VID LANDSVÄGEN

Känner att jag vill blogga mer, men tiden räcker inte till det, eller till datorn över huvudtaget. Jag håller på att ta avstånd från facebook. Relationer som saknar ömsesidig respekt måste ta andra former. Och så är det med facebook just nu. Jag har ingen lust att veta allt om mina vänners kontakter med sina vänner. Jag vill inte ha all den där informationen. Jag vill ha kontakt med mina egna vänner. Nej, då bygger jag på andra relationer. Just nu är det ljudböcker, körkortsteori, arbetsrätt och Ingrid Betancourt. Böcker är intressanta. Även om de inte är bra, faktiskt ganska dåliga, kan de trollbinda. Det är det där med att vara tvungen att vända blad eller byta cdskiva. Sitta kvar vid bordet eller ligga kvar i sängen, att önska att resan inte tar slut eller tvingas sitta kvar i bilen för att höra hur det går. Det är relationer med ömsesidig omtanke. Att någon, som jag inte känner, vet vad jag vill ha och vad jag behöver. Det är goda relationer.

Nu är det höst. Brasan är tänd för första gången den här säsongen. Mysfaktorn är på högnivå. Hittade en flaska sommarvin, som jag öppnade. Jag har druckit en flaska rosé i sommar!! Så jag har öppnat sommarens andra flaska vin för sommaren, bådar inte gott. Men hösten har sina tjusningar. Färger och friskhet. Jag ser fram emot förändringen. I helgen ska sommarblommorna vandra vidare till andra tillstånd. En del på komposten, andra till källaren.

Sitter och tittar på nyheterna känner mig lite konfunderad när det mesta av nyheterna tas upp av något som hände för tio år sedan. Attentaten i New York 9/11. Hela helgen kommer väl att då i detta tecken. En dag som de flesta av oss minns precis var vi befann oss och vad vi gjorde. Sjävl satt jag på ett socialkontor i London. Jag hade mottagningen den dagen. På väg upp till kontoret möter jag mina kolleger som berättar att någon kraschat in World trade center. Vi förstod nog inte rikigt vad som hänt förrän efter lunch. Några surrealistiska scener utspelade sig under eftermiddagen. De som jag minns bäst är när vi alla står i trappen och tittar på tvskärmen ute i väntrummet. Väntrummet är fyllt av människor. De flesat är flyktingar som sitter helt lugnt och tittar på samma skärm. De förstår inte vad som sägs och de bilder som sänds ut är sådant som de sett många gånger. Vi gjorde inte speciellt mycket den eftermiddagen. Jag hade ett besök. En afghansk man som varit asylsökande ...

Jag hamnade, vilket jag ofta gör, framför tv och "Fotbollens sista proletärer". Jag är absolut ingen fotbollsfan, jag är inte fan av proletariat heller. Men två minus blir ju ett plus!! Å det var bättre förr. Att följa IFK Götborgs resa, att se Torbjörn Nilsson, Dan Corneliusson m fl. Bättre, det kan jag kanske inte säga. Men det var annorlunda. Det finns något tilltalande i Torbjörn Nilssons inställning om vad meningen med livet är. Men 81 och 82 hade IFK Göteborg samma inverkan som Stenmark. De fick Sveriga att stanna upp, att förenas kring något som många egentligen inte var så intresserade av. Men det var något annat. Som sagt, jag är inte ett dugg intresserad av fotboll. De enda namnen på fotbollspelare är IFK Göteborgs lag under dessa år. Det fanns tre Glenn i samma lag, bara en sån sak. Varför minns man det? Å så snygga de var! Å så gamla de blivit! Men med enkel matematik måste några av dem vara mellan 55-60. Men inte Glenn Strömberg, aldrig en dag äldre än 25. Men...

