VID LANDSVÄGEN

På väg hem från en trevlig eftermiddag i Stockholm  Fixat pengar ( öppet för fria fantasier) shoppat på NK och minglat. Insett att allt går i cirklat och att det är undrrbart att träffa nya människor. På väg hem så insåg jag att två matskedar olivolja, en oliv, tre små bitar parmesan och lite rysk kaviar blev middag idag. Men å andra sidan åt jag ost med champinjonsoppa till lunch .   Jag köpte en mjölk att dricka på tåget. När jag dricker den så läser jag innehålls förteckningen på en förpackning med proteindryck, som ska vara både nyttigt och inne. Jag slås av tanken när ska mjölk bli inne. Jämför dessa två och fundera en stund vad du hellre häller i dig?     Det ena kostar 10 kr och den andra 27 kr. Det är bara att välja .

Äter sen lunch på Kulturhuset. Champinjonsoppa toppad med riven ost och ruccola . De hällde det som var kvar av osten över soppan. Nu har jag kommit ner till något som liknar soppa😜  

En förpackning Polo och en ganska ful heltäckningsmatta. Känns som ganska mycket Irland  

      Hela tiden och överallt

Vissa stunder är jag på väg att kasta in handduken och bara ge upp. När tårar av trötthet brinner bakom ögonlocken. Men så kommer tanken: jag ska inte ge upp jag ska fixa det här och det kommer att gå, det är det enda alternativet.  Sedan kommer mötena,   Oväntade och väntade.  Stödet från min personal och ungdomarna. Ett telefonsamtal från någon som löst problemet, eller inte, men inte gett upp.  Sedan stunden på hästryggen med den totala takten och känslan av flow. Jag känner en enorm tacksamhet till de människor jag får möta i mitt liv de ger mig balensen och perspektiven. Dagen avslutades med att försöka få in tre UFO:n till hästar på egen hand. Och det är emot mina principer att jaga hästar. Men jag ställde mig mitt i hagen och tillslut följde de med. Nu funderar jag på vad jag ska använda det sista av energi till: yogpass, diska eller gå och lägga mig. Eller alltihop.

Vilken dag det blev. Lunch och häng med A2 . NK och ett varv på Östermalm. Hembesök på The Storyhouse Stockholm hos två oerhört kreativa kvinnor. Slutade dagen på vernissage Circle of Life

Jag tänkte att jag skulle äta lite nyttigare. Jag tror att det skulle hjälpa mitt system att balansera sig. Härom kvällen skulle jag prova den fantastiska guldmjölken. Men fy för den lede så hemskt. Jag vet inte om synen eller smaken var värst. Troligen synen. För det såg ut som Indienbajs. Som det ser ut efter två veckor i Indien med lite magåkomma och mycket indisk mat. Riktig indisk - tamilsk mat. Jag bespara er bilden. Men nu prövar  jag en blåbärsboll. Inte tokig alls, men den hade bara behövt vara 1/2 så stor. Faktiskt bättre än chokladvarianten. Välkommen till det nya livet!

Tre presenter i ett Skogen , vädret och hästen. Älskar livet på landet!

Nästa gång du ser filmerna med flyktingar över Medelhavet tänk på att de flesta lämnar det liv som vi har nu. Ett gott liv, med en tillvaro de känt sig stolta över, vänner och familj de känt sig älskade av. De har lämnat det, för att komma till, fred och inte behöva frukta för sitt liv. Men allt annat som gör oss till människor har de lämnat. För en tillvaro där de flyttas från den ena meningslösa tillvaron till den andra i form av Migrationsverkets flyktingförläggningar på svenska landsbygden.  Att titta på kort, som skulle kunna vara från en medelhavssemester med en båtutflykt och veta vad det egentligen var, är en HELT absurd upplevelse. Ett stort tack till alla som delar med sig av sina upplevelser och får mig att se bortom petitesser i tillvaron och vad som verkligen räknas.  Namaste

Jag klarade det! Jag har kört bil ut från Dublins flygplats, till Cavan och tillbaka till Dublin och flygplatsen. Känner mig just nu lite bättre än alla andra. Min irländska frukost bestod idag av provsmakning av irländsk whiskey, samtliga prov , inalles 5 stycken och 1/2 liter Guinness. Kan inte bli mer irländsk än det. Imorgon blir det korv och cheddarost till frukost. 

