VID LANDSVÄGEN

Vid årets slut är det dax att rensa, ut med det gamla och in med det nya. Så jag rensar i min mail och där hittar jag ett mail från en vän som gick bort mycket hastigt för några år sedan. Vi hade inte haft kontakt på ett halvår när hon dog och jag är än idag inte riktigt säker på vad som hände. Imorgon skulle det varit hennes födelsedag, så det kom en påminnelse. (Eftersom iphonen hämtat all information från min hotmail) Idag hittade jag ett mail som jag fick för fyra år sedan. Och jag vet att varför jag sparat alla mailen från min vän, av den anledningen att jag inte ville acceptera och förstå att hon var borta. I det här livet är jag en kvinna. I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn. När man är björn måste man gå i ide. Man bara sover i sex månader. Jag skulle kunna leva med det. Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat. När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen. När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramg...

Som jag berättar tidigare fick jag julkort från Kenya, under julhelgen har jag lyssnat på engelska christmas carolls och idag visar de en dokumentär om Nelson Mandela. Är det konstigt att man längtar bor nån gång...? Behöver få vädra passet och resväskan. Finns det någon som kan sponsra? Genomlever just nu stormen Dagmar. För andra natten i rad viner det kring husknuten och det känns som att taket ska lyfta. Åkte in till ÖB och köpte ficklampa och batterier, så nu kan det komma!! I morse när jag kom hem från stallet och stormen lagt sig var det helt tyst. Inte ett ljud, inte ett ljus. Som ett märkligt antiklimax. Som att allting tog andan, och inte andas ut för då kunde det sättas igång igen. Annandagjul och 9grader varmt. Toppen före en husägare. Men inte så roligt för en skidåkare. Nu är det ett program om Italien, vill åka, snälla någon - betala!!

Nu vänder det, vi har passerat vintersolståndet. Nu blir det ljusare för varje dag. Igår kände jag att jag hade koll på tillvaron. Jobbet, hemmet och livet i största allmänhet. Men kursansvariga på kursen jag läser i Falun har nu rubbat det. Så hela julledighet går nu åt att skriva examinationsuppgift. Vad jag tycker om det får ni bara föreställa er. Men om man bedriver en kurs för yrkesverksamma mellanchefer i kommunen så är det viktigaste som ska förmedlas: planera din tid. Det är nämligen det enda sättet att hålla stressen stången. Men att lägga ut en examinationsuppgift, som man gått ut med att man ska lägga ut "i tid". kommer precis över jul - och som är daterad två veckor tidigare än del läggs , ja jag säger inget mer om det. Men det lär troligen bli flera långa nätter över julen för mig!! Med ska passa på att dela med mig av irritationen, så att ni kommer i rätta julfrustrationen. Jag läste Hanne Kjöller på DN:s ledarsida i går. Jag kan hålla med henne om att många ...

Fick ett kort från Kenya idag!! Någon läser min blogg, tack Josse!! Men de gör att jag måste berätta, viktiga saker. Att snön kommit, att det är halt, att ....ja, livet går på som vanligt. Det är ju alla fall mindre än en vecka kvar till jul. Jag har lyckats ladda ner appar till iphonen. SR, Spotify, nått kameraprogram. Helt fantastisk. Hur klarade jag mig utan den (!) Man kan allt, utan om att ringa den jag vill. Jag ringer mest till de som ringt mig eller till de jag just pratat med. Svårare att ringa någon ny, om inte de ringer mig först. En annan sak som hänt är Musikhjälpen. Detta enorma projekt. Inte för att jag skänkte några pengar. Men jag har skickat till UNICEF, Rädda barnen och SOS barnbyar. Hinner någon mer skicka inbetalningskort så kanske jag sätter in en slant till. OBS det här gäller bara 90-konton och är inget för gemene man. Nej ny ska jag och och lägga mig och lyssna på julmusik på iphonen. (undrar om det kostar pengar, det visar sig) Har en kollega som undrade hur...

Lyssnar på väderleksrapporten, snö mellan Dalarna och Gästrikland. Undrar var det är om inte här. Men det snöar nog i Horndal. Jag inviger bloggning på iPhone oväntat på. Ja, den kom som utlovat. Men jag får fortfarande sms från Telia m leverans på väg, undrar vad jag nu har beställt.

Hur ska man beskriva december, ingen snö, minusgrader och halt väglag? Jo som en finsk tango. Det känns som det är något tragiskt över det. Jag förstår mig inte riktigt på det men det är något lätt sliskigt. Finsk tango är den diamentrala motsatsen till Diane Krall när hon sjunger Jingel Bells, det är bara lättsamt och glättigt. Det var det som hände mellan Avesta och Fors idag. Det var när jag slog över från musik till nyheter så var det just, finsk tango. Till det ska läggas lukten från ett finskt pappersbruk och där har ni essensen i den finska tangon i flera dimensioner.

Jag har beställt en iphone. Det var flera faktorer som avgjorde att det blev just nu. Mest för att min mobil inte är så mobil längre. Den vill vara ihopkopplad med laddaren mest hela tiden. Hur som helst. En iphone fick det blir. Och nu ger Telia mig valuta för pengarna. Jag har inte fått den än. Men jag har fått åtta sms från Telia. 1. Bekräftels på att jag beställt, som om jag inte visst det. 2. Att någon tagit emot beställningen, denne någon är troligen en dataserver. 3. Att beställningen skickats till lagret. 4. att lagret tagit emot den. 5. Att den kommer att skickas till mig. BRA ! Tack för det. 6. Att någon håller på att packa den. Och nu kom det två senaste. 7. Att leveransen blir försenad, jamen det är klart.Ska de skicka sms varja gång de händer något då tar det tid. 8. att leveransen är på väg. Jaja, jag undrar det? Nu hoppas jag bara att Telia kräver att de barnarbetare som monterar iphonen få avtalsenliga löner, de har inte skickat något sms om de. Men som sagt jag har int...

Stallmorgon, underbart! Frukost framför tv, med både Förnuft och känsla och Svindlande höjder. Engelska romanare när de är som bäst. Visst är det underbart att det troligen inte kan göras bättre tv-serier än de som görs efter romaner skrivna av kvinnor i en helt annan tid och en helt annan anledning. Berättandet betyder något och det har en mening. Igår var till Näs och drack glögg. Åt skinka och köttbullar och fantastiskt goda Mozartkulor. Och vi pratade om sånt som är viktigt i livet. Allt från vargfrågan till förhållningssätt till ungdomar. I morse hörde jag ett oerhört klokt "Varför göra fel, när det är så lätt att göra rätt?". Bra sagt Titti Schultz. Sedan har jag köpt en iphone. Det har absolut ingen mening alls. Och jag känner mig svag, som att jag har fallit för påtryckningar. Behöver jag en sån? Är den överhuvudtagit anpassad tillmig. Jag som tappar och slarvar med telefonen. Tror inte att jag kan få en med studseffekt, eller...? Som sagt helt meningslöst.

Adventsstämningen är väl inte total. Det är 9 grader varmt och blåser stormstyrkor. Men ljusen är tända och jag lyxar till med kaffe och frukost framför tv och hästhoppning. Stallet är gjort och jag känner mig inspirerad till att få fart på hästkraken, när stormen har lagt sig. Tidigare har jag förbannat lera och regn i november. Det är snudd på bottenlöst i hästhagarna. Men som husägare känns det skönt med plusgrader och värme. Pelletsen spar jag till kylan, och hoppas att den kommer först i februari och vara till mars. Det är skönt att inte behöva bylsa på sig underställ och fleecetröjor hela tiden. Innan stormen kom in i morse var det helt lugnt och tyst. När jag klev ur bilen vid stallet strax före 7 var det knäpptyst. Det var bara min egen andning och vinden mellan luvan och örorna som hördes.

Förra veckan var Transportstyrelsen inte mina favvisar. Men idag är de det. Jag undrar hur många samtal Transportstyrelsen och Trafikverket har haft senaste veckan? Väntetiden i telefonkön var längre än till Telia. Men när jag väl kom fram så var de väldigt hjälpsamma. All den där ilskan jag hade uppanammant rann bara av mig. Det är kunden i centrum! Så det vara bara att åka hem och ta sig an böckerna. Men jag är lätt betänklig om jag inte ska lämna in mitt körkort istället för att ta ett nytt. Det är med stor förundran att jag inte orsakat fler olycker än jag gjort. Kan egentligen bara dra mig till minnes två. Och bara en där någon annan blivit drabbad. Inget mindre än ett under detär vad det är. Men det går bättre och bättre. Och jag tror att det finns sämre bilförare än jag som har klarat det här. Nästa del lär bli värre. Det står i boken att det går inte att teoretisk beskirva hur man backar med ett släp. Det måste sitta i händerna. Hur ska det gå? Jag som har tummen där!

Har massor att göra. Vad händer? Fastnar framför fejjan, twitter och bloggar. Och får inget av det där viktiga gjort. Nu bryter jag upp, kopplar ner och ska inte röra den här prylen förrän tidigast ikväll. Solen skiner faktiskt! jag har ett tak att mål, golv att bona och badrum att städa, PM att skriva och körkortsteori att skriva. Trevlig söndag på er!

Mitt i november ska det vara som mörkast, som tråkigast och den tiden på året vi bara längtar efter jul och juleljus. Det är mörkt men det är ta mig tusan inte det minsta kallt. Och tiden går så fort så hoppas att det inte blir jul alltför snart. Jag har cyklat till jobbet två dagar och förstår inte varför jag tyckte det var dax att sluta i början av september. Vardagsmotion i sin bästa form. Cykelturen gör att jag har förberett mig tills jag kommer till jobbet och får faktiskt ganska mycket gjort. Imorgon väntar nya utmaningar. Känns som att det är dax att pitcha upp tillvaron och anta nya utmaningar. Även om det är trevligt att vara kvar i sin komfort zon behövs nya utmaningar. Inte för att jag hinnar ha tråkigt, men bara för att jag kan....

