Det ljusnar

Jag lämnade landet och besökte kungliga huvudstaden för en dag! I och för sig såg jag inte så mycket av själva staden. Men jag var där. Jag åkte taxi. Något som jag väldigt sällan gör. Men det är en viss skillnad mot det ratrace som pågår under jord. Solen sken och snön föll med stora glesa nedseglade flingor. Jag frågade taxichauffören"Har ni mycket snö" då svara han "Vet inte". Hur kan man vara så ovetande om något så väsentligt. Mängden av snö kommer att vara livsavgörande de närmsta veckorna. Många saker påverkas: Hur fort min stackars igenfrusna bil kommer att gå att ta sig in i, hur djupa vattenpölarna framför postlådan kommer att bli, hur stor risk att taket på någon gymnastiksal kommer att rasa in. Men främst vårfloden! Kommer stugorna längs älven att stå kvar, kommer källarutrymmen att vattenfyllas etc etc. Som sagt livsavgörande. Men inte i Stockholm. Där skottar man ner snön från taken redan nu (vilket i och för sig är livsavgörande!!!) skottar undan snön på natten och tippar i Värtahamnen och ingen noterar att den faktiskt är borta. Just nu är det -12 grader nästa helg skulle de kunna bli + 5, det är en skillnad på 17 grader. Tänk er när det skiljer 17 grader, vilken dröm. Nästan, men inte riktigt att man skönjer bara vägar som sommar däck, släppa ut hästen utan täcke........

Vistelsen i Stockholm har gett mig ett nytt intresse: hjärnan!!! Denna fantastiska konstruktion. Glöm hjärtat, kloka människor använder hjärnan.
Jag återkommer i ämnet.
Tjena