VID LANDSVÄGEN

Härom dagen hörde jag något mystiskt på radion, eller kanske inte. Det var poliser som varit inblandade i en "operation" men de var inte informerade om vad de var inblandade i. Låter som om det var en sketch av Hasse & Tage på 70-talet. Och den som var ansvarig för det hela var Polismästare Malte Lindeman, son till Valfrid Lindman, eller inte.... Att höra radiorepotagen om "Saudiaffären" är nästan som att lyssna på Hasse & Tage. Tänk om det som hänt inte har hänt! Vad här sannolikheten för att det kommer att hända, när det med största sannolik inte har hänt, än. Mycket förvirrande och mystiskt, eller hur. Men det visar också vilket behov sammhällskritik fyller. Även om det är i komikform. Narrens roll i samhället är inte att underskatta. Det hjälper oss att förstå vidden eller snarare relevansen av det som händer. Är det ok att poliser inte vet att de transporterar plutonium? Kanske , kanske inte. Men det hela var väldigt mystiskt eller komiskt att lyssna p...

Jag bestämde mig i helgen för att jag inte var utbränd. Det snabbaste tillfrisknaden du kan tänka dig. Nu befinner jag mig på den andra delen av skalan. Har fått en släng av hybris. Tog mig friheten till att flytta ut kontoret över en latte. Jag hann läsa två rapporter som jag burit på i tre veckor. Viktkurs,- 1 kg och kettlebellspass på gymet. När jag kom hem att pelletspannan lagt av, men den fixade jag easy-piece. Bridget Jones på tv. Eller lite vetenskapsteorio. Jag vet ju att de får varande på slutet. Jag känner att jag är på G. Och om två månader är jag i New York, familjen Gray har skaffat bostad och here I come.

Jag låg i sängen och funderade på om hur jag egentligen mådde. Överansträngning, blev diagnosen. Då ringde telefonen och en man som sa: Jag vill börja med att säga att jag inte säljer något. Det var en undersökning för SJ. Vart vill jag resa? Hur vill jag att det ser ut på resmålet? Och jag måste säga, jag blev lite upplyft och tänkte att "här kan jag inte ligga och bränna ut mig". Iväg till stallet och en trevlig tur runt By blev det. Väl hemma, dricker jag ett glas Amarone och äter lax. Mangokaka och kaffe till efterrätt. Överansträningen är bara en släng av influensa som botas bäst med varm filt, bra film och c-vitamin till frukost.

Det är en viss stämning att sitta på samma plats, där jag fuskade mig igenom skrivningar i företagsekonomi ( jag erkänner, men det är 25 år sedan) och lyssna på Eldkvarn!! De sjöng samma sånger som för 25 år sedan. Jag har länge funderat på vilken sorts musik jag gillar och vad är det jag gillar med Eldkvarn och Winnerbäck m fl. Det är gitarrplinket och när det bara brakar loss med gitarrsolo och blås. Bruce Springsteen och the E streetband och den numera saliga Clarence Clemmons, det finns inget bättre. Första gången jag var i USA köpte jag ett kassettband (för er som kommer ihåg vad det var) med Springsteen där han sjunger Sandy. Vid ett tillfälle körde vi på en motorväg, mitt i natten, någonstans i Mellanvästern. Och rätt som det är så brakar det bara loss, gitarr och saxofon. När musiken går rakt in i maggropen och hjärtat nästan stannar. När jag satt där igår kväll gick musiken in i kroppen via magen, jag reflekterade över tiden och att det var med stor sannolikhet flera än ja...

Jag har , av princip inte tittat på melodifestivalen. Jag tycker det är för långdraget, dålig musik och bara en jippo. Bara det att Björn Ranelid.... Jag har INGEN koll på låtarna. Men tackar min lyckliga stjärna att inte Sean Banan gick till final, hur jag nu vet de? I ett par veckor har jag haft en låt på hjärnan. Den har kommit på mig mest när jag varit i stallet och mockat eller ute och promenerat. Till slut har jag konstaterat att de måste vara något jag hört på gymet. Det låter som en bra pump-låt. (Pump är styrketräning i grupp). Men i dag kom svaret. Det är Loreens låt från schlagerfestivalen. Den har jag gått och trallat på och tycker den är himlans bra - måste jag tillstå. Det är väl det är som kallas produkt placering. Att någon, utan att jag varit medvetan om det, gjort att jag måste se finalen på lördag. Tack för det Christer Björkman, snyggt jobbat.

Jag tycker inte så mycket om sport. Jag tycker sport är nyheter och håller mig skapligt informerad. Men Vasaloppet är inte sport, det är kultur! Jag tror jag har missat 5 starter sedan som jag kommer ihåg. Kaffe, fåtölj och filt! Det jag saknade idag var Plex. Fällde en liten tår vid minnesonslaget. Men får André Pops hålla på i 50 år blir det nog bra med honom också. Blev lunchpromenad idag och det är Jörgens fel. Som sagt en riktig kulturarbetare. I solen, fick jag åter Ulf Lundell i huvudet," om det här är vinter måste våren vara på väg".

Jag föll för frestelsen, trots alla goda föresatser och högt buret huvud, och köpte en iphone i december. Nu har har det gått några månader. Och jag måste säga, helt nöjd är jag inte. Längtar till en telefon som inte reagerar som ett barn med adhd. Så fort jag rör telefonen händer något. Oftast inte det jag förväntade mig. Ni är nog många som fått telefonsamtal från mig. På Ericsson (och Nokia, jag har haft båda) så kunde jag rädda mig genom att lägga mitt eget först. Iphonen den plockar lite här och där i telefonlistan. Men visst är det roligt att kunna tala om för mina vänner var jag är någonstans, just när jag är där. Alla glada pårop när jag är på gymet eller i stallet. Visst är det bra att boka av gympassen när jag inte orkar åka, eller läsa tidningen och kolla mailen. Livsnödvändiga saker som måste göras. Och alla dessa app:ar. Igår fick jag veta att det finns en app som gör att man kan kolla stjärnbilder och en som kan läsa av vilka flygplan som flyger över. Stämmer det? Och vem...