Dagen började med ett chefsmöte. Vi pratade mycket om anpassningar, åtstramingar och hur dåligt människor mår när det blir oro på en arbetsplats. Sedan gick vi över och pratade om Grekland, och vad dåligt människor kan må när ett land håller på att gå i konkurs. Därefter konstaterade jag att jag övertrasserat mitt konto. Något som inte hänt på många år. Kontot har varit tomt, men aldrig övertrasserat. Det har nu åtgärdats. Men de tankar jag tänkte från bankomaten till datorn var KRIS. Men därefter började det att lätta. Jag kom hem, promenderade till stallet och red min underbara häst!! Sedan snabb promendad hem ( jag har fått ihop 13000 steg idag!!) och iväg till Hedegården för hejdåfest. Men traditionsenlig pizza och kakkalas. När Josef höll tal så kom tårarna, det gör det jämt på dessa tillställningar. Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen. Jag är bara SÅ stolt över "mina" killar och MIN personal. De är fantastiska människor!! Allihopa och tillsammans är d...

Lämnat landvägen och vistas i asfaltsland ett dygn. Det är roligt, men det är oerhört skönt att vara hemma. Promenera runt på Östermalm och funda i dyra affärer. Det är lyx. Fast det är fynd så blir det inte billigt. Jag kan sakna det där att det mesta finns på armlängds avstånd. TItta förbi Svenskt tenn och Dramaten. Välja att äta lunch på Tysta Mari eller Beirut Café? Men jag valde Texas Longhorn, mums. Dyra krämer från NK hör liksom till. Men jag har ju medlemskort som jag använder på Granngården, så att jag samlar poäng, som jag sedan använder på dyra affären.Tunnelbanan skulle jag vilja slippa. Men efter sex timmar på benen så blev en promenad till Zinken allt för smärtsamma och alla mina kassar!! Somnade tidigt,fish and chips och två öl gjorde att magen stod i fyra hörn och jag fick sova på rygg. Tur för Linda, min värd att jag inte snarkar. Som sagt, det är skönt att vara hemma.

När jag började skriva den här bloggen så bestämde jag mig för att inte skriva om detaljer på mitt jobb. Dels för att inte lämna ut personer men också för att det mesta som händer på jobbet inte ska hamna på internet. Men vissa dagar är bättre än andra och idag kan jag bara inte låta bli att låta er ta del av mitt arbete. Det har varit en riktigt bra dag. Vaknade tidigt, inga problem att komma ur sängen. Stallet klart till 6.30! Iväg till Avesta och hämtade bil och ElseMay. Iväg genom gröten och grå vädret till Ludvika. Med trevligt sällskap gick resan fort, trots halkan. En mycket bra dag i Ludvika med intressanta föreläsningar. Tillbaka till Avesta och en stund med flera fantastiska kollegor och lika fantastiska ungdomar. Sedan ett pass kettlebells. Nu hemma och en mycket sen middag. Det är en sådan källa till energi och kraft att få ha duktiga och kloka kollegor. Och jag känner mig så stolt - nu blir jag lite gråtmild, igen- när jag träffar våra utflyttade killar och sitter och pr...

Känner att jag vill blogga mer, men tiden räcker inte till det, eller till datorn över huvudtaget. Jag håller på att ta avstånd från facebook. Relationer som saknar ömsesidig respekt måste ta andra former. Och så är det med facebook just nu. Jag har ingen lust att veta allt om mina vänners kontakter med sina vänner. Jag vill inte ha all den där informationen. Jag vill ha kontakt med mina egna vänner. Nej, då bygger jag på andra relationer. Just nu är det ljudböcker, körkortsteori, arbetsrätt och Ingrid Betancourt. Böcker är intressanta. Även om de inte är bra, faktiskt ganska dåliga, kan de trollbinda. Det är det där med att vara tvungen att vända blad eller byta cdskiva. Sitta kvar vid bordet eller ligga kvar i sängen, att önska att resan inte tar slut eller tvingas sitta kvar i bilen för att höra hur det går. Det är relationer med ömsesidig omtanke. Att någon, som jag inte känner, vet vad jag vill ha och vad jag behöver. Det är goda relationer.

Nu är det höst. Brasan är tänd för första gången den här säsongen. Mysfaktorn är på högnivå. Hittade en flaska sommarvin, som jag öppnade. Jag har druckit en flaska rosé i sommar!! Så jag har öppnat sommarens andra flaska vin för sommaren, bådar inte gott. Men hösten har sina tjusningar. Färger och friskhet. Jag ser fram emot förändringen. I helgen ska sommarblommorna vandra vidare till andra tillstånd. En del på komposten, andra till källaren.

Sitter och tittar på nyheterna känner mig lite konfunderad när det mesta av nyheterna tas upp av något som hände för tio år sedan. Attentaten i New York 9/11. Hela helgen kommer väl att då i detta tecken. En dag som de flesta av oss minns precis var vi befann oss och vad vi gjorde. Sjävl satt jag på ett socialkontor i London. Jag hade mottagningen den dagen. På väg upp till kontoret möter jag mina kolleger som berättar att någon kraschat in World trade center. Vi förstod nog inte rikigt vad som hänt förrän efter lunch. Några surrealistiska scener utspelade sig under eftermiddagen. De som jag minns bäst är när vi alla står i trappen och tittar på tvskärmen ute i väntrummet. Väntrummet är fyllt av människor. De flesat är flyktingar som sitter helt lugnt och tittar på samma skärm. De förstår inte vad som sägs och de bilder som sänds ut är sådant som de sett många gånger. Vi gjorde inte speciellt mycket den eftermiddagen. Jag hade ett besök. En afghansk man som varit asylsökande ...

Jag hamnade, vilket jag ofta gör, framför tv och "Fotbollens sista proletärer". Jag är absolut ingen fotbollsfan, jag är inte fan av proletariat heller. Men två minus blir ju ett plus!! Å det var bättre förr. Att följa IFK Götborgs resa, att se Torbjörn Nilsson, Dan Corneliusson m fl. Bättre, det kan jag kanske inte säga. Men det var annorlunda. Det finns något tilltalande i Torbjörn Nilssons inställning om vad meningen med livet är. Men 81 och 82 hade IFK Göteborg samma inverkan som Stenmark. De fick Sveriga att stanna upp, att förenas kring något som många egentligen inte var så intresserade av. Men det var något annat. Som sagt, jag är inte ett dugg intresserad av fotboll. De enda namnen på fotbollspelare är IFK Göteborgs lag under dessa år. Det fanns tre Glenn i samma lag, bara en sån sak. Varför minns man det? Å så snygga de var! Å så gamla de blivit! Men med enkel matematik måste några av dem vara mellan 55-60. Men inte Glenn Strömberg, aldrig en dag äldre än 25. Men...

När jag vaknade i morse hade någon hällt ut mjölk över hela landskapet. Det var 8 grader. Alla spindelnäten var daggvåt och det låg som gråa kuddar i dikena. Jag for i väg, något motvilligt, på yoga. Undrar hur klokt det verkar att ta sig upp kl 6.30 för en timmes yoga. Eller är det just det det är, klokt. Väl utkommen från gymet hade dimman börjat lätta. Älven var dock fortfarnade som ett tjockt töcken. Men där ovan var himlen blå och träden börjar att anta en rödgrön färg i toppen. Det var så vackert. Grått, grönt, rött och blått. Blå är förresten färgen på min tå, som fick ta stöten från en tekopp igår kväll. Hur stor är chansen att tekoppen landar med kanten precis under nagel på min "lång"tå. När den har hela köksgolvet att slå ner på? Min bästa tekopp från Nittsjö och min längsta tå. Inget lyckat möte.

tysken och jag! Vi hoppade en bana på 90 cm!! Jag var så stolt, mest över mig själv att jag var tvungen att köpa en lite rosett och sätta på boxdörren. Kände mig som ett barn. Men jag hade kontroll, när han tvekade gjorde inte jag detsamma! Vi kom över alla hinder utan vägran. Och det bästa av allt! 90 cm är tävlingshöjd. Även om det är den lägsta höjden!! Och nästan lika härligt, är adrenalinkicken! Jag känner mig som Lotta på Bråkmakargatan: Det är konstigt med mig, jag kan nästan allt!

så många dagar är det kvar på semestern. Några fler Facebook vänner har återvänt till arbetet. Men jag kan njuta två mornar till. Känns helt rätt att börja jobba mitt i veckan. Bara tre arbetsdagar, sedan helg igen. Kan kan berätta att light lavendel blev ljusblå på min vardagsrumsvägg. Nu till färghandeln och välja 2 nyanser ljusare, så får det bli.

Så heter färgen som just nu har provmålats på vardagsrumsväggen. Resulatet ska bedömmas i morgon. Jag har en viss dragning åt lavendelfärgat. Sovrummet på Krångedevägen målades i lavendel och hallen har en gråton som lutar åt lavendel. Jag är också den ende statlige tjänsteman som haft ett kontorsrum med lila väggar. När jag jobbade på Migrationsverket skulle vi flytta till nya lokaler och vi fick välja färger. Jag valde en lavendelnyans, vad annars. Det vara bara det att jag skulle ha kommit ihåg vad färghandlaren i Södertälje sa, när du har valt en färg, ta en nyans svagare. När målarna hade målat nästan hela kontoret frågade de om det verkligen var den här färgen jag ville ha. Det var försent att ångra sig så jag svarade: Naturligtivis! Som det statliga verk det nu var fick färgen balanseras med gråa gardiner och gråbruna möbler. Men GD:n tycket det var "orginellt!" och "bra med personlig touch".

inledningsorden i Lars Winnerbäcks Hugger i sten. Den låten passar bra en kväll som denna. Jag dricker ett glas kall glögg, äter oliver och ytterdörren står öppen. Det drar lite kallt och jag funderar på hur länge frosten ska hålla sig borta. Det är nästa mörkt och en stor flock med gäss flög förbi fönstret. Om det var möjligt skulle jag vilja stanna bilden, just där! Det är 9 grader ute, hösten är här. Visst, sommaren har gått fort men på något sätt att just den där övergången mellan årstiderna, i kväll höst imorgon sommar, eller..? "jag hugger i sten men jag tror att jag sakta börjar se en kontur några armar och ben jag jobbar mig inåt tills jag ser en figur".

