VID LANDSVÄGEN

Elva nätter för jul... vi går nu in i den mörkaste veckan på hela veckan . Barn några dagar, sedan vänder det. Och det behövs, verkligen. Att det vänder alltså.  Har haft lite social kontakter utanför det som är tillåtet. Men vafan! Att hålla socialdistansiering på landet innebär att man träffar - ingen. Jag kommer troligen att överleva coviden, men den sociala döden är värre. Vädret gör också sitt, att liksom späda på eländet. Jag tyckte jag såg blå himmel idag. Men det kan ha varit spolarvätskan som liksom skar sig mot regnet.  Det är året kan ta slut nu, vi kommer att komma i håg 2020  så vi behöver inte mer nu. Slut och försvinn. Ring in det nya.  Jag vill ändå dela med mig några ljuspunkter i mörkret.  Stallet och ridningen. Det finns inget som gör så gott i själen på både häst och ryttare som en riktigt rejäl galopp  en grupp.  Också dom här ...  barnen och hönsen . Ivar ( till höger i orangeluva) som smyger in i hönshuset för att få sitta m...

  Morgonmoood på morgon promend. Jag lever i min del av världen. Det som är utanför kan jag hålla borta genom att inte låta ljustet falla på det. Vad jag ser när jag riktar lampan åt annat håll är reflektionar av djurögon, en mörk skugga som försvinner in i skogan. "det" är mer rädd för mig än jag för dem.  Men in i mina hörlurar kommer morgonnyheterna om den värld som ligger långt utanför min ljuskägla. Det som kryper upp bakom mig, som jag inte kan jaga bort genom att rikta ljuset mot det. Eller snarare det kommer närmare i ljuset.  

 Tisdag idag och efter helgen känslan infann sig i morse. Det är egentligen inte kopplat till helgen som veckodag lördag - söndag. Mer kopplat till när-jag-gjort-något-som-får-mig-att-betänka-livet.  Konserthelg hos Rockbonden i Näckenbäck. Det är en ynnest och vara med på ett hörn när konserterna arrangeras. Detta är en kombination och superproffs och frivilliga. Och så kul. Musiken kan vi lämnad. Gå in på Spotify och Youtube och lyssna på Tallest man on earth -  Klara Söderberg, First Aid Kit, Amanda Bergman och Petter Winnberg . Att höra Klara sjunga Big Thiefs Mary, med ackompanjemang från Amanda och Petter - Magiskt och inte ett öga torrt.  Tallest man on Earth, Klara och Amanda avslutar hela kalaset med The Dreamer.  Ni som var där vet!  Min betänka-livet känsla infann sig på två plan. Dels att det är en så märklig tid vi lever i, dels att människor kan gå långt för att få ta del av något som de längtar efter, skörheten i musiken och vilka känslor de ...

 Du ska få ett tips, helt gratis! Om du har för avsikt att starta ett företag se till att ha en bra kundtjänst. En bra kundtjänst innebär trevliga medarbetare, det är det viktigaste, kunniga - naturligtvis också viktigt - men trevliga !! Att det är långa väntetider glömmer i alla fall jag bort när jag möts av trevliga människor.  I två dagar var min fiberuppkoppling död!! Ingen annan hade detta problem så det var något jag själv måste ta tag i. Jag ringde Telia , 36 minuters väntetid. För att mötas av en person som säger " Det finns inget jag kan göra" och då gör han något som är ett big NO NO - " Jag ber dem ringa upp dig". Frånsäger sig ansvar och hänvisar till någon annan. Utan att ge ett namn eller ett nummer eller en bestämd tid . När jag säger att jag vill bli uppringd på morgonen, så tidigt som möjligt. "Det vet jag inte om jag kan lova". Hej och tack!  Detta var inte bra!  Dagen efter går jag och väntar. Morgon för mig startar när jag vaknar och hå...

Sedan flera år tillbaka är jag lite av en pod-yunkie. Hör jag någon som har en pod så måste jag lyssna. Just nu är Malte Hallqvist - insikter från utsikter. Stilla samtal med kända och inte så kända. Samtalet!!! Det passar bra i en lugn helgmorgon. Lite perspektiv i vardagen . Första gången jag stötte på Malte Hallqvist var Maltes minuter. Inlägg i flyktingdebatten. Vilket var just det, perspektiv. Annars hittar du podden där poddar finns.

