VID LANDSVÄGEN

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva, tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva, tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur, grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta. För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta --- »nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» --- slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla. Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen --- korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen; glömsk av sele och pisk och töm Pålle i stallet har ock en dröm: krubban han lutar över fylls av doftande klöver; --- Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne; går till ...

Det är 4 dagar kvar och då ska vi vara lyckliga och ögonen ska tindra som stjärneljus. På den som orkar tindra den här tiden på året. Men visst ska det blir skönt. Jul och nyårshelgen har jag en lite ambivalent inställning till. Skulle helst vilja hoppa över dem. Men det är skönt att avsluta ett år med det omständiga som julfirandet innebär och börja någon nytt med den lite långdragna som nyår och trettonhelgen innebär. Det kommer liksom inte igång förrens någon gång framåt den 10:de så där. Men det är inte undra på att man känner sig gammal, Nu finns Monopol med kreditkort, Strandvägen kostår över 4 miljoner och Gamla stan har flyttat fram sina positioner. Ja vad ska man säga. Jag tar en skumtomte och smuttar på min glögg.

Det har kommit ½ meter snö, fantastiskt!! Jag sitter på mitt kontor och tittar ut i ett julkort. Men någonting skulle behöva justeras. Julgranen lutar - betänkligt. Musiken i bakgrunden är Hark the herald angels sing med Bob Dylan, och det kanske ändå är så de flesta julsånger låter när vi sjunger på julmorgon.

Det är som en räcka av dagar som inte gör så stor skillnad. Just nu är det flera nyanser i grått, som det varit sedan i mitten av oktober. Hade tänkt mig lite decemberstämning genom att slå på tv och titta på skidåkning. Det ger mig barndomsminnen. Men ack nej! WC i Dusseldorf. Det är gröna träd och gräsmattor kring ett spår med vit - troligen- konstsnö. Och det är sprint - det får bli polisskolan till lunchen. November och december är bara en lång räcka dagar...Igår när jag lämnade jobbet låg tre tonåringar och sov så de snarkade i tvsoffan. Den enda som är som piggelin är hästen. Där är det någon som matar honom med studslera och amfetamin. Jag som och vill ligga raklång i tvsoffan varje kväll. Måste tillbringa minst en timme på en trapets på 170! Varifrån ska jag få kraften det går bara på går på går på...

Idag har det varit en vanligt fredag. Men det är november och till frukost satt jag och tittade på svanarna i Bysjön. November? Lite blå himmel och jag kunde ana att det fanns en sol någonstans i ovan. Men det är grått och grönt och brunt. Jag vill ha vitt vitt vitt!! Förmiddagen tillbringade jag med en mycket intressant information som kan ge mycket inför framtiden. Sådant är alltid uppmuntrande. Eftermiddagen tillbringde jag med att inköpa nymodigheter så att jag kan lämna huset och låta ljusen brinna för de går på batteri, strålande. Men adventsmyset känns inte i luften. Ska vi verkligen fortsätta med jul den här tiden på året? Vad tycker ni?

Den senaste tidens debatt får min puls att öka och att önska att det det fanns primalskriksterapi inom landstinget. Att människor som anser att de står bakom demokratiska samhällen kan uttrycka sig som det gör. Att man kan kalla ett parti sverigedemokraterna när de varken vill vara demokratiska eller göra något gott för sverige borde vara straffbart. Kan man upphovskydda Sverige? Dagens lågvattenmärke var nog debatt artikel i den lokala tidningen. Att svenskhet förspråkar kärnfamiljen och genom att bevara det svenska skulle inge oss trygghet. Jag undrar om den som skrev detta bara läst Avesta tidningen under detta sekel.( Då får man mest läsa fotbollsresultat från div 4 och nedåt och hockeyreslutat i någon division som ingen annan bryr sig om.) Undrar om personen funderat över hur det skulle vara att vandra runt i vadmalbyxor, trätofflor och äta rovor och saltsill. Han/hon måste helt att missa både Moberg utvandrarna och Kristina från Duvemåla. Kanske tro att Idol och Let´s dance är s...

Solen syns i dag , första gången den här månaden. Termometern står på 12 grader. En kollega berättade att hon plockat både gula och trattkantareller. Ja varför inte, mycket regn och värme. Känner mig lite ledsen då mina tankar är hos min granne som förlorat två hästar på två veckor i kolik. Usch fy .... Varför? Känner mig inte i form för julmarknad. Jag ska träna dressyr i dag och måste på med sjöstövlarna för att hämta hästen ihagen. Men det är ingen idé att börja tänka negativa tankar. Det är lika för alla just nu. Just nu är saker som jag känner mig stolt över: Att Avesta kommun satsar på ensamkommande flykting barn!! Jag kan bara säga till er som inte tagit ställning i frågan: vill ni träffa ungdomar med driv och mål i livet se förbi Sveriges gränser.

