VID LANDSVÄGEN

Visst är det så tiden är ur led. Det är vår i början sv januari. Ändå är det ingen som riktigt vågar hoppas att det inte kommer ett bakslag. Och klimatångesten gör sig påmind. Men det är ändå fantastiskt. Tidigare k veckan satt jag ute och åt frukost, snödropparna håller på att slå ut, och julrosen som är som en liten sol i sig. Och sen solnedgången, kväll efter kväll. När det börjar skymma, himlen blir so rosa eller vad det nu är. För den fantastiska färgen fastnar inte på bild. Ut och upplev vettja!

Jag har två katter. Lika? , javisst. Men två helt olika individer. Den äldsta är 10 år och man kan säga att jag bor hemma hos henne. Det är så det är med katter. Hon väcker mig på morgonen och med all önskvärd tydlighet talar ho. om när något är fel eller när hon vill något. Och det är ju det som är det fantastiska med djur. När man lärt känna dem och tror dig veta vad de vill. Mat, ligga i knä, bli klappade och gå och lägga sig. Men idag är det annorlunda det är något som skaver och jag vet inte vad. Den äldsta katten är orolig och då blir den andra också orolig , eller är det tvärtom. Kan vara blåsten kan vara ”våren ”.  

Jag vet inte om det är fakta eller bara inbillning. Men visst är det väsentlig skillnad på ljuset. Bara på på två veckor. Är det ett naturfenomen eller bränderna i Australien eller klimatförändringarna. Eller bara det faktum att vi går mot ljusare tider. För varje dag knappar ljuset in på mörkret sekund för sekund, minut för minut. Det idoga arbetet som bara pågår.  Andra saker som är sen gammalt är trettondagsurn, kanske ett dialektalt uttryck. Men det är oväder vid trettonhelgen. Lite märkligt att det känns som mars. Men stormvindar likväl det är trettonhelgen det. God fortsättning på 2020. Minut för minut....

Kan en bok lukta, jag menar kan du känna lukt när du läser? Att leva sig in i en bok är det bästa som finns, att hör ljuden och känna lukten. Och när jag har läst Niklas Natt och Dags 1793 har jag verkligen kunnat göra det, levt mig in. Men boken har varit smärtsam att läsa. Den luktar illa. Det luktar död och förruttnelse. De är inget fagert över Stockholm vintern 1793. Men läs den! Helst i dags luft och med en ljum fläkt. Det passar bra idag . Det är 9 grader varmt och fläktar fint. God läsning.

Imorse , för första gången sedan i augusti vaknade jag och var pigg! Solen bröt igenom det gråa och blå himmel syns. Och känslan i kroppen att det inte gör ont i armbågen, huvudet fullt av snor eller svälld i näsa och hals. Måste ta en kopp kaffe till och bara känna känslan.

Det vore förmätet av mig att säga att det är min förtjänst. Men nog är det så att jag medverkat att pendel har gått i en viss riktning. Min arbetsgivare gav mig sparken pga av att de inte hade förtroende för mig när jag gav bort mat som skulle slängas. Anledningen att jag gav bort det var att jag inte orkade se att vi slängde mer av de saker som var fullt användbara. När de inte fick säljas, lämnas till second hand eller ges bort. Allt detta fick jag nej på vid förfrågan. Personalchefen sa sedan att jag borde förstått att även mat/soporna skulle kastas eftersom allt annat skulle kastas. Och visst,  det kanske  ag borde förstått. I en annan situation och i annan situation hade jag nog orkat göra det. Nu, har samma arbetsgivare beslutat, att för att minska matsvinnet så har man beslutat att mat som blir över i skolan kan köpas av personer som äter i skolans matsal. Vilket är ett toppenförslag! Som sagt, det vore vara förmätet att säga att det är min förtjänst. Men nog st...

