Musiken och tiden

Det är en viss stämning att sitta på samma plats, där jag fuskade mig igenom skrivningar i företagsekonomi ( jag erkänner, men det är 25 år sedan) och lyssna på Eldkvarn!! De sjöng samma sånger som för 25 år sedan. Jag har länge funderat på vilken sorts musik jag gillar och vad är det jag gillar med Eldkvarn och Winnerbäck m fl. Det är gitarrplinket och när det bara brakar loss med gitarrsolo och blås. Bruce Springsteen och the E streetband och den numera saliga Clarence Clemmons, det finns inget bättre. Första gången jag var i USA köpte jag ett kassettband (för er som kommer ihåg vad det var) med Springsteen där han sjunger Sandy. Vid ett tillfälle körde vi på en motorväg, mitt i natten, någonstans i Mellanvästern. Och rätt som det är så brakar det bara loss, gitarr och saxofon. När musiken går rakt in i maggropen och hjärtat nästan stannar. När jag satt där igår kväll gick musiken in i kroppen via magen, jag reflekterade över tiden och att det var med stor sannolikhet flera än jag i publiken som hade suttit, där i aulan och läst fusklappar i smyg. Plura sjön och Carla spelade gitarr, Thony Thorén har aldrig varit en kraftig karl. Men de är ändå Kungarna av Broadway som I skydd av mörkret tar 3:ans spårvagn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På resa ut i landet, måste göra det oftare!

En vanlig kväll i maj

Att vara nån