Klockan 7.30 och jag bläddrar igenom föregående helgs Dagens Nyheter. Repotagen om dåden i Norge har ersatts av finanskrisen. Även om de saknar likheter i övrigt kan man kanske säga: Det var väntat! Breiviks skjutande på Utöya beskrivs som en persons vansinnesdåd. Men det handlar om flera års glidning av främlingshat och främlingsfientliga partier i parlamenten runt om i Europa. Vi måste inse att de som företräder dessa pariter i media har en kader av människor bakom sig vars åsikter kommer till uttryck i bloggar och twitter. Något som vi andra kan undvika att läsa. Men det kan väcka en galen människas hjärna till dessa dåd. Extremism är farligt, oavsett var den uppträder. Jag tror inte att det finns många onda människor i världen. Men det finns massor med människor som är vilsna. När de inte ges tillfälle till diskussion med andra människor och ofrågandesättande av sina idéer (och handlingar) så kan det bli hemska konsekvenser. Och SD måste ta sitt ansvar, för personer som vill he en...

Fredag: promenad till stallet, mockat, promenad hem, läst en bok. Det blev inte mer igår. I dag har jag försökt rida, men regnet kom med besked och jag red bara 40 minuter. Har bakat och lagt in gurka. Jag åt egna vaxbönor och grilland haloumi till lunch. Det känns som att det är som en lördag på hösten. Men sommaren är det fortfarande. Varmt och kvavt. Nu sover jag middag och ska titta på tv en stund. TV:n har fått flytta upp i biblioteket eftersom det ska målas på undervåningen. Eftersom jag ska dra ner på tv-tittandet till hösten så tror jag att tv:n ska stanna på övervåningen. Helgen fortsätter i ingenting tecknet. Gör det jag känner för om det inte blir något så är det helt ok. Ikväll blir det fest i Nor. Även om det är någonting så är linjen den samma.

När jag sitter i bästa semesterstämningen hör jag den här nyheten på tv: Flicka fortsatt försvunnen från tågresa Den elvaårig flicka som under onsdagsnatten försvann efter att en konduktör på ett tåg från Örebro till Göteborg tvingat henne av tåget i Kumla då hon inte kunde visa upp sin biljett, är fortfarande spårlöst försvunnen. Det här är rasism och ingenting annat! Jag vill inte ens spekulera i vad konduktören gjorde för antaganden om att en 11-årig flicka saknade biljett. Kl 8.30 återfinns flickan i centrala Kumla. Kan ni föreställa er vilken natt hon haft? Och vi ska ta emot barn på ett värdigt sätt i det här landet. Men det gäller visst inte personalen på SJ!

Jag vill inte skryta men är lite stolt över mig själv. Två pass på gymet igår kväll, core och zumba. Lagom slut under passet men har träningsverk i mage och ben idag och det är väl det som är meningen. Det var en fantastisk sommarkväll och med två doftljus från Partylight (jag har några som jag måste elda upp innan höstsäsongen börjar) hölls myggorna borta. Klockan 11 gick jag in och lade mig. Det var helt lugnt och så skönt och bara se hur solen sjunker och mörkret lägger sig är så otroligt lugnanden. Och det bästa med det är att det är något man kan ägna så åt även när vardagen kommer. Men än är det många dagar dig.

Jag har varit tre dagar på Gotland. Men det kändes så mycket längre. Jag tror att det beror på att vi inte gjorde något särskilt. Bara var, koppla av rida, äta god mat och dricka gott vin. Ja vad mer kan man önska av en semester. Jag träffade min gamla häst. Och han har blivit lite äldre och lite gråare. Men han har det bra, och det är skönt att se. Men ändå känns det lite sentimentalt. Gotland är så nära med känns så annorlunda. Har du inte gjort det, ta färjan vettja. En blandning mellan semesterresa och pendeltåg. Men utsikten kan vara bedårande. Om ni undrar vad jag gjort med bilderna så beror det inte på för mycket vin eller dålig fotograf. Den här gången är det utrustningen.

Igår hade vi Slånkhoppet på ridklubben. Först en Pay&Jump, det innebär att man hoppar en bana på valfri höjd. Jag hoppade 60 cm och 75 cm. Tekniken är väl sådär. Men jag är stolt över att jag ställde upp och att skänkel låg där den skulle, fältsits och tramp i stigbygeln. Sedan hade vi höjdhoppning. Ida E-H, Elin, Ida B och Susanne! Vilka tjejer!! Och vilka hästar!! Det såg så enkelt ut. 1,65!! det är samma höjd som de högsta tävlingar Internationellt går på. Och det hoppade Ida och Ida. Susanne och Elin var både med till 1, 40. En normal häst ä ca 1,65. Det var spännande och imponerande. Ida E-H vann, hon hoppade 1,65 utan att riva. Det är min personal det!! De fina bilderna har Kristin Piggelin Berggren tagit.

Igår kom ett sms. En kompis tonårsdotter har fått en stroke. Ännu en gång något som bara inte händer. En tjej mitt i livet, full med liv. Flickan kom till sjukhus snabbat och vidare till IVA-vård ännu fortare. Hon är kontaktbar och pratar. Men ännu en gång en påminnelse om hur fort våra förutsättningar kan ändras. Att ta vara på varje stund. Mina tankar går till familjen. Å även om jag vet att det är en förfärlig tanke så vill jag inte att en familj där man ställer upp varandra och andra ska behöva drabbas på det här viset. Det är inte rätt tillfälle att prata om rättvisa, men den här familjen ska inte drabbas av sånt här! Nu håller vi tummarna och hoppas på det bästa. Jag då, jo tack slånkar vidare. Igår var de marknad och lunch på HIP gården. På kvällen träning för Bettan. Vaknade med tränigsvärk i magen. Tack för det. För att hinna med allt idag gick jag upp kl 6.30. Sotat pannan, städat källaren, vattnat och rensat. Idag blir det familjerally med Helene. De ska bli kul. Hennes sö...

Invigningen på By slånkvicku avklarad! I kyrkan Det var en morgon i beslutsångest. Men så här efteråt känns de som de bästa beslutet. Besökarna lämnade kyrkan varma och glada och många åkte till Hembygdsgården och drack gott kaffe. Det var så fint. Jag har fått ett nytt favorit band: Downhill bluegrassband. Så himla bra! Ståbas, mandolin och banjo, därtill fiol, gitarr och dobro. Får ni tillfälle gå och se och lyssna!! Årets Bybo, Björn, blev rörd och glad. Och han är så värd det. Jag känner mig stolt över att styrgruppen var eniga om detta beslut och att vi fick godkänt av de övriga byborna. Nu är det bara resten av veckan kvar. Men en bra känsla i magen ska jag slånka så att det står härliga till. Det är härligt att göra saker tillsammans.

Jag började läsa Ingrid Betancourts bok "Även tystnaden har ett slut" tidigare i veckan. Den handlar om hur hon hölls fången av FARC-gerillan i Colombias djungel i 6 år. Det är en fantastisk berättelse, otäck så att jag ibland måste lägga ifrån mig boken för att komma bort. Men ikväll känns det inte så angeläget att läsa. Berättelserna från Norge är så fruktansvärda. Under en timmes tid sköt, mejades ungdomar ner på Utöya. Två killar berättar hur de gömt sig bakom en sten och utanför dem i vattnet flöt en död flicka förbi i vattnet. Det är bara så fruktansvärt, jag kan nästan inte skriva om det. Jag kan inte i min fantasi föreställa mig annat än förlamande panik. Hur kroppen blir stel och jag kan inte röra mig i ur fläckan. Det finns många ungdomar runt världen som upplever detta varje dag. Men de här ungdomarna hade åkt på ett sommarläger för att festa och ha kul, bo i tält i spöregn. Deras föräldrar skickade inte iväg dem in i en massaker. Det finns inte ord.

Har gått och retat mig på engelsmännen några dagar. News of the world, the Sun och Rupert Murdoch. Jag hoppas att ni som har läst dessa tidningar delar min upprördhet. Jag slutade läsa svenska kvällstidningar när både Expressen och Aftonbladet hämtade nyheter från News of the world. Det är ungefär lika tillförlitligt som att Clark Olofsson skulle vara chef för Kriminalvårdsverket och Christer Pettersson för Socialstyrelsen. News of the world var den tidningen som såldes i West end när man skulle ta nattbussen hem. Det var i alla fall något att titta i så att man inte somnade på nattbussen. Jag är inte förvåndad över deras journalistiska metoder. Synd att de på grund av Murdochs 20 %-iga marknadsandela av nyhetssfären i England har spridit sina tekniker. Men det är lite som i HarryPotter världen, de onda tar över det goda. Men det goda vinner till slut. För att göra saken värre så måste Camron avsluta sina besök i Sudan och central afrika för att vända hem och reda ut krisen - Men hall...