När livet tar en ny vändning så hittar jag nya vägar. Och gör saker på nytt sätt. Men att göra saker tillsammans det är det bästa! Om det handlar om att kratta ridbanan, några mer några mindre  Det som är det roliga med att göra saker tillsammans är att hitta sin plats. Ta sin plats. Och just att alla behövs.  I går var det kräftkokning på schemat. Även  denna, något morbida tillställning kräver olika nivå och angreppssätt. Men det viktiga! Det är roligare tillsammans.  Och att avsluta kvällen med att äta färska lokala kräftor tillsammans, det sover jag gott på!

Vems är ansvaret? Att jag aldrig kommer igång , jag gör vissa ganska omfattande försök. Vem bär ansvaret för att tiden bara rusar iväg. Något måste jag ju göra - för annars skulle väl inte tiden gå så fort. Men det är känslan ... Lite eftertänksamhet är på sin plats. Det är ett år sedan idag som jag åkte till jobbet senast. Onsdagen den 15 augusti 2018 var känslan att mattan drogs undan för mig. Min chefer som jag samarbetat med och haft respekt för sa uttrycklingen: vi litar inte på dig och vi vill inte ha dig här. Nu har det som sagt gått ett år. Jag har , vilket jag skrivit tidigare upplevt chock i fullt medvetande och det är intressant. Jag bestämd mig från början att det här är början på något nytt. Och jag känner mig stolt att jag hållit fast vi detta. Det är trots detta lätt att lägga på sig offerfilten och känna att jag vill dra den över huvudet. Jag är övertygad om att  mitt liv har tagit en ny väg. Vart det bär vet jag inte. Det är resan som är målet. Nej, det kanske ä...

Jag har sovit oroligt i natt. Jag har varit vilse på Berlins flygplats. Det kan inte bygga på någon upplevelse i verkligheten. Jag hat endast varit på Berlin Tegel en gång, och då blev jag eskorterad av gränspolisen på och ut från flygplatsen . Inte det minsta vilse.  Nej, min oro beror på gårdagkvällens teaterbesök  på Cabaret. Föreställningen sätts upp i Verket i Avesta . Kultur när det är som bäst!! Första akten undrade jag var de höll på med, akten slutar med en veritabel käftsmäll. Andra akten - totalt tog andan av mig. Det är inte de stora - utan det lilla . Och jag blir berörd nu, när jag skriver det. Cabaret utspelar sig i 30-talets Berlin. En tid där man börjar ställa grupper mot grupper. Alla delar samma vardag med samma sort av vardagliga problem, små och stora. Sedan börjar det som en viskning. Vissa hör till andra ska skiljas ut,  de är annorlunda. Att ta deras sida innebär en risk. Även om de är dina grannar, dina vänner. Några är tysta, vill inte tro det so...

Kl 7 och termometern , som förvisso  ligger i solen, visar 30 grader . Himlen ör blå och fåglarna sjunger. Och på de bästa av mornar äter jag frukost på trappen i den varma solen , går barfota ett varv i trädgården och ser att det har växt en bit sen igår, både plantor och ogräs. När jag kommer in i köket för att fylla på kaffet på de bästa sv mornar, spelat radion Förklädd Gud och en stor våg av nationalromantik sveper över mig. Glad att befinna mig på en underbar plats i ett underbart land. Och jag är glad och stolt att få dela detta med människor från hela världen. Bjuder ett mänskoöga till stilla kärleksfest oss, kyliga och tröga, som folk är mest, lägger som himmelsk läkning för djupa själasår, en vän, fri från beräkning, sin hand i vår, synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd -  då sitter vid vår sida en gud förklädd. 

Jag har alltid varit en stor fan av vardagen . Det där som vi bara gör , för oss själva men ofta för någon annan . Efter 9 månader av ofrivillig exil från arbetslivet längtat jag tillbaka till att sätta mig i bilen kl 7 , dricka automatkaffe, få ventilera frågor som Madonnas framträdande i Mellon . Få svar på frågor som vad är det för träd som släppet från dig bomull. Ja, sådana frågor som jag klarar mig utan men som på samma gång länkar mig till andra. Nu sitter jag på favorittåget (Upptåget mellan Sala och Uppsala) dricker kaffe ur miljömuppar , om än engångs,. Äter en snart utgången banan. Detta skapar en känsla av att kag hänger ihop med er andra. Ha en toppen jag och - kom ihåg att rösta på söndag. För utan andra är du bara en lite lort .