När jag vaknade i morse hade någon hällt ut mjölk över hela landskapet. Det var 8 grader. Alla spindelnäten var daggvåt och det låg som gråa kuddar i dikena. Jag for i väg, något motvilligt, på yoga. Undrar hur klokt det verkar att ta sig upp kl 6.30 för en timmes yoga. Eller är det just det det är, klokt. Väl utkommen från gymet hade dimman börjat lätta. Älven var dock fortfarnade som ett tjockt töcken. Men där ovan var himlen blå och träden börjar att anta en rödgrön färg i toppen. Det var så vackert. Grått, grönt, rött och blått. Blå är förresten färgen på min tå, som fick ta stöten från en tekopp igår kväll. Hur stor är chansen att tekoppen landar med kanten precis under nagel på min "lång"tå. När den har hela köksgolvet att slå ner på? Min bästa tekopp från Nittsjö och min längsta tå. Inget lyckat möte.

tysken och jag! Vi hoppade en bana på 90 cm!! Jag var så stolt, mest över mig själv att jag var tvungen att köpa en lite rosett och sätta på boxdörren. Kände mig som ett barn. Men jag hade kontroll, när han tvekade gjorde inte jag detsamma! Vi kom över alla hinder utan vägran. Och det bästa av allt! 90 cm är tävlingshöjd. Även om det är den lägsta höjden!! Och nästan lika härligt, är adrenalinkicken! Jag känner mig som Lotta på Bråkmakargatan: Det är konstigt med mig, jag kan nästan allt!

så många dagar är det kvar på semestern. Några fler Facebook vänner har återvänt till arbetet. Men jag kan njuta två mornar till. Känns helt rätt att börja jobba mitt i veckan. Bara tre arbetsdagar, sedan helg igen. Kan kan berätta att light lavendel blev ljusblå på min vardagsrumsvägg. Nu till färghandeln och välja 2 nyanser ljusare, så får det bli.

Så heter färgen som just nu har provmålats på vardagsrumsväggen. Resulatet ska bedömmas i morgon. Jag har en viss dragning åt lavendelfärgat. Sovrummet på Krångedevägen målades i lavendel och hallen har en gråton som lutar åt lavendel. Jag är också den ende statlige tjänsteman som haft ett kontorsrum med lila väggar. När jag jobbade på Migrationsverket skulle vi flytta till nya lokaler och vi fick välja färger. Jag valde en lavendelnyans, vad annars. Det vara bara det att jag skulle ha kommit ihåg vad färghandlaren i Södertälje sa, när du har valt en färg, ta en nyans svagare. När målarna hade målat nästan hela kontoret frågade de om det verkligen var den här färgen jag ville ha. Det var försent att ångra sig så jag svarade: Naturligtivis! Som det statliga verk det nu var fick färgen balanseras med gråa gardiner och gråbruna möbler. Men GD:n tycket det var "orginellt!" och "bra med personlig touch".

inledningsorden i Lars Winnerbäcks Hugger i sten. Den låten passar bra en kväll som denna. Jag dricker ett glas kall glögg, äter oliver och ytterdörren står öppen. Det drar lite kallt och jag funderar på hur länge frosten ska hålla sig borta. Det är nästa mörkt och en stor flock med gäss flög förbi fönstret. Om det var möjligt skulle jag vilja stanna bilden, just där! Det är 9 grader ute, hösten är här. Visst, sommaren har gått fort men på något sätt att just den där övergången mellan årstiderna, i kväll höst imorgon sommar, eller..? "jag hugger i sten men jag tror att jag sakta börjar se en kontur några armar och ben jag jobbar mig inåt tills jag ser en figur".

Klockan 7.30 och jag bläddrar igenom föregående helgs Dagens Nyheter. Repotagen om dåden i Norge har ersatts av finanskrisen. Även om de saknar likheter i övrigt kan man kanske säga: Det var väntat! Breiviks skjutande på Utöya beskrivs som en persons vansinnesdåd. Men det handlar om flera års glidning av främlingshat och främlingsfientliga partier i parlamenten runt om i Europa. Vi måste inse att de som företräder dessa pariter i media har en kader av människor bakom sig vars åsikter kommer till uttryck i bloggar och twitter. Något som vi andra kan undvika att läsa. Men det kan väcka en galen människas hjärna till dessa dåd. Extremism är farligt, oavsett var den uppträder. Jag tror inte att det finns många onda människor i världen. Men det finns massor med människor som är vilsna. När de inte ges tillfälle till diskussion med andra människor och ofrågandesättande av sina idéer (och handlingar) så kan det bli hemska konsekvenser. Och SD måste ta sitt ansvar, för personer som vill he en...