Auktion på Cavan, det är ett studium av hästar och människor. Timmarna går och det är många hästar kvar. Orken börjar tryta. Utroparna har stått i båset sedan kl 11. På eftermiddagen dök en liten medhjälpare upp. Han står bredvid och gör som se stora grabbarna. Allt för att hålla humöret och orken uppe. 

jag checkad in på jobbet strax efter 8 och jag checkade ut strax efter 22. Efter en mycket varierad atbetsdag är jag åter påmind om vilket viktigt jobb jag har, att det är världens roligaste, att jag har den bästa personalen och de bästa ungdomarna. Men jag blir förtvivlad över de människor som inte respekterar andra människor. Och jag är orolig över vart vi är på väg. Lite förbanad är jag över att min grymtande kyl gett upp och att katterna blivit galna.

Just nu börjar jag ana ett slut på en höst som varit en av de jobbigaste. Det som jag tycker varit jobbigast är brist på perpektiv. Vi har matats med " flyktingkris" . Jag blir mest bara ledsen! Jag var på banken i veckan och satt om mina huslån. I princip betalar banken mig för att jag lånar pengar. Bensinen kostar minder än på många år och på Coop kan jag köpa ett paket mjöl för några kronor. Var är krisen?  Jag är tacksam för varje helg som bjuder lite solsken. Det innebär att jag kan fylla på dvitaminerna lite genom att vara ute i friska luften. Nu ger solen en rosa skimmer i frosten som ligger på marken. Det är många gånger jag under den här hösten önskat att byta ut det här mot något annat. En annan omgivnig, ett annat jobb. Ja bara något annat. Men idag är jag tacksam att jag inte kommit till något beslut. Vi har haft två fantastiska planeringsdagar. Positiv psykologi dag ett och tankar inför framtiden dag två. Tror inte k-ordet nämdes särskilt många gånger. Igår hade ...

Jag håller på och rensar i källaren. mycket ska till den lokala klädinsamlingen. Av det jag inte använt under det senaste året åker, nästan allt.  Men det finns andra saker som känns lite utdaterade. Det här lilla kokbokshäftet kommer från 80-talet. Men jag har använt det ganska mycket. Det ger en bra grund för enkla maträtter. Jag har nog inte läst recepten såååå noggrant. Kryddstarkt? Ja kanske, men idag är till och med mångfalden i matlagningen kommit. Det här receptet är  ca 20 år äldre än det första, också från ett recepthäfte från något snabbköp. Jag tycker inte det ena är bättre än det andra, men det är roligt med mångfald och variation. Köttbullar med smak av kanel är också svenska köttbullar, och det går bra med lingonsylt till. Och kaffe med kardemumma efter maten. Kaffe och småkakor, ska inte smaka något annat än kaffe, Fika.  Mitt mest aktuella bidrag till mångfald är mina nya naglar. HELt nya, kolla stickmönstret! Enligt skaparen  skulle de inte slå i Da...