Det har varit torka. Gräsmattan är snustorr. Mycket som är negativt. Men myggen får ingen ny enerig och det är ju bra. I bilen, på vägen hem i spöregnet hör jag ett radioinslag från norra Kenya. Där flyktinglängren är överfulla med somaliska flyktingar som inte haft regn på 2-3 år. De tvingas lämna sina hem när djuren börjar dö. De tar med sig de sista djuren på sin vandring söderut. De sista getterna här proviant. Den kvinna som de intervjuade hade vandrat i två veckor med sina sex barnbarn. De sista dygnen hade de inte ätit. Flyktingskap är en fruktansvärd. Sänd en tanke till de föräldrar som skickar sina barn till en bättre framtid i en värld de inte kan ana. I veckan har mina tankar varit hos föräldrar vars barn jag har ansvaret för. Om de kunde läsa detta vill jag bara säga att jag ska göra allt jag kan för att era barn ska få det bra. Jag skulle ta hand om fler om jag kunde. Jag sätter mig på trappen njuter av regnet och inser hur viktigt det är att uppskatta de självklara sak...

Att vara vanlig Att göra vanliga saker Att prata med vanliga människor oom vanliga saker. Vardagen är en underskattad företelse Som småkakor, kaffekoppar Skogaholmslimpa och mjölchoklad Eller en nytvättad handduk som luktar - rent.

Glider in på reprisen på Taube på Gröna Lund. Och som den allsångsfantast jag har varit i många år, även om det börjar avta, blir jag fast. Det är något speciellt med Taube. Lill Lindfors och Håkan Hell... ström eller strand, kommer ialdrig ihåg. Men bra är det. Och Sven-Bertil Taube är så bra. Jag har en släkting som är i min ålder. Hennes store idol var Sven-Bertil Taube. Hon var 11 år! Tror ni att vi andra tyckte hon var en tönt eller? Men hon var bara före sin tid, 30 år sådär. Sven-Bertil Taube är en stilig karl. Jag säger inte att han är snygg, det är inte Lars Winnerbäck heller. Men Sven-Bertil Taube är stilig. Det är inte Winnerbäck heller. Sven-Bertil är snart 80 år!! Dagens sommarpratare, CG Wachtmeister. Jag har aldrig hört talas om honom tidigare. Men hans kärleksförklaring till kor får mina ögon att tåras. (Medan Sven Nylander fick mig att knyta näven och fundera över vilka människor som blir förebilder för ungdomar.) Hur som helst jag har börjat plocka av hallonen s...

Det blev konstigt i morse, jag tror att jag ställt klockan fel och vaknade en timme senare än jag trodde. Eller tog det en timme att mocka hästboxen? Märkligt! Väl hemma hann jag i alla fall dammsuga bilen och klippa gräsmattan. När jag tog dynorna till trädgårdsstolaran för att gå in kom regnet. Perfekt. Nu blir det grönsaksoppa. Sedan ett yoga pass och ridning. En ny arbetsvecka imorgon.

Har man känt doften av blommande lind så glömmer man den inte. Det är fantastiskt. Det blommar för fullt på Björka. Nyslaget hö, dagg vått gräs och nyklippt gräsmatta. Ja , det var som att cykla hem genom en Evert Taube visa. Väl hemma satte jag mig för ut och läste boken "En del av mitt hjärta lämnade jag kvar". Bra bok! Jag hade inga glasögon på mig, ser inte mer än 5-10 meter utan. Men jag hörde när de kom. Som en buffelhjord över savannen. Men det var koflocken som var på väg ner till sjön. Jag förstod då varför det var rådjuren som gick vidare i evolutionen. Korna har mer stannat i dinosauriestadiet. För det var ett hiskeligt prassel och oljud när de drog förbi. Inget smygande, eller bara en anig om att björkslyn rör sig. Jag läste min bok kände dofterna och nu men en accent av en ny Partylite favorit, som jag har glömt namnet på. Men det är lindblommorna som med sin söta doft intar hela sommarnatten.

När jag kom hem från jobbet satte jag för att läsa dagens tidning. Det var nästan helt tyst. Bara en desperat geting som försökte ta sig ut genom det stängda fönstret. Just det var som ett stileben över sommaren, i 3D. Getingen, surret, de blommande pelargonerna mot den blåa himlen och trädkronorna. Ja just det, tidningen. Jag läste en artikel om träning i mindfulness. Förstod liksom inte vitsen med det.

Tre dygn senare sitter jag i soffan med hettande, brända kinder ömma fötter och ett varmt hjärt. Det jag skrev i fredags stämmer, i år också, Trots alla irritationer så är slutet lyckat. Alla som har jobbat ägnar sista timmen till att tala om för varandra hur duktiga vi varit, funktionärer som kommer utifrån öser beröm över oss. Det behöver vi för att bestämma oss för att det är värt besväret och vi vill göra det nästa år och nästa år och nästa år....Det är så himla roligt !!

Idag har jag flaggat hela dagen och det har gett gott om tid för funderingar. Men inte alltför mycket, höll på att missa några gånger ... men det gick bra. Ridning är en bra sport på många sätt och vis. Killar och tjejer tävlar på samma vilkor, barn och vuxna tävlar under samma förutsättningar, nästan. Det underbara att anordan tävlingarna är att ALLAs insats behövs och alla kan hjälpa till. Barn blir vuxna genom att härma vuxna och behöver får vara med på samma vilkor, utfrån egna förutsättningar. Just i denna tanke ska jag fälla ner målflaggen, vänder mig om och har en meter till målkonen. Jävlar... får liksom hoppa sista biten för att hinna. Men det gick ju bra.

Årets värsta och bästa helg står framför mig. Vi har ponnymeeting på ridklubben. Dagarna innan är hemska. Sena kvällar, frustration, irritation, oro. Och detta jävla hö-köra!! Vi är inte så många i vår klubb. Och vi behöver hjälpas åt. För en ideel förening är inkomster av det här slaget nödvändigt. När jag orkar lyfta perspektiven så funderar jag över hur mycket vi omsätter i ideeltid, skänkta varor med mera. Men igår kväll tog irritationen överhanden. Jag undrar varför jag överhuvudtaget bryr mig. Jag har inga barn som tävlar, jag tävlar inte själv jag.... vet inte vad och varför jag inte får ägna mig åt annat. Det är som ett jävligt jobbigt träningspass. Det gäller att låta kroppen minnas känsla från förra året. När vi sitter på söndagkvällen, allt har gått i lås, alla är glad och vi är för trötta för att fundera över vem som inte gjorde vad eller vem som lovade något som vi inte skulle lova. Eller igår kväll när jag på ren adrelin hade mockat och plockat undan de sista och som s...

Grannarna har en sommarkanin som jag är morgonskötare till i några dagar. En vit herre som bor i trerum med matplats och avträde och har en fantastik sjöutsikt från bostaden. Idag när jag öppnade dörren och gav honom några nyplockade maskrosblad satte han sig på bakbenen och tuggade, blundade lite och tittade ut mot sjön. Han verkar ha ett bra liv.

Idag fyller Hasse Alfredsson 80 år och vi lyfte på hatten! I slutet på 70-talet introducerades Lindeman i vår familj. Jag vet inte hur många gånger som vi suttit vid matbordet och dragit Lindemän. Punkrockare, fotbollstränaren, stugägare, geologen, nattfjärilen... det finns massor. Att vi sedan kunde alla utantill (nästan) tyckte vi var roligt. Men jag vet inte om alla i omgivningen tyckte det var lika roligt. I vuxen ålder har jag förstått att det inte är helt normalt att börja leverera konstiga citat om någon säger vikarie, fotbollstränare, gröna sidan upp eller andelsstuga. Om en person börjar prata om sannolikhet så har jag en utläggning om Harrisburg. Något som många har glömt eftersom det med största sannolikhet aldrig hände något i Harrisburg.

Just nu är det inte bara vilda myggor som jag har runt mig. Två rätt så tama kattor... Men det är ett rådjur som skäller nere vid växthuset. Från andra sidan sjön, vid stallet, hör jag fortfarande räven som kikade fram när vi fikade. Den låter mycket märkligt. Fåglarna har dock somnat. De väcker mig troligen tidigt i morgon bitti. Eftersom de använder dygnets först ljus timmar, just det kring 3-4 att öva ungarna i flygning. I morse när jag cyklade till stallet kl 6 satt en ormvårk på telefonledningen, några meter (nåja)över mitt huvud. Behöver inte åka på safri heller. Men ny har myggorna blivit fler så jag tror att någon av dem måste dö.

Måndagkväll,klockan är 10, det är 20 grader varmt, solen håller på att försvinna bakom husknuten. Jag sitter i trädgården med ett glas vin ( det är ju ändå måndag). Det är en (1) mygga, som jag inte ids döda. Jag har haft en lugn, men effektiv dag på jobbet. Cykla till och från, det blir en mil. Varit på ridläger på kvällen. Känns det som jag behöver semester? Nej tror inte det. Trots att det är lite Midsomer varning på By så är det en fantastisk plats. Likheten med Midsomer beror inte på mord utan plötsliga dödsfall av olycker. Fyra stycken på ett år. Det är fruktansvärt. Det senaste var en äldre dam som körde av vägen med sin bil för helgen. När jag åkte hem från jobbet körde jag förbi bilen, med den avlidna damen, men såg inte bilen. Det känns fruktansvärt. Och det förtar lite av den underbara sommarkänsla.

Jag har betalat för en träningskort, men väljer att lassa grus och köra med grästrimmern idag. Men snål som jag är så mal det i mig. Jag borde utnyttja kortet, men men en husägares våndor, tiden räcker inte till allt. Midsommarhelgen är över och vare sig vi vill eller inte, nu är det sommar. 17 grader varm och moln på himlen. Ja,vad ska man säga. Greklandssemester, never. Inte mellan maj och september. Jag har firat en traditionell midsommar. Hembygdsgård, folkdans, grill och träffa mycket folk. Österrikarna är återbördade till sitt Heimat idag (de åkte härifrån igår). De killar som bodde hos mig tillhörde inte den pratasamma typen. Men till slut pratade de i alla fall med varandra. Jag får väl skylla mig själv. För i samma stund som de sa att de pratade engelska försvann den lilla tyska jag lärt mig. Det är intressant med kulturutbyte. Det är mycket som är kulturutbyte, frukost ätande lika mycket som folkdans. I en annan värdfamilj hade en av gästerna undrat om frukostätandet innebar...