.. det är när det börjar bra. Alla hästarna ute och ingen  som krånglade . Sitta en stund och lyssna på hur de äter och frustar ur nattsömnen. Göken som gal och fåglar som sjunger . Regnet är på väg . Småfåglarna som byggt bo under stalltaket är irritaterade , eftersom jag slagit mig ner vid deras inflygnings bana. Som sagt en bra start på en bra dag .

Jag sitter i bilen på väg in till stan och lyssnar på ett kort radioinslag - en mamma som har tre svårt funktionshindrade barn. Jag tittar ut genom sidorutan och känner mig så oerhört lycklig . Tänka att livet kan vara så skört - fullt med drömmar en stunden. Men så kommer en oro som växer sig starkare och.. livet slås helt ur sitt spår.  På väg hem , flera timmar senare. Jag är helt slut i huvudet efter fem timmars politisk möte och en timme pt-träning. Det är fortfarande lika vackert - om inte vackrare än hur det var på förmiddagen. Tecken på våren syns överallt trots att den saktat ner på farten. Men den när oron finns i kroppen, det kliar i hela kroppen och huvudet snurrar och surrar. När jag kommer hem så sitter jag och slö surfar , läser bloggar och kommer över ett inslag om pollenallergi  Så vet du att du har pollenallergi Om ett eller flera av följande symtom dyker upp och inte går över och/eller upprepar sig år efter år kan det vara en god idé att gå till lä...

Känsloätare. Att äta för att still känslor. Det är min fälla. Ofta handlar det om mat och händelser som är förenade med lukter. När jag går förbi ett bageri så har jag svårt att stå emot en nybakad fralla. En doft av nygrillat - kroppen vill ha kött och rödvin. Ja, ni fattar! Men att väcka minnen med mat. Där personer, bilder och händelser kommer upp tillsammans med "mat", det hjälper motivationen och lugnar själen. När jag under 2001 bodde i London fanns ett litet lunchställe där de serverade raps och smoothies. Detta var relativt nytt och stället var mycket populärt. Jag har varit skeptisk mot smoothies. Jag tycker att jag kan äta frukten som den är. Och det går inte att göra dricka på rödbetor utan att köpa en hip och dyr råsaftcentrifug. Ja, ni hör hur mycket motstånd det finns i det argumentet. Men nu! Minnena från hålet i väggen på Westbourne Grove i Notting hill läggs på rad. Jag fastar med juicer på fänkål, rödbetor, lime, gurka, annans, citron, avokado. Huvudvärken...

Jag ska tapetsera sovrummet! När jag söker på den mest populära tapeten så kommer den här upp. Jag kan varenda vinkel i den här tapeten. Jag kan följa fingret genom  alla mönster utan att lyfta fingret runt varenda blomma och varenda blad. Den satt på väggen i mitt sovrum som jag delade med min bror när jag var liten. Jag tycket väl inte att den var ful, inte fin...men det jag skulle inte sätta den i mitt sovrum idag. Det är något konstigt med det som kommer tillbaka och som tidigare inte haft någon speciell betydelse, eller för den delen något speciellt minne. Den har bara varit där. Som en markör över det som varit och inte är mer.

Mitt liv har tagit en ny vändning. Jag har varit hemma med lön sedan augusti 2018. Av någon konstig anledning som jag har svårt att redogöra för. Skönt skulle någon säga. Ja, jo förvisso . Men osäkert, oroligt och att ifrågasätta sig själv. Nu är jag över på andra sidan. Processen är klar och jag kan går någotsånär hel ur det. Om vingklippt och en stor tillitsförlust till många personer. Jag har fått uppleva hur det känns att uppskattning ena dagen och sparken dagen därpå - av samma person. Och dessa mina vänner- de har fallit tungt mycket tungt. Jag har analyserat själv och med andra vad det var som hände. Men nu är det så - jag kommer nog aldrig att få vad som gick fel, egentligen.  Men jag vet att detta har hänt av en anledning som är större och jag kommer att lära mig något och gå på  nya vägar efter det här. Saker som jag ändå gjort är att jag så gott som varje dag gått upp samma tid - strax före 6. Jag har hållit i träningen, med ett litet avbrott när jag spräckte ...

