Vad är ett tappat fotfäste?

2022 - känn på det !! 

Det här året kan inte bli värre. Jag tycker att jag haft min del av helvete genom åren. Eldat upp ett hem, kvaddat några bilar, varit diagnosticerad med utmattning två gånger, fått sparken och så fick jag ta bort min  hästen. 

Hästarna har varit min räddare i nöden och nu när jag behöver dem som mest så är de inte där...Såg att min egen presentation av mig själv här på bloggen var "hästtjej" - men inte längre. Vad är jag nu då?

När jag fick sparken ( det heter att jag blev utköpt) för tre år sedan var det hästarna som bokstavligen gjorde att jag överlevde. Jag gick upp varje morgon kl 6 för att överleva. Det var i stallet som energin kom, det var på hästryggen som tankarna lättade. Att bygga upp ett självförtroende och en självbild är ingen enkel sak. För mig har det varit med och kring hästarna. 

Nu är det som att den bilden försvunnit för att "hästen" är borta. Lite som att försöka se sig i spegeln men någon har krossat spegeln. Det innebär i och för sig inte att jag har försvunnit, bara att jag inte har någon bild av mig själv och tappat uppfattningen av vem jag är för en stund. 

Att ge sig in i något annat löser problemet för en stund. Men vad skulle det vara... 

Mitt mantra just nu är titeln på den klassiska boken av Johan Kullberg - Kris och Utvecklingen. Det enda sättet för mig att tänka i dessa lägen är att ur kris kommer utveckling. Det kommer att föra något med sig. Det är mitt ansvar att se till att ta hand om det på bästa sätt. 

Och fotot - ju längst där ut finns ljuset och värmen. Någonstans där vi känner oss hemma. 
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På resa ut i landet, måste göra det oftare!

En vanlig kväll i maj

Att vara nån