Nu ger jag mig

Nu åker värmen på

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lost and found

Tjänsteresa till Uppsala och snöstorm. Inge bra. Jag kör bort mig redan i Sala och förbannar vägverket som bygger om vägar så att jag inte ens hittar i min egen bakficka. Jag förbannar rondeller, sex stycken från kontoret och genom Sala. Nej, tacka vetja när man fick åkt till Hedemora för att köra rondellkörning. Snön vräker ner... I sista rondellen i Sala får jag en snilleblixt - jag kör vänstervarv. Men ändrar mig innan jag kommer fram. Det var nog tur det. Rodeller i Uppsala ... orkar inte räkna. Stressen har minskat när jag kommer fram. Solen skiner och jag ser tornen i domkyrkan. Oförättat ärende - det har jag inte tid med. Hem igen. Kön på McDonalds och adrenalipåslaget är högt. Misstar nästan (bara nästan) mobilen för hamburgaren. Hemväg, snön vräker ner. Tar spolarvätskan slut går jag hem. Men räddningen kommer: Nickelback och Coldplay på högsta volym tack för det Rix FM. "That was when I ruled the world......" Rondellerna i Sala. Varför har man satt älgskylten mitt i...
Läs mer

I pendels riktning.

Bild
Det vore förmätet av mig att säga att det är min förtjänst. Men nog är det så att jag medverkat att pendel har gått i en viss riktning. Min arbetsgivare gav mig sparken pga av att de inte hade förtroende för mig när jag gav bort mat som skulle slängas. Anledningen att jag gav bort det var att jag inte orkade se att vi slängde mer av de saker som var fullt användbara. När de inte fick säljas, lämnas till second hand eller ges bort. Allt detta fick jag nej på vid förfrågan. Personalchefen sa sedan att jag borde förstått att även mat/soporna skulle kastas eftersom allt annat skulle kastas. Och visst,  det kanske  ag borde förstått. I en annan situation och i annan situation hade jag nog orkat göra det. Nu, har samma arbetsgivare beslutat, att för att minska matsvinnet så har man beslutat att mat som blir över i skolan kan köpas av personer som äter i skolans matsal. Vilket är ett toppenförslag! Som sagt, det vore vara förmätet att säga att det är min förtjänst. Men nog st...
Läs mer

När det värsta händer

Jag började läsa Ingrid Betancourts bok "Även tystnaden har ett slut" tidigare i veckan. Den handlar om hur hon hölls fången av FARC-gerillan i Colombias djungel i 6 år. Det är en fantastisk berättelse, otäck så att jag ibland måste lägga ifrån mig boken för att komma bort. Men ikväll känns det inte så angeläget att läsa. Berättelserna från Norge är så fruktansvärda. Under en timmes tid sköt, mejades ungdomar ner på Utöya. Två killar berättar hur de gömt sig bakom en sten och utanför dem i vattnet flöt en död flicka förbi i vattnet. Det är bara så fruktansvärt, jag kan nästan inte skriva om det. Jag kan inte i min fantasi föreställa mig annat än förlamande panik. Hur kroppen blir stel och jag kan inte röra mig i ur fläckan. Det finns många ungdomar runt världen som upplever detta varje dag. Men de här ungdomarna hade åkt på ett sommarläger för att festa och ha kul, bo i tält i spöregn. Deras föräldrar skickade inte iväg dem in i en massaker. Det finns inte ord.
Läs mer