Vem bestämmer hur vi ska förbereda oss för julen? I år verkar det vara Pernilla Wahlgren. Pust och stön. Alltid samma terror år efter år Och ens enda tröst är att ta sig en tår. Så man tar snaps efter snaps Och man rumlar hem När man e packad som männ’skor Den 23 december Så när man griper om dasset som en chaffsig ratt Å suckar matt Ja då vet man att Det är snart tjugo år sedan men Just D hade rätt. Problemet är man får sitta på dasset i över en månad! Det blir värre och värre för varje år - å Pernilla Wahlgren! Lägg därtill Mat-Tina, Leila, Per och alla andra som ska hjälpa oss att komma i julstämning. På en och en halv månad har vi hunnit både insjukna och tillfriskna - förtjusas och känna avsky. Men varför kan det inte vara ok att bara vilja ha julmust, skinka och julskum. Kanske en knäck till rimstugan. Får jag bara lite snö ska jag nog klara mig till påska!

Jag tycker inte det är lika upphetsade med den sista myggen som den första myggen. Nu sitter jag med mitt morgonkaffe och ser på snöflingor som sakta dalar - och lyssnar på mygg som surrar. Något ska bort. Kaffet vill jag ha kvar. Snön gör bara gott just nu. Men MYGGEN - ska bort!!

Vinterväg och jag är ungefär lika kompatibla som jag och min värmepanna. Jag gillar det inte! Men i morse var en sådan där dag när allt bara stämde. Solen på väg upp, lite dis och trots halt väglag kunde jag njuta av bilresan till jobbet. Det är min dagliga mindfullness träning. Just då händer det - på en åker men sjön som bakgrund står en stor och ståtlig älg. Nästan overkligt. Och just då är det helt omöjligt att vara någon annanstans än just där - bakom ratten, på den hala vägen och jag har inget problem att hinna bromsa för rådjuret som i nästa sväng går över vägen. Sakt men säkert rattade jag vidare mot tätorten.

Jag hatar värmepannor, det vilar en förbannelse över - i alla fall min pelletspanna!! Den brakar ihop när jag behöver den mest. Nu måste jag bestämma mig. Satsa på något nytt eller ta fram fler duntäcken. I kväll ligger duntäckena närmast. Men det lär väl inte hålla i längden. Ikväll hade jag tänkt mig en tv-kväll, jamen då fungerar inte tv heller. Lösningen kanska är ett köpa en dvd-brasa? Tittar längtade in i fönstren på de varma hyreslägenheterna och hoppas att pannan ändrar sig i natt och bestämmer sig för att fungera.

En bra morgon - promenad och allt. Varför är det så svårt att vara klok i förväg? Varför är det så svårt att komma upp när klockan ringer. Även då min kloka hjärna vet att 20 minuter runt By gör mer nytta än 20 minuter i sängen? Men idag är det gjort och jag ska sitta på föreläsning hela förmiddagen. Men gott samvete dess utom. Hoppas det blir en fortsatt bra dag.

Haft en underbar förmiddag i skogen på hästryggen. Nu kan jag bara mysa resten av dagen! Morgonen är underskattad!!!

Ikväll har jag vinkat av Josefin som åker till Indien på fredag. Det ska bli så spännande att följa hennes äventyr. God mat, har lite halsbränna efter den starka soppan. Men det var gott och trevligt. I födelsedagspresent fick jag en middagsinbjudan av Josefin, men den ska ätas i Indien, det blir att packa kappsäcken. Faktum är att det börjar klia under mina fötter när jag hör om hennes resa, det blir nog en resa till vårvintern. Men det är långt, de pratar konstigt och det är säkert ohyra.... Å andra sidan har jag 5 min till jobbet och pratar tydligt och med enkla stavelser hela dagarna och när vi satt hemma hos familjen Heed ikväll så sprang det en mus över köksgolvet. Hur svårt kan det vara att åka till Indien...