Det finns regn och det finns regn... I går kväll var det den där sorten som förutsätter att det finns ett tak att gå under eller ett rejält regnställ att ta på för att jag ska uppskatta det. Jag höll mig inomhus. Det dundrade ner, avtog och kom igen med ny kraft. Hela kvällen. Tvbolagen hade dock torka. Det fick bli P2 på radion och Ridsport. Knepig musik, men avkopplande. Regn är oerhört avkopplande om man inte är i behov av uppehåll. Ljudet som likt en merpetummobile bara fortsätter, ändrar lite karaktär med vindpustar när det tar i mot fönstret. Det är synd att ta bort det med tv-ljud.

Imorse skördade jag den första rädisan i växthuset. Den första som såg ut som en rädisa. Vaxbönorna har vuxit 3 cm sedan i går morse. Tragiken ligger i att en bondböneplanta har gått av. En fråga om hur frön i växthuset kan förflytta sig återstår att lösa.

Sommaren är här! Semester, sol och bad...Igår blev jag nockad och kunde inte komma ur soffan. Skyller på åskan, som aldrig kom. Idag tog jag cykel till jobbet. Det är fantastisk. 5 km genom svensk försommar, fågelsång och rådjur, 23 grader varmt. På väg mot det bästa jobbet. Inte en tanke på semester. Jo förresten, för på semestern kan jag sitt 2 timmar med frukosten i trädgården istället för 1 timme. Jag kan vattna och rensa i odlingarna och klappa kattorna hela dagarna. Sitta och läsa i kvällssolen och hela natten och behöver inte gå till sängs kl 22. Kanske är det de små sakerna som är skillnaden på semestern? Nu sitter jag på jobbet och dricker kaffe, hör grannens tupp gala och hästarna gnägga. I övrigt är det tyst och bara lövens sus hörs genom det öppna kontorsfönstret.

Jag hörde en intervju på P1-morgon. Det handlade om Sveriges stöd till NATO-styrkorna i Libyen. Någon expert från FMV, tror jag att det var som intevjuades. I varje mening frågade programledaren, tillika intervjuaren: Är det det NATO vill ha? När hon sagt det upprepade gångar kom tankarna på Sven Melanders sketch: Vad barn vill ha? Han är reporter och frågar en liten flicka vad hon vill ha. Flickan vill ha en docka, leksaker, mat mm mm. Reporten blir mer och mer frustrerad. När flickan förtvivlat och efter hård press skriker FRED. Säger han lungt: Fred, det är vad svenska barn vill ha mest av allt. Nu tror jag inte att det är fred Nato vill ha mesta av allt.De vill nog inte ha en docka heller. Jag har ingen aning om vad NATO vill ha. Lyssnade inte så länge, var bara irriterad av hur en reporter i direktsändning styr intervjuen tills den som ska svara säger rätt - eller fel svar.

Jag vet att det kanske är lite småttigt. Många har vunnit större tävlingar. Men som jag sagt tidigare. Jag har vunnit över mig själv, många gånger det senaste åren. Och det här var lite pay-off-time.

Åter igen har jag gjort något som jag inte trodde jag skulle klara av. Jag vann KM i dressyr. Det var väl inte så hiskligt höga poäng. Men jag vann! Så jag njuter av det. Jag red på godkända rundor. Och tysken går från klarhet till klarhet, bara en sån sak. Jeanetta sa att jag skulle andas vi varje bokstav, 10 meter mellan bokstäverna, då blev det till att hyperventilera. Men istället för att börja ratta gjorde jag som jag tänkt innan. Bara det är ett framsteg. Att hålla koncentrationen och hålla sig till planen. Sedan kan någon säga att det var tränaren som dömde, att konkurrensen var liten mm mm. Men jag gjorde mer än jag trodde mig själv om, det är huvudsaken.

Äntligen, eller snarare REDAN!!Veckan går mot sitt slut. Oprah har stängt av tv-kameran och med vedmod och viss stolhet hade jag 9rätt av 10 i DN:s frågesport om hennes tv-karriär. Inte för att den varit speciellt svår att följa. Men jag har följt henne, köpte första numret av hennes tidning, följt hennes jojobantning och försvarat henne inför amerikaner som tycket att hon är helt fel. Men det kanske bara bekräfter att vi aldrig kan bli helgon i vårt eget land. Men jag står för det: Jag gillar Oprah! En kvinna som ger av det goda till andra människor. Jaja säger någon men hon tjänar massor på det. Sowhat, säger jag. För några kan det betyda mer att få tillgång till en trygg skola i en kåkstad i Sydafrika än att fundera på syftet hos givaren. Vi som har i överflöd, vi kan välja mellan goda syften och inte så goda syften. Jag sliter på några timmar till och har en dressyrhelg framför mig. Hoppas på sol, men inser att oddsen är låga. Oddsen för städning här bra mycket högre.

Livet är fan inte rättvist. Iblan känns det tungt. Och det kan ge lite skuldkänslor att tänka att vissa människor kan bara ha det. Medan andra är värda det bästa. Men nu är det inte så. Frågan om meningen med livet ställer sig själv. Eller kanske vad som är meningen med det som händer oss. Vissa händelser lämnar oss med ett stor VARFÖR? eller Varför just jag? Att hitta meningen och syftet att gå vidare kan ibland vara svårt, men nödvändigt. Även om det tar lång tid. Let´s make this our University, sa Nelsom Mandela i kalkstensbrotten på Robbin Island. Fattar inte hur han fick ork, enerigi att bara kasta in handduken. Att hitta något lärorikt i varje situation. I´ll keep you in my prayers..

Tro´et eller ej men alla blir frälsta. Senaste anhängarna ät två kollegor, en kvinnlig och en manlig. Hur levde vi innan vi upptäckte denna undergörande tiktur?

Än en gång tv-lös. Åskan tog digitalboxen i torsdags. Så nu blir det radiolyssning istället. Hoppades slippa alla rit-Olor. Men de finns även på radio. Jag håller för öronen och tänker bort det, sjunger en stump. De djupgråa molen drar in väster ifrån, kanske blir jag utan ström vad det lider. Har läst några andra blogga. Och jag blir betänklig över språket och formatet. Inte för att jag tycker att jag är bättre. Men om det bara är svordomar och klagolåtar... vad vill de då dela med sig av? Jag har inte så mycket att klaga på. Skulle vara det funktskadade badrummet och priset på värmepellets... Att uttrycka en åskikt eller berätta något som kan få andra att roas eller tänka efter eller reagera på. Däremellan kan man kanske ge uttryck för en negativ åsikt. Men det finns många som bara talar om hur dåligt det är och hur illa de blir behandlade. Som sagt, jag kanske har det bra, trots fuktskadat badrum och oservad bil. I helgen kom korna! Det ger ett nöjsamt prassel till fågelsången. Jag ...

Boksläpp och skivsläpp så varför inte kosläpp. Alla var där. Och ni som inte var där missade något riktigt trevligt. Ni som kan komma upp med något som slår vårkänslor hos nyss utsläppta kor kan väl berätta vad det är. Och ni som inte upplevt något kosläpp, gör det snarast. Tack till Johanna och Hasse och Storbyns bystugeförening.

Jag försökte hålla fast vid mina principer som nybliven antiroyalist. Men det gick inte så bra. Jag halkade in på BBC och The Guardian. För när till och med the Guardian hade kyssen som första bild på hemsidan kan det väl inte vara helt fel. Men det är det här vältrandet. Helst i Dianas öde. Hennes bröllop. När till och med uppdraget att vara tärna går i arv måste man väl förstå att det börjar gå över styr. Och när BBC gör ett helt program om gamla brudtärnor. Snacka om att att leva i det förgångna. Men det är väl det som engelsmän är bäst på. De tror på fullt allvar att "the sun never sets over the British empire" och att Indien är "the Jewel in the Crown". Nejmen jag köpte mig ett par nya skor. Reebook easytone. Här lever vi inte i det förgångna. Innan vi vet ordet av är rumpa och lår historia. Träningsvärk efter första dagen. Det bådar gott. Tänk vad roligt de skulle vara om Kate hade easytone skor under brudklänningen, men det hade hon inte.

Jag brukar undvika tv-program om sociala missförhållanden. Det är en yrkesskada. Så ikväll väljer jag ett program om The Royal Wedding. Men inser att jag nog är republikan. För vilken jävla smörja. " the royal family is not to fussy about food ". Nähä, konstigt för när började engelsmän bry sig om mat. Helst en familj med anknytning till Skottland. Jag säger bara Haggis, punkt. Har tidigare varit hängiven anglofil. Men nu säger jag nejtack. I en värld där kloka människor har saker att berätta vill jag inte bry mig om var Kate köper sin skor. Idag går all kred till Patrik Sjöberg. Det han gjort är stort och jag hoppas att det kan hjälpa andra barn. Men visst börjar bilden av idrott som en frisk fläkt i barns liv komma på skam. Att barn som mest behöve justa vuxna är de som är mest i riskzonen. Men faktum kvarstår, hatten av för herr Sjöberg

Nu är det gjort. Och jag gör så gott jag kan, försöker att inte fuska. Kan vara någon kilometer på resor. Men i år (ifjol) har jag skrivit upp ALLA gånger jag åkt med bilen till stan. Jag pratar naturligvis om delklarationen. Det här är det enda jag har tillsammans med Mona Sahlin, att det är ganska häftigt att betala skatt - nja, kanske inte att betala skatt. Men tänka vad vi får för skatten. Betänkt alternativet. Sen kan någon t ex klaga över att vi får göra ROT och RUT avdrag. Men det kanske skapar några ytterliger arbetstillfällen och det är väl bra. Ja, hur som helst så är det skönt och så himla enkelt att någon annan håller ordning på mina siffror. Och det stämmar alltid. Tack för det Skatteverket!