Bloggen har vilat hela våren. Nu skaver det och det är dags. Ägnade lördagen åt att avfölja flera konton och lägga in nya. För mig handlar det om genom vilkas objektiv jag vill se omvärlden som ligger bortanför min egen skräckvideo. Vill jag se vidare eller ägna tid till andras navelskåderi.

....men ändå.... Jag är tillbaka i vardagen men ändå inte. Ingen är väl i något som vi är vana vid. Jag tycker det är så skönt att vara i en grupp, ett team. Växeldra, hjälpas åt, en lapp på datorn "tack för hjälpen" en chokladask på fredagen "bra jobbat", någon att gnälla på, någon att snacka skit om. Vad händer med alla som tvingas ut ur detta sammanhang i dessa tider. Hur hittar man tillbaka ? För de elev och studenter som skickas hem, är det inte bara lärare och undervisningen som försvinner det är sammanhanget och att relaterar till andra. Och det är ju där vi blir någon, men  och i ögonen av andra. Och när stats makterna säger till oss, lås in dig så ingen ser dig. Ja det kommer att få stora konsekvenser för oss. Fortsättning följer. 

Askonsdag och fastan börjar. En vän undrar om det är som det ska när kyrkan serverar semlor på askonsdagsfika i kyrkan. Mitt svar är nej. Askonsdag, tålamod och ork. Att orka stå ut, tålamod, se på oss själva och måttfullhet.  Jag har under de senaste decenniet förhållit mig till islamsk och ortodox fasta och har jag med all önskvärd tydlighet kommer till insikt vad ritualer betyder för oss i tider av oro och otrygghet. Som antropolog så har detta varit mycket intressant att uppleva och försöka integrera i ett svenskt samhället. Jag kan berätta många roliga och många inte så roliga episoder när kulturer krockar. Och frågor om vad som går först lag eller sed. Med som sagt, seder och ritualer, att vi är och gör tillsammans med andra samtidigt. I tider när vi kan undvika att göra det mesta tillsammans med andra. Vi streamar tv, träning finns i appar, möten via Zoom. Vi kan leva vår liv i bubblor. Aldrig stöta på den när personen som luktar illa i träningssalen, eller spola förbi d...

Visst är det så tiden är ur led. Det är vår i början sv januari. Ändå är det ingen som riktigt vågar hoppas att det inte kommer ett bakslag. Och klimatångesten gör sig påmind. Men det är ändå fantastiskt. Tidigare k veckan satt jag ute och åt frukost, snödropparna håller på att slå ut, och julrosen som är som en liten sol i sig. Och sen solnedgången, kväll efter kväll. När det börjar skymma, himlen blir so rosa eller vad det nu är. För den fantastiska färgen fastnar inte på bild. Ut och upplev vettja!

Jag har två katter. Lika? , javisst. Men två helt olika individer. Den äldsta är 10 år och man kan säga att jag bor hemma hos henne. Det är så det är med katter. Hon väcker mig på morgonen och med all önskvärd tydlighet talar ho. om när något är fel eller när hon vill något. Och det är ju det som är det fantastiska med djur. När man lärt känna dem och tror dig veta vad de vill. Mat, ligga i knä, bli klappade och gå och lägga sig. Men idag är det annorlunda det är något som skaver och jag vet inte vad. Den äldsta katten är orolig och då blir den andra också orolig , eller är det tvärtom. Kan vara blåsten kan vara ”våren ”.  

Jag vet inte om det är fakta eller bara inbillning. Men visst är det väsentlig skillnad på ljuset. Bara på på två veckor. Är det ett naturfenomen eller bränderna i Australien eller klimatförändringarna. Eller bara det faktum att vi går mot ljusare tider. För varje dag knappar ljuset in på mörkret sekund för sekund, minut för minut. Det idoga arbetet som bara pågår.  Andra saker som är sen gammalt är trettondagsurn, kanske ett dialektalt uttryck. Men det är oväder vid trettonhelgen. Lite märkligt att det känns som mars. Men stormvindar likväl det är trettonhelgen det. God fortsättning på 2020. Minut för minut....