Veckorna går så forta att det är risk för fortkörning. Det kostar 2.500 kr kan jag upplysa en oerfarne om. Men vilken vecka sedan! Arbetsgivaren ska spara - och nu pratar vi inte småpengar. I princip skulle man kunna lägga ner större delen av socialtjänsten. Jag håller på att planera mitt första och med största sannolik enda dressyrprogram till musik - kür för den insatte. Men det känns lite förment att ta det ordet i min mun efter att ha sett världens bästa dressyrhäst. Men musik ska jag ha. Tittade igenom min skivsamlig till klockan ½12 häromnatten. Vad det blev? Det får ni se om ni kommer till Storbynsryttare den 27/9. Men det blir inte 90-talshits med Right Said Fred, Black Ingvars, Mario Scocco. Nej det blir inte ens Ulf Lundell eller Lars Winnerbäck. Men det hade varit häftigt att försöka rida piruetter till Hum Hum från Humlegården med Winnerbäck. Orginalversionen var helt utesluten det var för mycket protest och för lite ös. Några uppoppade versioner av Nationalteatern låg läng...

Är sommaren slut ni? Igår var det underbart väder och +5 grader, idag är det lite varmare men blåser stormbyar, vad ska man säga? Till jul sjunger vi "så mörk är natten i midvintertid.." men jag tror att det är mörkare i augusti, det är kolsvart. Fram med kräftlycktorna. Ganska skönt att sommartablån är slut på P1, att människor är tillbaka från semestern (för mig som inte har haft någon). Postorderföretagens vinterkataloger damp ner i postlådan redan vid midsommar men nu börjar det kännas som helt ok att ta ur dem ur plastförpackningen. Vi hästmänniskor har också våra postorderföretag, Hööks, Bole och Börjes mfl mfl. Nya vintertäcken? - Nej tror inte det, har 4 stycken redan, ett regntäcke kanske - 3 stycken som duger bra och förresten kanske det blir en torr höst efter en regnig sommar. Kanske jag skulle ta och laga punkan på cykeln - för andra gången och återuppta ambitionen att cykla till jobbet. Ifall det blir brittsommar i oktober menar jag.

Jamen visst är svensk sommar underbar. Det regnar och är +12 grader. Nu, när det ska vara så där fantastiskt vacker och varma ljusa nätter. Men inte då. Mitt kap från Haglöfs vinterkollektion har suttit på i en vecka. En orange, lätt självlysande fleecejacka. Den påminner faktiskt lite om gamla tiders HellyHansen. Och den behövs!! Ljuset - ja det har vi inte heller någon nytta av eftersom det är genomgrått och mörkt hela dygnet. Imorgon vänder det och vi bär iväg mot mörker och kyla. Vad är skillnaden. Nog med gnäll. Jag ska på Fleetwood Mac konsert , kul!!

Vår och semester. Låter faktiskt skönare är sommar och semester. I morgon bär det av till Italien. Rumpan är hård nog, hoppas jag och vädret håller på att vänd där nere. Just nu känns det som om det skulle vara helt ok att ligga i solstolen här hemma också. Min tomt blir bara finare och finare. Nu är det VERKLIGEN sjöutsikt. I och för sig kommer det att ta några år innan det blir grönt och prunkande men det är helt ok. Det kommer att bli så bra när det blir klart. Jag är just ni inbetween jobs - inte helt fel. Men det har varit mycket arbetssamt den senaste månaden och jag är lite dubbel inför hur slutet blev. Men jag är klar och kontoret är städat.

3 ½ dagar kvar!! Efter snart 20 år med socialt arbete ska jag ta klivet till något helt nytt. Visst var Migrationverket nytt på sin tid - men inte på samma sätt. Kul och spännande och sånt gillar jag. Att hålla kvar känsla att det kommer att vara kul känns som det svåraste. Jag får en massa tanker om hur det skulle kunna komma att bli. Problem och domedagsprofetior - de måste jag hålla ifrån mig. Det är intressant att reflektera över omgivingen. Och vad som händer, eller snarare inte händer. Jag gör mitt och tar inget ansvar för resten. Om någon frågar : har jag betalt min skuld - som Ulf Lundell skulle sagt

Jag hade börjat se fram emot semestern så till dem milda grad att jag köpt gymkort bara för att vara väl förberedd. Beach 09 tänker någon -nej tack det konceptet har aldrig varit något för mig. Efter de senaste årens ridskador, en avsliten lårmuskel, en skadad armbåge och ett urleddraget knä är det bäst att träna lite inför ridsemester i Italien (yippie) i maj. Jag har hunnit träna fem gånger och kände redan att både knäet och armbågen blëv bättre. Vad händer? jo jag far av hästskrället igen och sliter upp det där nästan bra-iga knät. Det sa liksom bara floff. Jag trodde, naturligtvis, att jag skulle dö. Jag gör nämligen oftast det när jag blir sjuk eller skadar mig. Men knäet satt kvar, om än några storlekar större, men kvar satt det. Nästa katastrof väntar runt hörnet, jordskalv i Italien. Nu pratar vi Katastrof. Vilket inneburit att mitt knä nu är smärtfritt (kanske inte), men det måste ställas i proportion till det andra. Jordskalvet är lite söder om vårt resmål... känns som lite ...