Fredag: promenad till stallet, mockat, promenad hem, läst en bok. Det blev inte mer igår. I dag har jag försökt rida, men regnet kom med besked och jag red bara 40 minuter. Har bakat och lagt in gurka. Jag åt egna vaxbönor och grilland haloumi till lunch. Det känns som att det är som en lördag på hösten. Men sommaren är det fortfarande. Varmt och kvavt. Nu sover jag middag och ska titta på tv en stund. TV:n har fått flytta upp i biblioteket eftersom det ska målas på undervåningen. Eftersom jag ska dra ner på tv-tittandet till hösten så tror jag att tv:n ska stanna på övervåningen. Helgen fortsätter i ingenting tecknet. Gör det jag känner för om det inte blir något så är det helt ok. Ikväll blir det fest i Nor. Även om det är någonting så är linjen den samma.

När jag sitter i bästa semesterstämningen hör jag den här nyheten på tv: Flicka fortsatt försvunnen från tågresa Den elvaårig flicka som under onsdagsnatten försvann efter att en konduktör på ett tåg från Örebro till Göteborg tvingat henne av tåget i Kumla då hon inte kunde visa upp sin biljett, är fortfarande spårlöst försvunnen. Det här är rasism och ingenting annat! Jag vill inte ens spekulera i vad konduktören gjorde för antaganden om att en 11-årig flicka saknade biljett. Kl 8.30 återfinns flickan i centrala Kumla. Kan ni föreställa er vilken natt hon haft? Och vi ska ta emot barn på ett värdigt sätt i det här landet. Men det gäller visst inte personalen på SJ!

Jag vill inte skryta men är lite stolt över mig själv. Två pass på gymet igår kväll, core och zumba. Lagom slut under passet men har träningsverk i mage och ben idag och det är väl det som är meningen. Det var en fantastisk sommarkväll och med två doftljus från Partylight (jag har några som jag måste elda upp innan höstsäsongen börjar) hölls myggorna borta. Klockan 11 gick jag in och lade mig. Det var helt lugnt och så skönt och bara se hur solen sjunker och mörkret lägger sig är så otroligt lugnanden. Och det bästa med det är att det är något man kan ägna så åt även när vardagen kommer. Men än är det många dagar dig.

Jag har varit tre dagar på Gotland. Men det kändes så mycket längre. Jag tror att det beror på att vi inte gjorde något särskilt. Bara var, koppla av rida, äta god mat och dricka gott vin. Ja vad mer kan man önska av en semester. Jag träffade min gamla häst. Och han har blivit lite äldre och lite gråare. Men han har det bra, och det är skönt att se. Men ändå känns det lite sentimentalt. Gotland är så nära med känns så annorlunda. Har du inte gjort det, ta färjan vettja. En blandning mellan semesterresa och pendeltåg. Men utsikten kan vara bedårande. Om ni undrar vad jag gjort med bilderna så beror det inte på för mycket vin eller dålig fotograf. Den här gången är det utrustningen.

Igår hade vi Slånkhoppet på ridklubben. Först en Pay&Jump, det innebär att man hoppar en bana på valfri höjd. Jag hoppade 60 cm och 75 cm. Tekniken är väl sådär. Men jag är stolt över att jag ställde upp och att skänkel låg där den skulle, fältsits och tramp i stigbygeln. Sedan hade vi höjdhoppning. Ida E-H, Elin, Ida B och Susanne! Vilka tjejer!! Och vilka hästar!! Det såg så enkelt ut. 1,65!! det är samma höjd som de högsta tävlingar Internationellt går på. Och det hoppade Ida och Ida. Susanne och Elin var både med till 1, 40. En normal häst ä ca 1,65. Det var spännande och imponerande. Ida E-H vann, hon hoppade 1,65 utan att riva. Det är min personal det!! De fina bilderna har Kristin Piggelin Berggren tagit.

Igår kom ett sms. En kompis tonårsdotter har fått en stroke. Ännu en gång något som bara inte händer. En tjej mitt i livet, full med liv. Flickan kom till sjukhus snabbat och vidare till IVA-vård ännu fortare. Hon är kontaktbar och pratar. Men ännu en gång en påminnelse om hur fort våra förutsättningar kan ändras. Att ta vara på varje stund. Mina tankar går till familjen. Å även om jag vet att det är en förfärlig tanke så vill jag inte att en familj där man ställer upp varandra och andra ska behöva drabbas på det här viset. Det är inte rätt tillfälle att prata om rättvisa, men den här familjen ska inte drabbas av sånt här! Nu håller vi tummarna och hoppas på det bästa. Jag då, jo tack slånkar vidare. Igår var de marknad och lunch på HIP gården. På kvällen träning för Bettan. Vaknade med tränigsvärk i magen. Tack för det. För att hinna med allt idag gick jag upp kl 6.30. Sotat pannan, städat källaren, vattnat och rensat. Idag blir det familjerally med Helene. De ska bli kul. Hennes sö...

