyckeln är dock att ha ett mål, så jag vet vart ska. Nu ska jag förbi dessa färgglada drinkar och må bättre i slutet av veckan. Det vet jag inget om idag. Men jag känner mig tillfreds på vägen dit. Och det betyder också något.
Men att väcka minnen med mat. Där personer, bilder och händelser kommer upp tillsammans med "mat", det hjälper motivationen och lugnar själen.
När jag under 2001 bodde i London fanns ett litet lunchställe där de serverade raps och smoothies. Detta var relativt nytt och stället var mycket populärt. Jag har varit skeptisk mot smoothies. Jag tycker att jag kan äta frukten som den är. Och det går inte att göra dricka på rödbetor utan att köpa en hip och dyr råsaftcentrifug. Ja, ni hör hur mycket motstånd det finns i det argumentet. Men nu! Minnena från hålet i väggen på Westbourne Grove i Notting hill läggs på rad. Jag fastar med juicer på fänkål, rödbetor, lime, gurka, annans, citron, avokado. Huvudvärken är ganska påtaglig. Men de glada minnena gör det värt det. Så till frukost har jag slukat en liter av denna goding.
Intressant hur det går att bygga motivation. Grunden är ju att jag känner att jag kommer att vinna något på att göra något. Jag mår bättre av det, då kan jag utstå smärta och uppoffringar på vägen. Nyckeln är dock att ha ett mål, så jag vet vart ska. Nu ska jag förbi dessa färgglada drinkar och må bättre i slutet av veckan. Det vet jag inget om idag. Men jag känner mig tillfreds på vägen dit. Och det betyder också något.
Kommentarer