Meeting
Årets värsta och bästa helg står framför mig. Vi har ponnymeeting på ridklubben. Dagarna innan är hemska. Sena kvällar, frustration, irritation, oro. Och detta jävla hö-köra!! Vi är inte så många i vår klubb. Och vi behöver hjälpas åt. För en ideel förening är inkomster av det här slaget nödvändigt. När jag orkar lyfta perspektiven så funderar jag över hur mycket vi omsätter i ideeltid, skänkta varor med mera.
Men igår kväll tog irritationen överhanden. Jag undrar varför jag överhuvudtaget bryr mig. Jag har inga barn som tävlar, jag tävlar inte själv jag.... vet inte vad och varför jag inte får ägna mig åt annat.
Det är som ett jävligt jobbigt träningspass. Det gäller att låta kroppen minnas känsla från förra året. När vi sitter på söndagkvällen, allt har gått i lås, alla är glad och vi är för trötta för att fundera över vem som inte gjorde vad eller vem som lovade något som vi inte skulle lova.
Eller igår kväll när jag på ren adrelin hade mockat och plockat undan de sista och som siste man lämnade anläggningen 22.15 såg den fina banan, släta ridbanan, inget skräp, klippt gräs och kände lukten av häst. Och tanken kom; det här är underbart.
Men igår kväll tog irritationen överhanden. Jag undrar varför jag överhuvudtaget bryr mig. Jag har inga barn som tävlar, jag tävlar inte själv jag.... vet inte vad och varför jag inte får ägna mig åt annat.
Det är som ett jävligt jobbigt träningspass. Det gäller att låta kroppen minnas känsla från förra året. När vi sitter på söndagkvällen, allt har gått i lås, alla är glad och vi är för trötta för att fundera över vem som inte gjorde vad eller vem som lovade något som vi inte skulle lova.
Eller igår kväll när jag på ren adrelin hade mockat och plockat undan de sista och som siste man lämnade anläggningen 22.15 såg den fina banan, släta ridbanan, inget skräp, klippt gräs och kände lukten av häst. Och tanken kom; det här är underbart.
Kommentarer