Jag sitter på mitt arbetsrum och ser ut genom fönstret med nya perspektiv. Dels för att mina mycket uppskattade hyresgäster har huggit ner det STORA trädet som skymt utsikten. Jag hoppas nu på en sommar där myggen blåser bort och inte fastnar i träden. Jag har numera helt (nåja) fri utsikt till vattnet, och inte bara vid extremt högvatten. Den fria utsikten innebär att jag kan ha total koll på hur hästarna har det och jag förbannar nu människor som inte tänker själva. Och jag måste åtgärda detta så fort teet är urdrucket. Jag var i Stockholm igår. Solen sken och huvudstaden visade sig verkligen från sin bästa vårsida. Nationalmuseum, lunch, NK och fika. När jag återvänder till centralen har jag ont i fötterna och ser fram emot att få komma hem. Vad här det som gör stan så tilldragande? It beats me.. När jag kom hem satt jag på yttertrappen en stund och drack en kopp te. Ny sort inköpt på NK. Fåglarna sjöng och solen värmde. Vad är inte det värt mot att trängas med människor och gå in i...

Det har varit en låg helg. Mycket låg, mest under täcket och titta på film. Man hinner med många filmer och halva böcker om man LIGGER i länge. Hur som helst - nu tror jag att det har vänt. När allt känns som djävligast tar jag fram Lundell. Och jag vet att det finns ni där ute som har "issues" angående honom. Både plus och minus. Men för mig är han som den lilla iprenmannen. Tro det eller ej men det finns ett Lundellcitat för de flesta lägen och på alla platser. "När vinden kommer in från sydväst, jag sov ingenting i natt och himlens alla stjärnor dom glimma mot mig som en outtömlig skatt Så kom hit kom hit kom hit kom till mig och dansa morgonen doftar vår och jag är glad igen... Inget mer att tillägga. Full stop

Har just tillbringat en timma med att göra något som verkade meningsfullt och som delades med Lissa i Hong Kong , Sam i Boston, Christy i LA alla ni andra where ever you are. Earth Hour. Vad det har för betydelse spelar ingen roll. Men det har i alla fall fått mig att känna att vi är en värld med ett mål, att försöka att överleva. Det är mysigt med stearinljus och det skulle vi väl kunna utlämna oss till lite oftare? Jag hoppas att ni har överlevt i Cape Town, Luleå, Torsåker, New Yersey och Helsningborg .....

Ännu en gång hamnar jag i sådant jag inte har tid med. Jag skulle ha seminarium, via internet. Jag satt en timme och väntade - men ingen där. Jag år inte tag i någon och inget händer. Jag blir "lite" frustrerad. Jag har inte tid med det här. Räddningen - som fick mig att tänka på annat var Hem till gården. Den går än!! Men inte riktigt så unikt som det var med Amos och Annie på puben. The Dale verkar vara som vilken byhåla som helst men intriger och ansiktsoperationer. Tur att jag inte här hemma så ofta på förmiddagarna för då skulle jag nog kunna fastna.

Tjänsteresa till Uppsala och snöstorm. Inge bra. Jag kör bort mig redan i Sala och förbannar vägverket som bygger om vägar så att jag inte ens hittar i min egen bakficka. Jag förbannar rondeller, sex stycken från kontoret och genom Sala. Nej, tacka vetja när man fick åkt till Hedemora för att köra rondellkörning. Snön vräker ner... I sista rondellen i Sala får jag en snilleblixt - jag kör vänstervarv. Men ändrar mig innan jag kommer fram. Det var nog tur det. Rodeller i Uppsala ... orkar inte räkna. Stressen har minskat när jag kommer fram. Solen skiner och jag ser tornen i domkyrkan. Oförättat ärende - det har jag inte tid med. Hem igen. Kön på McDonalds och adrenalipåslaget är högt. Misstar nästan (bara nästan) mobilen för hamburgaren. Hemväg, snön vräker ner. Tar spolarvätskan slut går jag hem. Men räddningen kommer: Nickelback och Coldplay på högsta volym tack för det Rix FM. "That was when I ruled the world......" Rondellerna i Sala. Varför har man satt älgskylten mitt i...