Efter tre dagars vila är jag åter uppstånden. Njuter söndagmorgon med kaffe. På en måndag, så det kan vara. Solen skiner, naturligvis. Ett lugnt radioprogram och en gammal veckotidning. Så här ska det vara. Men om det är så här hela tiden så skulle jag inte uppskatta det. Iväg till stallet för promenad med tysken (läs gårdagens inlägg) Han har nog lite ont i kroppen idag, å det kan han ha. Sedan ska jag ta mig an min bil. Den påminner om en traktor på insidan och en endurohoj på utsidan. Efter det så ska dammsugaren gå igenom huset. Det mesta av kattornas vinterpäls har hamnat under sängen. Vilket kan vara en orsak till att jag nyser och snorar. Det är snudd på ohälsosamt. Så vad dag lider kommer jag att gå från en underbar helgmorgon till en vanlig måndag.

Fint väder för uteritt i dag. Härligt.. men vi gjorde det lite annorlunda, hästen och jag. Jag red iväg med Emma. Det gick ju bra. Fint och fåglarna sjöng. Men när vi skulle vända och gå hem tänkte jag och tysken lite olika. Han gjorden en helomvändning och jag tog ryggläge. Sen sprang han hem i full galopp och jag promenderad i rask takt. Det var ju den ultimata motionen för oss båda tror jag. Om någon av er där ute längs landsvägen har träffat en häst som fullkomligt hatar att vara i skogen, nej jag tänkte väl det. Men min gör det. Han gillar sin box. Han gillar ridhuset och det är ok med uteridbanan. Men skogen, då säger han Nej tack. Det är synd för det ljuvligt i skogen så här års. Men som sagt nu ska jag omskola honom till hund - tysk jaktterrier får de bli. Han är liksom inte schäfertypen. Och gå långpromender i skogen. Han är mer som en dåligt tränad jakthund. Springer hem och lägger sig på trappen när han inte vill vara med längre. Nu undrar ni hur det gick för Emma? Bra, henn...

Kom hem kl 3 i natt. När hände det senast? Inte på det här seklet i alla fall! Men kul var det. På lokal med mycket folk och god, mycket mat Å billigt. Ja ni ser själva det är något som inte verkar stämma! Men så var det faktiskt. En riktigt trevlig kväll. Alla verkade nöjda, å någon bokade in nästa år igen. Eftersläckning på Grenvägen. Å det vär där det riktiga sömntåget kom. Hade missat två tidigare på kvällen. Men det här var det sista, last train to dremland. Men hu så jobbigt det var att köra hem. Men plötsligt händer det -- igen. (den rubriken har jag använt några gånger.) Kommer till Sjövik och det är månsken över Bäsingen. Det är så fantastiskt vacker, alldelens i trätopparna, apelsinfärgad och på 3/4 . När jag kom ut i By hade det börjat ljusna. Över träden i öster hade himlen skiftat färg från nattsvart till djupblå. En timme till å det hade varit ljust. Hann reflektera lite över tiden - Hur många gånger har jag eftersläck hos familjen på Grenväg- som inte alltid bott på Gren...

Man ska äta ägg till påsk! Gör det någon skillnad om jag äter ekologiska, närproducerade, stekta, kokta, med majonäs. Eller kan det till och med vara sockersöta, fyllda med choklad, lila och gula. Ja inte vet jag? Men jag äter alla. Just nu har de varit många lila. De har en tendens att lämna en en beläggning på tänderna och en konstig känsla i magen.

Idag har det varit en BRA dag. Inledde med ett yogapass. Den som inte provat yoga anbefalles att göra detta PRONTO. När man klämmer till körtlarna i halsen med ett shoulderstand och djupandning får man energi och harmoni som räcker hela dagen. Trots motgångar idag så har jag tagit det med fattning. Kvällens dressyrträning gick riktigt bra. Nu avslutar jag kvällen med Pluras kök. OCh jag kan inte annat än älska karl. Nu när han satt på sig skjortan och allt. Jag vill också har Carla Johnsson i köket som knäpper på gitarren när jag gör carpaccio. Å jävlar vilken entrecote! Ska nog göra en lammstek till helgen, på ren inspiration. Men den kan försvinna och det blir nog broccolisoppa. Undrar om jag ska avsluta dagen med lite meditation? Ooooomm.

Vaknar till att ännu ett grannland har valt in främlingsfientligt parti i sitt parlament. Hur tänker de? Att finnarna vill fortsätta att ät äggpiroger och det där äckliga svarta smeten, må väl så vara. Men det är skrämmande. De som tror att invandringen ställer till problem borde läsa historieböckerna, några gånger till. Vad gjorde finnarna under kriget. Jo de skickade sina barn till överlevnad i Sverige. Och vad skulle den svenska industrin vara utan invandrad arbetskraft? Ja, inte vad den är idag ialla fall. Varför är den enes skäl för att flytta till ett annat land mer legitimt än den andres?

Om det var möjligt att stanna tiden skulle jag vilja göra det just nu, just här. Söndagmorgon, solen skiner det är 13 grader varmt, fåglarna sjunger och som en baston i fågelsången hörs Storspoven. Det är så där avstannat att det känns som att vara på semester. Nu är det inte semester. Jag har massor att göra. Men jag är stolt över mig själv som stannar upp och njuter en stund. Det är bara det att den här tiden går så fort. Om några veckor är det över och vi går in i något annat. Fåglarna tystnar och myggen har troligen invaderat. Men bara just nu, stanna upp och njuta.

ligger och funderar över delaktighet. Är det ett krav? Eller är det ett ansvar att vara delaktig? Men om jag inte vill vara delaktig, jag vill bara göra min del.Jag vill inte vara en aktiv aktör som tar något större ansvar för förändring och utveckling. Är det ok? Nja, tveksamt, eller kanske, det beror på vad det handlar om. Ska nog ändå ta den där fega vägen - orkar inte med tjafs och jag orkar inte med när man inte vill lyfta blicken. Jag tror att de är då vi snubblar på våra egna skosnören. (rubriken till det här inlägget är en sångtext av Dan Hylander)

jag ska skriva inledningen till programtidningen...stön pust och ojdå. Bara för att understryka mediastressen har jag signat i på twitter. Man ska jag twittra? Hoppas inte, jag ska inte fatta mig kort. Jag ska göra långdragna slutsatser och det räcker inte med 140 tecken. Det räcker inte för mina tankar. Jag tänker för mycket och skriver för lite. Och för litet. Så 140 tecken är för lite för mig. Om någon har några fina idéer för min text, den ska vara klar i maj. Bra förslag emottages med glädje.

Grå väder idag! Men 9 grader varmt och snön bokstavligen ångar bort. Jag kan stå ut med dimman för det är snön som antar ett nytt element. Svanar, hackspetter och alla andra fåglar som vaknat, återvänt eller bara vill tala om att det är vår gör sig påminda. Hörde på ett radioprogram att om man pratar väder på en fest så är det en misslyckad fest. Jag lär inte bli inbjuden på många fester. Jag är just nu helt fixerad av hur vädret ska utvecklas.

Vilken jävla vecka!! Men nu är den slut och kommer aldrig mer tillbaka. Å tur är det. Jag har varit som ett utskitet plommen varje morgon och hur jag varit på dagarna ska vi inte prata om . PUNKT Nu är det helg. Den inleddes efter ett pass på gymet, lagad dator och en vända till en nyöppnad ICA affär. Den stora händelsen i en småstad verkar det. För vi är där, allihop. Jag hittade en ny favorit, Kung Markattas rotfruktschip till det drickar jag mangoRamlösa. Fredagsmys. Men tillbaka från helvetet kom jag med hjälp av en ridtur som gick riktigt bra. Nu ska jag fortsätta på den meditativa vägen med senaste numret av Allt om mat och Love, eat and pray. Sovmorgon imorgon. Så från ett utskitet katrinplommon till ett spänsigt och fin victoriaplommon imorgon.

Idag ska jag skriva om något som ni som bor vid landvägen kanske kan känna igen er i. Ni som bor i asfaltsjungeln, för er är detta någon okänt. Det är vår när bönderna kör ut dynga, det är vår när timmerbilarna kör hela nätterna för att få ut timmer innan tjällossningen. Så tro det eller inte NU ÄR DET VÅR!! Så snälla ni, vid landsvägen, gnäll inte på att vägarna är skitiga och att bilarna ser ut som de har gått novemberkåsan ( endurotävling, för er i asfaltsjungeln). I brist på annat så är detta ett vårtecken, så gott som något. Ett tips, tvätta inte bilen än! Gör ni det får ni skylla er själva. Visst kan det vara fint med skinande lack i vårsolen. Men det försvinner så fort. Det är ingen idé att tvätta bilen än! Idag är jag på ett sällsamt gott humör, vet inte vad som skulle få mig att se ett moln på himlen? Inte ens när jag kryssar mellan högarna av härligt förmultat hästgödsel på landsvägen, eller lerklumpar stora som spädbarn.

Kan något som aldrig slutat vara repris? I såfall kan jag meddela att vintern går i repris. Snö och minusgrader! Jag ligger i soffan i mitt för dagen rosendoftande hem och tittar på repriser. Engelska repriser, det är så underbart med pastorn i Dibley, Patsy och Edwina... det är föör underbart. Ljustet återkommer. En annan repris - sommartiden är tillbaka och min klocka i bilen kommer återigen att gå en timme för sakta tills i oktober. Ja det är väl sådana saker som jag oroar mig för en söndagkväll i mars medan lönen forfarande är orörd. Det ni!

