Det blir fan aldrig.....
Vems är ansvaret? Att jag aldrig kommer igång , jag gör vissa ganska omfattande försök. Vem bär ansvaret för att tiden bara rusar iväg. Något måste jag ju göra - för annars skulle väl inte tiden gå så fort. Men det är känslan ... Lite eftertänksamhet är på sin plats. Det är ett år sedan idag som jag åkte till jobbet senast. Onsdagen den 15 augusti 2018 var känslan att mattan drogs undan för mig. Min chefer som jag samarbetat med och haft respekt för sa uttrycklingen: vi litar inte på dig och vi vill inte ha dig här. Nu har det som sagt gått ett år. Jag har , vilket jag skrivit tidigare upplevt chock i fullt medvetande och det är intressant. Jag bestämd mig från början att det här är början på något nytt. Och jag känner mig stolt att jag hållit fast vi detta. Det är trots detta lätt att lägga på sig offerfilten och känna att jag vill dra den över huvudet. Jag är övertygad om att mitt liv har tagit en ny väg. Vart det bär vet jag inte. Det är resan som är målet. Nej, det kanske ä...