Jag kan egentligen inte kommentera Melodifestivalen, eftersom jag inte har sett den. Det är lika roligt att läs morgontidningarnas kommentarer - tillskillnade från kvällstidningarnas "bildextra" upplagor. Oj ja, rätt låt vann. I alla fall rätt sångerska. Malena Ernman är bara bäst - hon är sångerksa, artis och en riktig människa. Lycka till säger jag bara :-)

Tisdag förmiddag: snön vräker ner och jag har ett adminstrativt flow. Det är riktigt avkopplande att sitt och vända papper, skriva på datorn, rensa bland gamla saker och boka in i kalendern. Jag behöver inte tänka speciellt mycket och det blir en mindre hög i korgen. När jag behöver ett break tar jag en cafe latte från kaffemaskinen - urk. Det ger ändå en viss tillfredsställelse. Även en vanlig tisdag i mars kan vara kul.

Fredag kväll efter en vecka som varit händelserik - vilket de senaste veckorna tagit för vana att vara. Gin och tonic gör att tankarna får snurra lite fritt. Jag trodde att tillvaron skulle gå i ett upptrampat spår. I och för sig inte så väl trampat men ändock. Jag hade hoppats att jag skulle bidra till att trampa denna stig som min arbetsplats gett sig ut på. Men idag har vi trampat ut på en ny stig. Jag kände inte att vi var på väg ut i träsket. Men tydligen känner ledninge så och vi går tillbak upp på torra land. Men jag hoppas att vi inte stannar på torra land. Jag vet inte om jag vill vara i en organisation som alltid vill vara på "torra land". Men jag ska inte vara med längre. Jag ska sätt mig i en båt som är som på en is som varken bär eller brister. Kanske får jag sparka båten över isen eller annars ska jag försök ta mig fram i is-sörja. I den bästa av världar får jag ro i en isfåra med fasta kanter ute riska att gira fel.

Senaste veckorna har mina moralfilosofiska funderingar tagit mycket tid. Vad är en god människa? Är jag en god människa? Vill jag vara en god människa? Det där sista är naturligtvis inte en fråga jag går omkring och funderar på. Jag vill självklart vara en god människa. Så långt har jag ändå kommit att jag tror att alla vill vara goda, utifrån sin uppfattning om vad det är att vara god. So far so good. Men jag har under den senaste veckan gått med i Rädda barnen och Röda korset. Jag funderar på att (för tredje gången) skaffa mig fadderbarn och jag inser att jag måste börja pensionsspara, naturligtvis i en etisk fond. Jag kommer även att släcka lyset en timme den 28 mars!! Av omtanke på miljön och ren godhet. Idag kom backlashen. Jag kom på varför jag inte kan se på mig själv som helt igenom god. Det finns människor som jag tycker så illa om att jag blir helt likgiltig. Jag skulle kunna säga vad som helst. För bara vetskapen om att det kommer att sår dem, irritera dem eller göra dem hel...

Det är dax att avrunda en händelserik vecka. En vecka med nytt jobb, kunglig förlovning och mera snö - en ska bort. Den senaste veckans - eller snarare tisdagens (24/2 -09) totala fokusering på kronprinsessans förlovning gjorde mig till republikan. Varför - jag kan inte förklara men jag tror inte på systemet. Men nytt jobb och snö det tror jag på. Att jobba med något jag brinner för, något som får det att pirra i magen och bubbla i huvudet. Det är vad jag behöver just nu, för det är inget att som får det att bubbla i huvudet och pirra i magen, i brist på bröd....... Men livet är underbart och jag kan stå ut med en kunglig förlovning.

eller rapport från sjuksängen. Jag är sjuk, troligen något jag kommer att dö av. Jag har svårt att andas, men kroppen känns relativt fräsch. Jag mår bäst i sängläge och har funderat, tittat på film och TV de gångna två dagarna. I morse såg jag Hammerfall på morgonTV. Det är något motsägelsefullt med hårdrockare i ett morgonprogram. Men Joakim Can verkar så himla trevlig, han ser så glad och snäll ut. Tills han börjar sjunga. Då förvrids ansiktet i något som verkar vara akuta födslovärkar, han headbangar som om han hade krysvärker. Jag lider . Texten är säkert bra men jag kan inte lyssna för min kropp översvallas av hans smärta och ilska. Under programmets reklampaus är det reklam för dansbandet Scotts. Här är det tvärtom. Sångaren ser så himla snäll ut, takten är liksom bara go' och gla'. Men så meningslöst - jag sjunger med, varför vet jag inte. Jag önskar i den stunden att det var Joakim Can som sjöng sådär glada och snälla låtar. I would love him all the way, baby. Men nu gå...

Både facebook och blogg, börjar bli internet nörd. Eller är det för att jag ska kvalificera till KUL-klubben.