Det var (blev) en stressig dag igår. Tur att jag fick en bra start, annars hade inte funnits mycket att stå på. När jag vaknade vid 5 imorse (vilket inte var så konstigt eftersom jag gick till sängs vid 10) så hade jag uppdragen klara för mig. Å se på sjutton tre timmar senare är det först avbockat. Nu gäller det att hålla i för det är mycket som ska åstadkommas idag. Ett stort frågetecken kvarstår, när släppte jag ut katten? Konstigt... Hur som helst, solen skiner, kalendern ska hämtas i stan, pelletsen ska in, hästen ska ridas, golven ska "saneras". Så varför sitter jag framför datorn?

Dan Hylander is back!! Ni som inte har lyssnat på Dan Hylander och Ray Montana Band starta You Tube eller Spotify. Skuggor i skymningen, Farväl till Kataloninen... mfl mfl... De är bara så himla bra. Bra musik att dansa vilt till. Så skjut undan skrivbordet och shaka!!

Igår kväll var det +5 kl 21.30 och imorse kl 6 var det +6. Det är vår! Ett nytt tecken är att katten kommer med en blåmes, inte så muntert. Men jag räddade fågeln, berömde katten och katten återvände, något nedstämd, till kattmaten. Solen värmen tidigt och det snön försvinner i rasande fart. Det är dock fortfarande så mycket snö framför boden att jag inte får ut trädgårdsmöblerna. Har lyckats att baxa ut en pall som nu står placerad i solen. Det är underbart helt enkelt.

En fantastisk kväll med det bäst sällskapet som går att få. Så roligt!! God mat och glada människor. Kan det bli bättre. Även om jag lyckades komma undan dansen eftersom det inte gick att få upp Petter och Så klart. Jag önskar alla gott nytt år - Norouz pirooz

Jag hade tänkt mig en länk till Dalateatern. Men det gick inte. Witchkraft? www.dalateatern.se, Pjäsen heter Häxa!

å det var inte av skidåkning å det var inte av bilresa till Borlänge i morse. Den var en skräckupplevelse, nästan så att blodet stannade. Ikväll var jag på teater på Solbacka. En fantastisk upplevelse som jag rekommenderar alla som har möjlighet att ta del av. Det handlade om häxprocesser i norra Dalarna på 1600-talet. Två fantastiska skådespelare från Dalateatern och en musiker. En oerhört effektfull scenografi. Att leva sig in i denna pjäs var smärtsammat och när halshuggningen genomfördes så kom nästan tårarna. En tankeställar om hur vi påverkas av historien och att mycket som idag händer i världen också har hänt här. Och vilka är vi att döma? De som inte vill leva under godtyckliga lagar och regler får ingen hjälp och skydd i det här landet. Tycker de ska spela den här pjäsen för sverige demokraterna och de som fattar beslut om flyktingars uppehållstillstånd. Jag har sagt det förr och jag säger det igen Det är livsfarligt att bli historielös. Trevlig helg på er.

Ledig fm och jobbar hemma på eftermiddagen. Funderade på att gå upp tidigt och ta ut en stol och drick frukostkaffe i solen. Det är så det varit den senaste veckan, kallat med klarblå himmel och soluppgång. Jag har målat tånaglarna blåa för att välkomna våren och värmen. Vad händer? Snön vräker ner!! Enda dagen jag MÅSTE ut med bilen så ger de klass 2 varning i trafiken. Fika i solsken, knappast. Fram med vinterjacka, tjockvanta och luva. Det är fan inte konstigt att folk tar till spriten!!

och inte en Guiness i skikte. Det är ju ändå torsdag! Oj redan torsdag!!Den här veckan har många obockade saker som skulle slutförts eller påbörjats. Blir att jobba lördag söndag, om man vill vara ledig på fredag!! Nyår - Nouroz. Jag fattar inte att vi inte kommit på det här tidigare? Där är mycket bättre att fira nyår den här tiden på året. Eller förresten fira det två gånger. Det är ju en sak som sverige demokraterna inte har förstått. Ju fler religioner, dessto fler helger och mer fest och firande. Det är kul!! Men sverige demokraterna vill nog inte ha roliget. St Patrik´s day firar man överallt där det finns irländare, och de finns ju ... överallt. Kanske inte så många i Avesta. Men vi kan kanske fira åt dem. Vad det nu är vi ska fira ..

Visst är det mysigt att dricka kaffe och prata lite med sina kollegor på förmiddagen? Denna stund förgylls av dagstidningen! Men tiderna ändras. Jag skriver dagstidning. Det är inte morgontidning längre. Skulle nästan kunna börja kalla det det för kvällstidning. För i min del av världen kommer tidningen och posten numera omkring kl 1!! 1pm, 13.... Det är alltså inte ens till lunchen som vi kan läsa om födda och döda i kommunen. En stor känga till Posten som har ansvaret för denna service. För anledningen till att ha en MORGONtidning har på alla sätt försvunnit. Men förmiddagsfikat har vi kvar. Skvallrar och pratar skit i största allmänhet. Nyheter som nyheter .... Så ett meddelande till min syster som klagade över att tidningen var försenad i stan säger jag bara: Sluta klaga!!

Månen lyser och pannan tuggar på. Ännu en kalla natt och inte det minsta av snön har försvunnit tills imorgon. Det skulle vara skönt om man kunde komma upp t ex på fredag morgon till en snöfri gräsmatta och en torrvägbana. Men nej, mer snö på väg in. Känns som det enda som finns att klaga på är vintern som håller sig kvar som en taskigt placerad vagel i ögat. Jag är dock så oerhört tacksam för att ha en massa människor runt mig som ger mig kraft och inspiration. Jag blir rörd när jag tänker på det. Ja, så jag får fortsätta beklaga mig över snön så jag får lite balans i livet.

Jag har aldrig varit speciellt inne . Har nog inte brytt mig om det. Är man aldrig helt inne blir man aldrig helt ute heller,har liksom varit min devis. Men igår tror jag att jag slog alla rekord! Efter att kollat resultatet efter gårdagens Melodifestival så har jag i princip samma lista som resultatet blev - fast tvärt om!! Å när jag idag har lyssnat igenom låterna igen kan jag faktiskt inte ändra mig. Hur i H-v-e kan en låt med texten "I will be popular - My body wants you girl! " få representera Sverige? Tvåa:an var ju en enkel låt att lära sig bara tre ord i tre minuter "in the club". Nej idag ska jag lyssna på Winnerbäck hela dagen!!

Medan vi funderar om Sara Vargas låt skulle kunna slå i Europa (inte troligt) eller om det nu ÄNTLIGEN är vår? Å jag som gjort en ny Spotifylista med (nästan) bara schlager...( Just D slank visst in också). Rapportet kommer från Japan om Tsunami, jordskalv och kärnkrafthaveri. Bilder av männsikor som evakueras och som kämpar för sina liv. Nu av andra anledningar. Är kriget över i Libyen? Är kristna och muslimer sams i Kairo nu? En stor tacksamhets tanke infinner sig. Jag tackar för en rejäl vinter, fuktskador, höga bensinpriser. Jag kan ta över mer om det skulle hjälpa.

Som vanligt en lördagmorgon när jag ska sova lite länger så väcks jag av kattorn som gräver ur jorden ur blommkrukorna. De har verkligen kommit på vad som får upp mig ur sängen. Att få ner mig i sängen igår kväll var inga problem. Jag somnade strax efter 10, helt däckad. Då hade jag sovit i soffan en timme också. Jag såg dock finalen av På spåret. Jag tog både London och Motala på 10:an. Undrar vad Häggan säger om det? Idag läste jag en artikel om mikrostress ur ett Stockholmsperspektiv. Får mig att funder varför vi har alla dessa tekniska "hjälpmedel" när vi mår sämre av dem. Förväntningar om att allt ska gå fort och smidigt går om intet när det inte fungerande och då blir det än mer stressande. En koppkaffe och en lässtund i sängen, Ring så spelar vi. Sedan in till stan, gymet och lite handlande.

Igår kväll kände jag mig lite snuvad på konfekten. Kvinnodagen, fettisdagen och pannkaksdag på samma dag. Och de gick mig ganska osynligt förbi. Men tack vara Hanna Hedqvist kände jag lite lycklig när jag kröp till sängs. Det går att på skapa sin egen lycka. Det finns det forskning på. Bara jag kastar alla tidninga och böcker som lurar mig att tro att det finns kvickfixes.

får man när man blockar blåbär, målar med blå färg, färgar håret blått eller färgar jeans blåa. Fingrar ska tydligen inte anta någon blåaktig nyans utan anledning. Det har mina fingrar gjort vid två tillfällen den här vintern. Första gången trodde jag att det berodde på kyla. Kallbrand! och såg framför mina ögon hur jag likt Raskens skulle få ta till fogsvansen och såg av ringfingret. Kanske fogsvans var att ta i, det hade räckt med en liten bågsåg. Men nu har det andra ringfingret antagit en violettblå nyans. Propp, sa mina kära kollegor som har sjukvårdsvana. Äh, sa jag som vuxit upp men att man inte uppsöker läkare om man inte kan konstatera att de är en dödlig eller åtminstone livsfarlig sjukdom som man fått. Som sagt fingret är fortfarande violett. Men fullt funktionellt och värker gick över igår. Finns väl inget som någon läkare kan göra åt det nu, eller.? Är det något man dör av? Jag ska inte "skämta" om att det kan vara cancer. Det gjorde jag en gång och en fd kollega...

jag har varit en person som lätt oroar mig för saker. Hur jag ska klara av det, om jag ska klara av det. Den senaste tiden har jag känt en utveckling. Jag oror mig inte så mycket. Det som händer händer. Har jag oroat mig så blir det som dubbelarbete. Först oron, sedan oroa igen. Vilket tar kraft från det jag behöver enerign till, handling. Att göra något åt saken. Kanske är det en lyx som man kan ta sig när vi lever i ett land där det mesta ordnar sig. VI kan försäkra oss mot det mesta. Det kostar naturligtvis. Men pengar är trots allt bara pengar. Eller är det kankse en konsekvens av att jag det senaste åren skapat en vardag som jag trivs med. Ett jobba som är bra, jag bor bra,jag har bra på fritiden. Då blir det mindre utrymme för raster och flimmer i tillvaron. Enerigitjuvar i form av ångest och oro.