Efter 20000 steg ett uteblivet regnväder har jag funnit varför min fascination för jag tycker så mycketvom den här staden. Vi har inte setts på 10 år men det var som att möta en gammal vän. De perioder jag varit här, 86-87 och 01, var inte bara en dans på rosor. Det var, åtminstone som au-Pair mycket funderande och existensiell , ja ångest . Men London hon hjälper dig ( för London är definitvt en hon). Det finns så många alternativa vägar att skicka sin tankar så de fastnar aldrig. Små saker i det vardagliga att fundera över. För det finns fortfarande engelska husmödrar gör sin grocery shopping på Fortum&Mason.  St Johns Wood ser i stort sett lika ut. Men för 30 år sedan var det Jaguarer, RR, MorrisMini och Vauxhall parkerade utanför husen där det idag är Mercedes , Audi, Toyota hybridbilar och Golf. Och  byggarna  arbetar på byggen i joggingbyxor och gympaskor (dock med hjälm och varselväst). 

Jag har gått från förtvivlan till förundran tillbaka till förtvivlan under hösten. När tillvaron förändras hastigt så hamnar vi i chock. Så är det. Chocken är ett tillstånd som kan vara allt från några sekunder av glädjerus till år av förlamning. Men chocken är inte statisk och den utvecklas och förändras. Jag har haft förmånen att medvetet och i lugn och ro se och uppmärksamma hur jag reagerat på chocken. Detta, för andra gången  mitt liv. Första gången var när mitt hem brann upp i en flyttbil. Då var reaktionen rent fysisk. För det fanns inget som jag själv kunde gör år att situationen. Jag kände hur hela min fysiska uppenbarelse och energi fokuserdes på att överleva. Kroppen väcktes genom tre dagars promenad genom Berlin. När värken av överansträngda benhinnor gick igenom det lock som fanns mellan kropp och hjärna. Smärtan var omöjlig att hålla ifrån mig. ( Jag leviterade genom Berlin den sista dagen och gick på toaletten första gången på 10 dagar.) Idag är grunden f...

Idag började det på allvar - mitt liv som fritidspolitiker. Som vald representant för Centern i Avesta. Det är stort! Både personligen och på ett mer filosofiskt plan. Men jag blir så imponerad när vi har partimöten. Det finns så mycket engagemang och erfarenhet och det är en fröjd att få ta del av detta. Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att sätta mig in det som ligger i mitt ansvar. Det ligger en utmaning i att jobba för det vi lovat i valrörelsen. Men också ha respekt för det resultat som valet har gett. I Avesta röstade över 14 % på SD. Och det är i grunden ett parti som vill skilja människor åt pga etnicitet och nationalitet. Att vi ska lämna fri och rättigheter som vi kämpat för i årtionden. Som vi idag anser självklara och jag vill inte tro att det finns så många i vår kommun, och vårt land med för den delen som vill gå tillbaka i tiden. För det är omöjligt. Med ett klokt ledarskap och en bra samtal och diskussion är min förhoppning att jag ska kunna göra, om än så litet,...

Chips är inte mat!! Det kan inte bytas ut mot middag. Med får jag tag på en påse Salt och vinäger - då kan jag inte hålla mig. Vad vad blir då resultatet? Jo en natt i våndor av ont i magen - och dåligt mående ( inte bara fysiskt ) . Det är som en Winnerbäck text - när klådan kommer inifrån. Och det passar på fler en än sätt. "När hösten skingrat myggen kommer klådan inifrån " (Gråa dagar) För när värmen släppt greppen, trodde jag att jag skulle få en god natts sömn. Men det är bara att ta tag i vardagen och åter till rutinen. Och något som rensar systemet. Steg 1- vatten 2. kaffe 3.kvarg och bär. Och mer vatten. Och inge chips - men påsen är ju inte om...Så jag kanske återkommer i frågan.