VID LANDSVÄGEN

Egentligen skulle jag kunna ha samma rubrik som vid förra inlägget: Hålla kvar känslan. Igår var en fantastisk dag. Det var bra, från kl 5.30 till 22.30. vacker morgon, en glad tågförare, trevligt spontant  möte på tresan, en trevlig dam i SL:s biljettförsäljning, tunnelbaneresan var ok - bara ok. Vi hade en trevlig kväll på Progression med Catharina & Catarina. Jag träffade trevliga kvinnor på Globen. Blev inspirerad och fick insikter om mig själv.  Jag känner mig tacksam över att jag bestämmer mig för att ta tiden till denna själsliga resa under en dag. Känslan ska hjälpa mig att ta mig genom december. Inspirationen kom, naturligtvis, från hästvärlden. Men jag håller kvar vid uppfattning om att livet är cirkulärt. Och jag vill bara påminna er, mina vänner, det har jag levt enligt i många år! I dag är ska allt gå runt, årsklockor, SBA, KBT mm mm.  What goes around comes around. Mina ide'er från jobbet tar jag med mig till stallet, processar det där, ptövar det hästar...

Nu är helgen slut! Pannan är uraskad och sotad, pellets påfyllt. Vilken trevlig helg det blev. Marina och Laura kom från Göteborg. Hastigt bestämt men väldigt trevligt och kraftgivande. Middag hos Anna-Karin igår kväll.  Och inga problem att stiga upp kl 6.30 och in i dimman till stallet. Jag har varit igång sedan... länge och orkar inte slå på jobbdatorn och jobba en stund. Nej. helgen har varit alldelens för mycket helg för att jag ska vilja släppa den känslan nu. Läsa det sista i boken och sedan sova. Jobbet får vänta tills imorgon.

Har du slutat blogga? Jag har en läsare! Tack Jimmy!! Nej jag har inte slutat. Men om man som jag bloggar om små saker som händer  vardagen har det känts som om oktober inte var så mycket att skriv om. Det hände inte så mycket, eller...? Sommaren tog slut, vi gick över till normaltid ( det är faktiskt vad vi gjorde), Charm åkte till Leksand, Jag vann antikrundan (eller var det i september?) .... Jobbet är fortfarande fantastiskt! Dessa ungdomar med sina trasiga liv som kämpar så hårt för att fortsätta leva och förstå sin omgivning. De ger mig kraft, ger mig gråa hår och får mig att gråta. Allt på samma gång och hela tiden. Sedan mina fyrbenta vänner. Charm prövar någon annans tålamod just nu. Boxer har bott in sig och testar det mesta. Men vi har hoppat och kommit på var väggarna i ridhuset finns. Apan har som varje år skräck för mörket och hatar det. Han vill vara i ridhuset med dörren stängd!! Eller i sin box och stå och titta ut. Han gillar sina kompisar i hagen, men bara p...

Snart åker Lopploella, över vinter till Rättvik. Och vad det är sorgligt, eller... var det inre det som var meningen. Att hon var menad till någon annan. Att jag har tysken och klarar mig med honom. Jo så var det och så är det. Och Susanne och hennes familj är sådana människor som Loppfia kommer att trivas med. Så skärp dig Annika!

 Han är fin, min häst! Men han är vit och han tycker om att rulla sig, han skiter i hela boxen. Idag tog det 40 minuter, bara atg få ren honom så att det gick att lägga på sadeln! Det är då jag funderar över val av fritidsaktivitet. Men han hoppar, trots att det sitter en groda på ryggen. De andra två är under av renhet. Tysken var inte ens lerig om hovarna!