Idag red Bettan på Apan. Å jag blev så glad. Så himla fin och Bettan var nöjd. Å det är jag som har lärt honom. Ja, nu är det alltså så att det är inte hästen den beror på utan ryttaren. Det är bara att kamma till sig och skärpa upp sig. Å meningen var att ni skulle få se beviset, men det fungerar inte. Man kan inte lyckas med allt.

I slutet på 1900-talet kom Bridget Jones. Först boken, uppläst på engelska. 2001 kom filmen. Å jag som kunde det hela utantill var såld. Jag bodde i London så det hela blev mer på riktigt. Inte för att jag levde någon Bridget Jones liv. Men den enda kändisen jag såg under mitt år i London var COLIN FIRTH!!! Två gånger!! Bridget Jones och Notting Hill är så mycket London så det värker i kroppen. Bridgets hysteriska desperation (om möjligt mer hysterisk i uppföljaren) och Mark Darcys, ever so cool apperence!! ... I like you very much ... just as you are... Var hittar man en sån man? Kan bara finnas på film... Å då kommer Van the man ... Slagsmålsscenen mellan Daniel Cleaver och Mark Darcy fight fight fight Vill ni att jag ska fortsätta , nej inte det. Då fortsätter jag följa Bridgets öden och äventyr.

Igår när jag kom hem noterade jag ett fuktfläck på utsidan av huset, vid badrummet på andra lägenheten, puh. Jag visste väl att det skulle komma. Men... det är inte så mycket att göra det mer hur man går till väga som får mig att bli orolig. Men det är väl bara att kontakta försäkringsbolaget på måndag!! Husägarens våndor, och förtjusning.

Imorse var det -10 och mitt på dagen var det +10. Det droppar från taken och fåglarna sjunger. Det är härligt med årstidernas växling. Efter några dagars välförkänt semseter är det åter till jobbet imorgon. Det känns lättare när gardinerna är bytta och våren kan anas om än så lite.

Hamnade i soffan. Kan inte röra armarna efter box-passet. Men jäklar så kul det var! Slog mot en kille och trots att jag tycker jag är i mycket dålig form var jag en av de få som gjorde sit-ups HELA setet!! Solsidan - men gud så jobbigt det är för dem. Morden i Midsomer - de slår fortfarande ihjäl varandra med slägga, ingen utveckling. Tack och lov för Spotify!! Jag har hittat en massa roliga gamla låter , och jag kan texterna tackar Smash Hits för det. Den brittiska poptidningen som kom ut på 80-talet och ssmlingsskivorna som kom senare. 1985, när Eva-Lena och jag var i London köpte jag No1!! Spandau Ballet, PetShop Boys, Duran Duran.... on and on it goes.

Igår var Linda C över på te. Vi var så där himla sociala, hon hade sin iphone och jag min dator. Vi kollade spellistor på Spotyfy och hon skickade över bilder som hon tagit vid en dressyrträning tidigare i vintras. Å det ser fördjävligt ut!! Hästen är fantastisk fin. Utan den där klumpen som sitter framåtlutad med skänkel någonstans på länden skulle det kunna bli riktigt bra. Det får bli skräpning.Jag visar en bild som är lagom suddig och inte den värsta.

Motvilligt lämnar jag min landsväg. Vilken är nödvändigt i dagsläget när hela Mellanöstern genomgår... snudd på revolution. Ser ett inslag med Muammar Khadaffi. Är detta galenskapen personifierad? Eller vad en vettskrämd människa kan åstadkomma? Det skrämmer mig och jag boppas att det ska få en lösning. Läkare utan gränser är på plats i Libyen. Det känns bra, men ändå mycket oroväckande betyder det att allt annat rasat samman och samhällsystemnet rasat samman. Jag tänker på min kollega från London, A. Hans "idol" var Khadaffi, men endast av den anledningen att han vägrade sälja olje-ledningarna till amerikanska bolag och han stod emot västvärldens marknadsekonomiska tänkande. Det känns inte som detta är helt politiskt korrekt idag. Men det visar också hur svårt det är att ta ställning. Men i slutändan, vi måste ta ställning och se till enskilda människors delaktighet, även i kollektiva samhällen. Rädda människor är farliga människor.

Vissa dagar är värre än andra!! Idag var ett lågvattenmärke. Vaknade kl 05.15 pigg och glad. På väg till stallet för en ridtur, det gick så himla bra igår. Utetemperatur: - 23 grader. För att inte riskera köldskador på mig själv och hästen fick ridningen ställas in. Iväg till stallet för att mocka. Kommer till stallet: den som gick sist i tisdagskväll har inte stängt dörren riktigt. Minusgrader i stallet, vattenhinkarna var bottenfrusna. Apan var kall ända in på pälsen. Gör klart stallet och ska lägga in foder till eftermiddagen, då viker sig knähelvetet och jag faller som en fura i boxen.Det gjorde så in i h-t-e ont!! Tårarna kom och spån överallt. Till råga på allt så är det stopp i avloppen i dusch hemma - och jag tänkte att jag skulle skippa duschen hemma och ta det på jobbet eller på gymet. Men nu var jag tvungen att gå ner i källaren och plocka undan alla blommor som vinterförvaras för att duscha av svett och spån. Iväg till jobbet, - 21 grader. Bilen låter som ett arméfordon. Kä...

idag har jag varit på MKC i Fittja och berättat om Hedegården. Ca 80 personer i publiken. Men jag tror att det gick bra. Kände positiva energier och jag känner mig så stolt över det arbetet vi gör. Både över personalen och ungdomarna och kanske även mig själv. Jag sover gott i natt!

Jag väcktes av en katt som satt och "blåste" på mig, tyckte nog att jag sovit klart. Jag trodde att jag sovit Läääänge, men klockan var 6.40 och det började ljusna. Jag lyssnade en stund på Naturmorgon. Ett repotage om tofsmesen och jag fick inspiration av att gå ut i skog (kommer senare idag). Men jag måste medge att morgonens första solstrålar är de bästa. För när jag framåt 7.30 tog mig ur sängen så började solstrålarna att titta upp från Österviken hållet. Och tro det eller ej, våren är på väg. Och jag fick faktiskt lust att städa. En snabb genomgång av veckans tidningar och tv-nyheterna ger hopp om tillvaron och en ny förändrad värld. Inte bara längs landsvägen i södra dalarna. Folkets makt och envishet har vunnit över diktaturer och maktfullkomlighet. Hoppas att det blir bra för arabvärlden.

Vaknade till julsnö - i mitten av februari. Gillar inte! Men det är ljust strax före kl 7.30. Men varför snö. För första gången funderade jag över varför jag bor i ett land som har vinter 4-5 månader, för det är där vi kommer att landa innan det här är borta. Vinter -i all oändlighet.

Det är konstigt vad som händer. Under den gångna veckan har jag tappat bort flera saker, pengar, nycklar, kläder, böcker mm mm Men så härnder det.. allt kommer tillbaka. Jag känner mig som Pettsson. Jag bor här med mina kattor och det är någon som stjäl mina saker och plockar undan dem. Sedan kommer de tillbaka när jag minst anar det. Men troligen stavas det stress, när helgen kommer och jag får lugna ner mig och tänka klart så ordnar sig allt. Så varför hets upp sig? Jo för att det är inte kul att behöva använda sparpengarna, det är bra att komma in i sitt eget hus och det är bra att ha två likadana sockor på sig. Frågan är snarare, varför stressa - för det tar bara tid.

I fredags var jag 3000 kr fattigare - bara bita i det sura äpplet och se det som enhelt onödig utgift. Nu är jag helt plötsligt 3000 kr rikare! Konstigt. Men det är ekonomi det!!

Helgen har gått fort och varit händelserik. Jag kände att jag är på g. Burit in en pall pellets, skottat snö, tränat hästen och det gick så bra. Då hoppar knäet ur led. Och det gör så jävla ont. Så allt det och den trevliga festen hos Maria igår kommer liksom i bakgrunden. Nej nu blir det gym! Träning varje morgon. Promenaderna få väl vänta ett tag till. Stockholmsbesöket var mycket trevligt och billigt - 70 kr!! Det var så kul att träffa så många gamla vänner och några nya! Mycket god mat ... Både i mängd och smak. Det är möjligt att åka över dan till huvudstaden, tänk på det du Annika!!

Nu snurrar det på till påsk, och i samma vecka är det sista april. Arbetsgivarår - jajamensan. Det gäller att hitta på något som förgyller vardagen. Kanske att få lite ordning på tillvaron och inte sova bort alla slut på filmerna. För vilken gång i ordningen missade jag slutet på Morden i Midsomer igår kväll? Varför lägger jag mig ner när jag tittar på tv, när jag vet hur det slutar? Svåra frågor som kräver analys.

Snart har halva januari gått, nåja 1/3 i alla fall. Vädret växlar. Igår var det -10 och jag tror jag fått kallbrand i ett finger. Idag är det 4 grader varmt!! Fjortongraders skillnad, det är inte illla - skönt med skithalt. Har tränat dressyr i två dagar, nyttigt men jag måste skärpa mig och träna på. Nu väntar ytterligare en vända med snöslungan och fågelmaten. När inte värmepelltsen gör lavinhål i kassan så äter fåglarna och katterna mig till konkurs, hästen ska vi inte glömma. Han kostar mer än alla vi andra tillsammans.