Börjar dagen med levande ljus, landskap i brun och gråskalor och Sabat Mater. Kan det bli bättre? Jag har bestämt mig för att vara snäll mot mig själv. Och det hjälper. Pulsen sjunker och välmåendet ökar. Jag försöker hålla bort allt onödig information och bara ta in det som gynnar och ger välbehag. Och faktiskt det hjälper. Sömnen har blivit bättre på tre dagar, den onda magen försvinner och lusten återvänder. Namaste

Morgonpromenaden innebar ett  annat ljus och en annan tid.Men att möta gryningen och soluppgången är en enorm kraftkälla. Likväl som kvällspromenaden innebär ett omslutande tryggt mörker. För sedan kommunen tog bort de flesta gatlyktorna så är det svart som en kolsäck, om det inte är månsken. Idag innebar promenaden även ett annat möte. Jag gick min meditationsrunda. Vilket innebär att fötterna går av sig själv, under tystnad och grusknaster. Jag tänker tankar som ska läggas unda och tankar jag ska bygga dagen på. Där, över vägen kommer en uggla flygande. Den flyger från skogen över till en gles dunge. Jag stannar och tittar och i mörkret kan jag inte utröna vilken sorts uggla der är. Ugglan piper till och jag gör ett ljud som jag försöker härma ugglans. Ugglan lättar från sitt träd och landar i en björk precis ovanför mig. Jag fortsätter att gå och jag hör pipet igen. Ugglan har följt efter och åter landar i ett träd bredvid mig. Så där håller vi på i ca 100 meter. När skogen gles...

Ovesundberg går här hemma och undrar vad som hänt. Han kom in och åt frukost och två timmar senare är han hemma, naken - och det är inte bara pälsen som är borta. Men under alla tovor fanns en ganska välmående hankatt ( nja, inte längre) som troligen inte är så lastgammal . Som sagt, ibland blir det inte som man tänkt sig. Varken för djur eller människor. Nästan lika ful som innan men charmig som få. Kan inte annat än förundras över den här individen.

Har just nu, i detta tillfälle svårt att se någon lösning på tillvaron. Vad och hur? Men på IKEA där har man lösningar på allt! Och även om det känns absurt så kommer tanken, gör om IKEA till boende för ensamkommande flyktingbarn. Ja, så tänker en hjärna som går på högvarv och får energin från en extra pommes portion på.... IKEA.

Tisdag och språkkafé i By! Även om jag missuppfattat tiden, med en halvtimme och kommer in just när Therese berättar hur viktigt det är att passa tiden, så gick det bra. Lite svenska undervisning, lite prat,någon  har just kommit och behöver en barnvagn, någon har fått uppehållstillstånd och undrar hur de kan söka lägenheter, någon har fått avslag och vill ha lite råd. En ruta har gått sönder och någon bor granne med vaktmästaren och ska be honom komma och sätta igen rutan. Stor och små problem som man behöver ventilera.  Att min nagel spruckit och A lagar den hör till kategorin små problem.  Men till som aldrig har besökt ett språkkafé, gör det!!! Jag har jobbat med flyktingfrågor i snart 15 år och det är här jag känner att det är på riktigt. Det är inget stort, det är i en ganska sunkig källarlokal men det blir möten och samtal. Och jag skäms lite över att min egen vardag kallar att jag måste hem. Men sista timmen ägnade jag åt att diskutera jakt. Jag skulle vilja...

Det är mycket nu, och det går fort. Svårigheten är att koppla av och logga ut. Jag har suttit 4 timmar på Falu lasarett när mamma fått cellgifter och blodtransfusion. Direkt hem till träning med hästen. Det var irländaren som fick nöta ridhuset idag eftersom tysken är lite knacking.Vi var två ekipage i det lilla ridhuset. Lotta som red innan oss avslutade med gamla Grålle och några byte i vartannnat! Bara det fick prestationsnerven att gå på högvarv. Jag dom känner det som en lyckträff om jag fattar rätt galopp. Men jag var 40 minuter i en total bubbla. Det enda jag tog in var tränarens röst, hästens rörelser och min egen kropp.  När jag kom ut slog den kalla höstluften mot mig och jag vaknade upp. I en känsla av totalt lugn.  Jag har sagt det förr och säger det igen: den som påstår att ridning inte är friskvård har troligen aldrig prövar och har fel fel fel.