Fastetid

Askonsdag och fastan börjar. En vän undrar om det är som det ska när kyrkan serverar semlor på askonsdagsfika i kyrkan. Mitt svar är nej. Askonsdag, tålamod och ork. Att orka stå ut, tålamod, se på oss själva och måttfullhet. 
Jag har under de senaste decenniet förhållit mig till islamsk och ortodox fasta och har jag med all önskvärd tydlighet kommer till insikt vad ritualer betyder för oss i tider av oro och otrygghet. Som antropolog så har detta varit mycket intressant att uppleva och försöka integrera i ett svenskt samhället. Jag kan berätta många roliga och många inte så roliga episoder när kulturer krockar. Och frågor om vad som går först lag eller sed.

Med som sagt, seder och ritualer, att vi är och gör tillsammans med andra samtidigt. I tider när vi kan undvika att göra det mesta tillsammans med andra. Vi streamar tv, träning finns i appar, möten via Zoom. Vi kan leva vår liv i bubblor. Aldrig stöta på den när personen som luktar illa i träningssalen, eller spola förbi den där outhärdliga låten i Mellon. Eller stanna skärmen så jag kan göra andra saker under mötet utan att någon märker det.
Att under 40 dagar göra något tillsammans med andra - samtidigt för att sedan kunna fira tillsammans med andra samtidigt. Men i en värld där vi kan välja att avstå , göra förändringar och ägna oss åt eftertänksamhet och reflektion av tiden när vi helst vill. Så blir fastan lite som att gå över till streaming från linjärTV. Vi kan göra det när vi vill.
Jag tror att flera tittar på Mellon än streamar den. Vasaloppsstarten ger inte samma känsla kl 3 på eftermiddagen, 12-slaget på Skansen till trettonhelgen- nej. Vissa saker behöver vi hålla fast vid. Profant eller världslig, sak samma.

Och därför, vänner,  tycker inte jag att det är ok att svenska kyrkan serverar semlor när fastan är inledd. Punkt.