Invigningen på By slånkvicku avklarad! I kyrkan Det var en morgon i beslutsångest. Men så här efteråt känns de som de bästa beslutet. Besökarna lämnade kyrkan varma och glada och många åkte till Hembygdsgården och drack gott kaffe. Det var så fint. Jag har fått ett nytt favorit band: Downhill bluegrassband. Så himla bra! Ståbas, mandolin och banjo, därtill fiol, gitarr och dobro. Får ni tillfälle gå och se och lyssna!! Årets Bybo, Björn, blev rörd och glad. Och han är så värd det. Jag känner mig stolt över att styrgruppen var eniga om detta beslut och att vi fick godkänt av de övriga byborna. Nu är det bara resten av veckan kvar. Men en bra känsla i magen ska jag slånka så att det står härliga till. Det är härligt att göra saker tillsammans.

Jag började läsa Ingrid Betancourts bok "Även tystnaden har ett slut" tidigare i veckan. Den handlar om hur hon hölls fången av FARC-gerillan i Colombias djungel i 6 år. Det är en fantastisk berättelse, otäck så att jag ibland måste lägga ifrån mig boken för att komma bort. Men ikväll känns det inte så angeläget att läsa. Berättelserna från Norge är så fruktansvärda. Under en timmes tid sköt, mejades ungdomar ner på Utöya. Två killar berättar hur de gömt sig bakom en sten och utanför dem i vattnet flöt en död flicka förbi i vattnet. Det är bara så fruktansvärt, jag kan nästan inte skriva om det. Jag kan inte i min fantasi föreställa mig annat än förlamande panik. Hur kroppen blir stel och jag kan inte röra mig i ur fläckan. Det finns många ungdomar runt världen som upplever detta varje dag. Men de här ungdomarna hade åkt på ett sommarläger för att festa och ha kul, bo i tält i spöregn. Deras föräldrar skickade inte iväg dem in i en massaker. Det finns inte ord.

Har gått och retat mig på engelsmännen några dagar. News of the world, the Sun och Rupert Murdoch. Jag hoppas att ni som har läst dessa tidningar delar min upprördhet. Jag slutade läsa svenska kvällstidningar när både Expressen och Aftonbladet hämtade nyheter från News of the world. Det är ungefär lika tillförlitligt som att Clark Olofsson skulle vara chef för Kriminalvårdsverket och Christer Pettersson för Socialstyrelsen. News of the world var den tidningen som såldes i West end när man skulle ta nattbussen hem. Det var i alla fall något att titta i så att man inte somnade på nattbussen. Jag är inte förvåndad över deras journalistiska metoder. Synd att de på grund av Murdochs 20 %-iga marknadsandela av nyhetssfären i England har spridit sina tekniker. Men det är lite som i HarryPotter världen, de onda tar över det goda. Men det goda vinner till slut. För att göra saken värre så måste Camron avsluta sina besök i Sudan och central afrika för att vända hem och reda ut krisen - Men hall...

Det har varit torka. Gräsmattan är snustorr. Mycket som är negativt. Men myggen får ingen ny enerig och det är ju bra. I bilen, på vägen hem i spöregnet hör jag ett radioinslag från norra Kenya. Där flyktinglängren är överfulla med somaliska flyktingar som inte haft regn på 2-3 år. De tvingas lämna sina hem när djuren börjar dö. De tar med sig de sista djuren på sin vandring söderut. De sista getterna här proviant. Den kvinna som de intervjuade hade vandrat i två veckor med sina sex barnbarn. De sista dygnen hade de inte ätit. Flyktingskap är en fruktansvärd. Sänd en tanke till de föräldrar som skickar sina barn till en bättre framtid i en värld de inte kan ana. I veckan har mina tankar varit hos föräldrar vars barn jag har ansvaret för. Om de kunde läsa detta vill jag bara säga att jag ska göra allt jag kan för att era barn ska få det bra. Jag skulle ta hand om fler om jag kunde. Jag sätter mig på trappen njuter av regnet och inser hur viktigt det är att uppskatta de självklara sak...