För 27 år sedan åkte jag till London för att jobba som au-pair. Ganska exakt, jag tror att det var 12/9 . Det var inte den lyckligaste tiden i mitt liv, men oerhört lärorikt. If there is a road down, you bet there is one up.  Varje år när träden får gula löv och dimmorna lägger sig får jag en oerhörd längtan till Hyde Park, A diffrent corner med George Micheal och En fri man i stan med Ulf Lundell. För det var i det elementet jag tillbringade min lediga tid. Att promenera i parken med freestyle och kassettband.  Hösten, precis som våren är den där brytningen och i något nytt.Tid för nystart.  Och ny, 27 år senare är det fortfarande George och Ulf, men nu i iphonen, digitalt. Men jag sparkar fortfarande löv, nu i min egen park som känns lika stor som Hyde Park. Och konstaterar att när livet känns bra är svårigheten att stanna där och tillåta sig att ha det bra. Känns minst lika jobbigt som att vara 19 år och sparka löv i en storstad. 

För 10 dagar sedan råkade jag ut för en olycka. Vi hade hopptävlingar i stallet och jag fick ett hinderstöd/ infångare i huvudet. Kanten på stödet slog mig över tinningen och själva metallregeln som man hänger det i slog till i benet bakom örat. Det kunde gått riktigt illa. Nu gick det bara ganska illa. När huvudvärken gått bort, efter 5 dagar, varav dag tre var ganska besvärlig, då märkte jag att jag hade ont i käken och tänderna. Som den hypokondriker som jag är så törs jag i inte gå till doktorn. Eller jag har inte haft tid. Men efter att ha genomlevt spräckt skallben, tandlossning, krossad trumhinna (hörseln har det aldrig varit något fel på) så ringde jag till vårdcentralen. Togs på allvar och kommentaren när jag berättade att jag gått hem och lagt mig och sovit i 14 timmar efteråt blev " kanske inte det bästa du kunde göra". Jag ringde kl 9 och fick komma till läkaren kl 11.30, det är nästan snabbare än akuten. Blev riktigt genomgången. Men, när vi sitter där så börjar ...

Kommer precis innanför dörren när jag hör ett väsen utanför dörren. Det låter som om kattorna slåss, eller är det grannens hund som har fastnat... När jag kommer ut ser jag ingenting och kan först inte lokalisera oljudet. Det kommer från himlen. Mitt ovanför huset håller tre stora flockat av tranor på att formera sig, det cirklar och cirklar, troligen för att invänta rätt vind. Tre minuter senare är det tyst. Vinden bär dem ner över Bysjön och på fortsatt resa söderut.

Kalla mig gärna tråkig. Men jag tycker det är ganska mysigt med en torsdagsmorgon i augusti när temperaturen sjunkit och luften är, krispig om vi översätter från engelska. Att få tända ljus och läsa tidningen. mycket lockande att lägga sig under filten igen, men icke. 

Har ni varit med om att ha krav som ligger över er, men det blir aldrig klart och det skjuts på framtiden. Jag har några sådan saker. Det är inget viktigt, men jag bestämde mig för att bara lämna det. Det handlar bl a om en kurs på högskolan som jag läst för mitt höga nöjes skull. Men det har blivit som ett ok, som aldrig lättar. Nu har jag bestämt mig för att lägga det åt sidan. Och när jag fattade beslutet så släppte pressen och jag känner mig ganska nöjd, att ha fattat beslutet. Men var det rätt? Det vet jag inte, men för just nu känns det bara bra. Imorgon börjar hårdkörningen. En häst på morgonen och två på kvällen !! Unghästarna får skor nya skor så nu är vilotiden över. God natt.

I Avesta har vi gratis buss ( ja,ja vet . Vi har betalt via skatten, inget är gratis;) ) Det gå inte så många turer, men det är ganska skönt att det funkar ibland. Att kunna läsa, blogga och njuta av en vacker morgon är vardadslyx.

Semesterns sista timmar. Till slut kom regnet, efter 18 dagar med sol och värme kan jag stå ut med 3 dagar med regn. Det har inte funnits så mycket att skriva om. Jag har lämnat By vid 5-6 tillfällen. Till Horndal för att handla mat, till Avesta för att gå på gymmet ( 2 gånger!) och så slog jag till med Valbo, för att handla till hästarna. De har förövrigt tagit den mesta tiden. Det var ju det som var meningen. Minst 1 ridpass varje dag, oftast 2.  Men som sagt imorgon är jag tillbaka in i samhällssystemet. Jag har lyckats få igång iphonen. Kollat om någon bokat något i kalendern och läst de första 5 mailen. Det fick mig att fundera över tillståndet i världen och vad samhällsvärvet egentligen gör för nytta.  Nu ska jag titta lite på dimman som håller på att lägga sig och fundera över snigelsläkten haft en bra sommar. De kom tillbaks med besked efter regnet. Troligen har de tillbringat sommaren i djungeln, dvs nedre delen av tomten.

Mitt förhållande till Ulf Lundell måste redas ut. Mitt första folkparksbesök var Ulf Lundell. Avesta parken 1980, tror jag att det var. En aspackad Lundell, stödd på Janne Bark sjöng O la la la jag vill ha dig. Jag kommer egentligen bara ihåg att jag tyckte det var ganska läskigt. Igår kväll står de två i Dalhalla och sjunger samma låt, underbart! Jag vet inte hur många gånger jag sett Lundell, efter skilsmässan 1986, nyfrälst 1990, tillbaka mot toppen , tillbaka i spriten, nya barn, nya förhållanden, Bosnien kriget, Julkonserter på Cirkus...... Ja sen var det den tiden när vi promenerade på Söder. Jag på väg till jobbet och han med hunden, på väg till Långholmen.  Även om jag inte tycker att allt han gjort är bra och att han ibland är för mycket Lundell så är det nog så att han är min Idol! Han har aldrig funnits på några planscher, där satt Gyllene, Noice och hästar. Det finns en Lundelllåt för varje känsla, för, för varje tillfälle och oavsett vilken politisk färg du har: Det är...

Det är flera på väg till Sverige!

Det har varit en händelserik vecka på Irland. Jag har vilat upp mig, vilket kan behövas. Det är så trevligt med alla trevliga människor, god mat och dryck. Vädret? Ja, det har varit regn och sol. 

Idag har vi bilat runt i Cavan. Vägarna är som små byvägar och det hade varit omöjligt om vi inte haft guide med oss. Och jag har sett till det hus där Eddie Machen föddes, det är stort. Sen gick vi på puben , och där satt en Ozzy Osbourne look alike !

I helgen har jag varit på PalestinaIsrael seminarium på Sjöviks folkhögskola. Jag gör sådana saker alltför sällan, men nu blev det av. Tack vara att min väninna Marina i Göteborg kom upp, ville hälsa på och sova här så kom jag mig för att anmäla mig och vara med. Jag känner inte någon som anser att Israels ockupation av Palestina är något vi kan acceptera. Men jag har inte träffat så många personer som kunnat berätta om everydaylife i Gaza och på Västbanken. Det är lätt att lägga ansvaret på palestinier som spränger sig själv och hela bussen i luften. Men det ansvaret ligger på ockupationsmaketen och på oss, som står vid sidan och låter detta ske. Lihi, israelisk feminist och aktivist, pratade om den militarisering som finns i det israeliska samhället. Hur det finns överallt och hur det reproduceras i olika delar av samhället. I låg ålder i skolan, i reklam för läkemedel, you name it. Saana, 45 år, bor i en by på Hebron arbetar med kvinnor och barns möjligheter  till ett drägligt ...

I mitt syfte att leva nyttigt är också miljöaspekten viktig. Men jag vet inte om jag lyckats? Fruktsalladen innehåller banan, melon, passionsfrukt och riven ingefära. Kan det vara närodlat? I och för sig är tallriken arvegods, duken och muggen från Indiska. Ja ja, men jag har inte ätit socker eller druckit kaffe på en vecka. Mår prima. Försök det är värt det! 

Faktum är att jag mår bättre än på länge. Böngrytor och avokadosallad ska bli framtidens melodi.

Ett hälsosammare liv tar sin början.